Väckelsetider eller villfarelsetider?                       

                  Väckelsens tider är förbi för länge sedan, vi lever nu i villfarelsens tider.
 

”Så sade Herren: Ställen eder vid vägarna och sen till och frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar. Men de svarade: Vi vilja icke vandra på den.”  Jer. 6:16.
    När Herren i det Gamla Förbundet varnade sitt folk för villfarelser, så blev det sällan väl mottaget. När Jesus, i slutet av lagens tid, kom till sitt egendomsfolk, (i det här fallet, Juda hus, eftersom Israels hus inte var kvar i landet) så blev det andlig konfrontation p.g.a. att Guds folk levde i andlig villfarelse. Denna villfarelse var ingen obetydlig sak att ta det lätt på. Jesus visste mer än någon annan hur allvarlig den var, ty den var ute efter Jesu liv. Mark.14:1, Joh.7:19, 8:37. Att ta Jesu liv var villfarelsens mål och det var genom Guds eget folk som det till sist skedde. Apg.3:13-15.
Detta är förebildat/förutsagt i Guds Ord till Adam. När Gud sade till Adam;

”… törne och tistel skall den bära åt dig, …”, då var den första, naturliga, betydelsen att Adam skulle få lida detta av marken, (åkern) ”i sitt anletes svett, …”, men den djupare, andliga betydelsen, att Jesus, den siste Adam, skulle få lida detta, från ett ”andligt” åkerfält, 1Kor.3:9,
”… och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.” Luk.22:44, av det folk som skulle bruka hans vingård och bära frukt för Guds rike. (Matt.21:33-46). Detta var förutsagt genom profeten, när han talade om Herrens vingård; ”Den skall fyllas med tistel och törne;…” Jes.5:1-7. Och det var förutsagt av Jesus själv under det han led av tisteln (hatet från sitt eget folk, Luk.19:14, Joh.15:25) och innan han led av törnet (törnet tar livet, Matt.13:7) som tog Jesu liv;
”… och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, …” Matt.27:29.
Nu kanske någon läsare invänder att det var de romerska krigsmännen som gjorde detta. Ja, det var det, men Jesus sade till Pilatus;
”Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.” Det var Guds eget folk som hade den större synden. Apg. 3:13.
 
Villfarelsen, även idag, är ingen obetydlig sak att ta det lätt på, ty villfarelsens mål är densamma idag; att taga Jesu liv, det Jesu liv, som är i den på Jesus troende. Det är därför som Jesus sade att de skall;

”…. om möjligt förvilla jämväl de utvalda.” Matt. 24:24.
 
Det var inte endast i det Gamla förbundet som Guds folk var en vilsekommen hjord. Aposteln Paulus förutsägelse har gått i bokstavlig uppfyllelse inför våra ögon;

”Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid, då de skola vända sina öron från sanningen och i stället vända sig till fabler.” 2Tim. 4:3-4. (Fabler är detsamma som villfarelser.)
”Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört, att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi, att den yttersta tiden är inne.” 1Joh. 2:18.
När vi förstår detta, då förstår vi även att villfarelsen är inget som vi skall vänta på, att den är något som kan eller skall komma, den har funnits allt sedan den första kristna tiden. Den har emellertid, intill vår tid, vuxit i styrka och omfattning, för att idag vara så utbredd och etablerad, att den i flera fall är ”upphöjd” till att vara Guds sanna Ord.
 
Om vi förstår denna bakgrund, då förstår vi även att det finns ett villfarelsens mörker som mörklägger Sanningens Ord, som hindrar Guds folk att se och förstå Gudsordets budskap i denna sena tid innan Jesu återkomst. Må därför vår bön vara; Herre,

”Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.” Ps.119:18-20 
Det är ett verk som endast Guds Ande kan utföra och det gör han för dej och mej enskilt, när vi ger kärleken till sanningen rum i våra hjärtan, och då låter han sitt ljus gå upp i våra hjärtan. Må vi därför bedja om nåden, att ordet i Ps.119:105 blir verkligt för oss;

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”

Ett av de största kännetecknen på Guds folk genom alla tider, är just att det är ett folk som är lätt att bedraga och lätt att leda vilse. Vi bedrar oss själva om vi tror att detta endast gällde i det Gamla förbundet, det gäller i lika hög grad i det Nya Förbundet;
”Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte …..” Kol.2:8.
 
I Guds Ord omnämnes minst tre olika villfarelser och det är viktigt att förstå skillnaden på dessa tre.
Den första är att fara vilse (villoläror) pga. det själiska sinnet. Vi finner ett exempel på det i Jesu svar till sadducéerna;
”Visar icke eder fråga, att I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?” Mark. 12:24.
”Men en själisk människa tager icke emot, vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.” 1Kor. 2:14.
Ett annat exempel på villolära är den vitt spridda läran om att människan har en fri vilja och följden av denna lära; att människan är själv ansvarig för sitt eviga väl eller ve. Det är en själisk lära och med den i sitt sinne kan ett Guds barn varken förstå,
”… skrifterna, ej heller Guds kraft.” Åter ett annat exempel är den allmänna läran om att det är judarna som är; ”… dessa mina minsta bröder, …” i Matt. 25:40, vilket de inte är. Det finns flera sådana exempel men det skulle leda för långt att här gå igenom dem.  
 
Den andra villfarelsen är betydligt allvarligare, det är ”villfarelsens ande.”
När Jesus säger till lärjungarna;
”Sen till, att ingen förvillar eder.” och ”… för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.” Matt. 24:4,24, och när Paulus talar om; ”… villfarelsens listiga anslag.” Ef.4:14, då är det villfarelsens ande de talar om, detsamma som Johannes talar om i 1Joh. 4:6.
 
Den tredje villfarelsen är ”villfarelsens makt”, den är än mer allvarlig, ty den är Guds dom.

”Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.”
2Tess.2:11-12.
Du förstår det lika väl som jag att detta är mycket allvarligt; att finna ”behag i orättfärdigheten”. Vad innebär det i detta ordet? Här syftar det i första hand inte på den allmänna orättfärdigheten som råder i världen. Här syftar det på dem som har funnit behag i villfarelsens ande och inte givit rum i sina hjärtan för Sanningens Ande. Det har ett pris att betala för dem som har funnit behag i orättfärdigheten, de drabbas av Guds dom, läs bl.a. Rom.1:18-32. Det har även ett pris att betala för dem som ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan, de drabbas av människors dom, läs bl.a. Matt.10:17-18, Apg. kap.7.
 
Dessa ord vänder sej till de troende, dem som Jesus kallar ”de utvalda.” Därför skall vi här först och främst tala om och avslöja villfarelsens ande, ty det är den som är ute efter;  
”… att om möjligt förvilla jämväl de utvalda”, och det är till de utvalda som Jesus riktar sin maning och varning. 
Villfarelsens ande är så mycket allvarligare än att fara vilse pga. det själiska sinnet, därför att villfarelsens ande kommer utifrån, kommer ifrån Jesu fiender. Villfarelsens ande och antikrists ande är en och densamma. Det är ondskans andemakter som verkar detta och det är genom människor det sker, genom människor som,
”… vandra såsom fiender till Kristi kors.” Fil.3:18.
Det är Jesu fiender som vill vilseleda och fördärva det folk som Gud har utvalt. Så var det i begynnelsen och så är det än idag;  

”Men jag fruktar, att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I  undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.” 2Kor.11:3-4.
En annan Jesus, en annan ande, ett annat evangelium. Idag finns ”ormens illfundighet” mitt ibland Guds folk och Guds folk ser det inte, dess budskap blir emottaget såsom Gud skulle ha sagt det.


"Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?" Jer.5:31.