Jesu kors                                                      


"Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt"

Jesu kors är historiens största vändpukt. Jesu kors är begynnelsen av alltings återupprättelse. En återupprättelse av en i synd och död fallen värld, en återupprättelse som är så gränslöst stor i nåd, att den förnekas av en majoritet av de kristna samfunden.  
I Jesu kors mötas de två, människan och hennes Gud och Skapare. Korset symboliserar två vägar. Människans väg är den vågräta vägen som aldrig någonsin lyfter henne över den jordiska nivån, ty,

"Den första människan var (är) av jorden och jordisk..." 1Kor. 15:47. 
"Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." Jes. 53:6.
 Guds väg är den lodräta vägen, det är;
"...en ny och levande väg..."  Hebr. 10:20 Denna "nya och levande väg" korsar människans väg, och där sker det ofattbart stora, att Gud i Jesus Kristus möter människan och kallar henne;
"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda som scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull."  Jes. 1:18. och;
"...det är Gud, som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud." 2Kor. 5:20, ty, Gud har;
"...genom honom (Kristus) försonat allt med sig..."  Kol. 1:20.
 
Det kan vara lätt att tro Ordet att, "...allt är försonat med Gud genom Jesu kors", men, … det kan vara svårt, ja, mycket svårt, att tro att lilla jag är älskad och försonad med Gud. Ty när du ser på dig själv, så fördömer ditt hjärta dej. Då skall du veta att om du tror på Jesus som din frälsare, då är "problemet jag" borta. Inte bara "problemet jag" är borta, utan all synd, skuld skam och självförakt som är förknippat med detta "jag", är borta, finns icke mer, inte i hela universum, ty, där på Jesu kors hände det förunderligt och ofattbart stora, att med Jesus så dog även din och min gamla "ormnatur."  Där ingen annan befrielse finns, där är döden en befrielse för många som lider av kroppslig plåga. För den som lider under syndens plåga finns det endast en befrielse, det är tron på Jesus Guds Son, ty;

"Vi veta ju detta, att vår gamla människa,  har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden. Ty den som är död, han är friad från synden."  Rom. 6:6-7.

Ingen kan döma den som är död, än mer, den som tror på Jesus, har dött med honom och då kan ingen makt, inte ens Gud, döma honom, ty;

"...Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom...". Joh. 5:24.
Därför säger Ordet;
"Så finnes ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus." Rom. 8:1.

"Då sade Herren till Mose: Gör dig en orm och sätt upp den på en stång; sedan må var och en som har blivit ormstungen se på den, så skall han bliva vid liv." 4 Mos. 21:8. Har du, käre läsare, blivit "stungen" av ormnaturen inom dej, m.a.o. fallit i synd, och därefter tror att nu kan jag inte "bliva vid liv," förbliva i Guds liv, hör då Herrens Ord;
"Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv." Joh. 3:14.   Du kanske inte kan förnimma det i dina känslor, men;
"...om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt." 1Joh. 3:20.
Du känner säkert inte att din gamla "ormnatur" är död, men du får av nåd tro Ordet som säjer att där på Jesu kors, dog även du med honom.  Gud vet när du ser upp på Jesu kors, då, skall du; "...bliva vid liv.",
ty;   

”Han har nämligen utplånat den handskrift, som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset.” Kol. 2:14.

"Ty det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord." 2Kor.5:19