Två städer, Jerusalem och Rom                       

     Vad har Jerusalem och Rom gemensamt? Det är två städer som stora delar av den        protestantiska kristenheten är andligt fixerade vid och andligt vilseförda av.
 
Jerusalem var den upphöjda staden i det Gamla Förbundet, det var staden där Gud fäste sitt namn. Men i det Nya Förbundet, som Jesus med sitt dyra blod slöt med Israels hus och med Juda hus, är Jerusalem inte längre staden där Gud har fäst sitt namn och kommer heller aldrig mer att bli. I det Nya Förbundet har Gud fäst sitt namn, inte i någon död jordisk stenstad eller i något dött jordiskt stentempel, utan i ett andligt, levande tempel, byggt av levande stenar, där Jesus är hörnstenen, (grundstenen) och alla dem som Gud har tagit ut ur världen och givit åt Jesus, är levande stenar i detta tempel. I Det Nya Förbundet gäller inte längre det jordiska Jerusalem, ty det,
”…. lever med sina barn i träldom.”, Gal. 4:25
Nu gäller ett andligt Jerusalem, som Paulus talar om i Gal. 4:26;

”Men det Jerusalem, som är där ovan, det är fritt, och det är vår moder.”
 
Guds folk har alltid varit ett folk som ser sig tillbaka, det är andlig tillbakagång. De såg sig tillbaka, när Gud genom Mose hade befriat dem från slaveriet i Egypten, (symboliserande syndens slaveri). De såg sig tillbaka, när Gud genom Jesus, kom för att;
".... frälsa sitt folk ifrån deras synder." Matt. 1:21. 
Jesu ord gäller lika mycket idag;
”Ingen som ser sig tillbaka, …….", Luk. 9:62
 
I dag ser sig en stor del av den protestantiska kristenheten tillbaka på Rom,  
staden som är säte för den stora skökan och vars välde Gud befriade sitt folk ifrån genom Reformationen, genom Andens svärd, Guds Ord genom reformatorernas mun.
Jerusalem är staden som Guds folk länge har sett sig tillbaka på, trots att Jesus har dömt den och nu kallar den ett andligt Sodom. Under de ca. 50 sista åren har emellertid Rom kommit att bli ännu en stad, som mer och mer av Guds folk ser sig tillbaka på, trots att Rom är en stad som Jesus har dömt och vars dom kommer i slutet av den nuvarande tidsåldern, och trots att Rom är staden som, "... den stora skökan tronar på.
(Jerusalems dom var förutsagd av Jesus i Luk. 19:43-44 och inträffade år 70)
Johannes profeterade om Guds dom över Rom;

”Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten, hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.” Upp. 17:1-2.
”Och kvinnan, som du har sett, är den stora staden, som har konungsligt välde över jordens konungar.” Upp. 17:18

Ingen jordisk stad, Jerusalem och Rom inräknat, har någon som helst andlig betydelse i det Nya Förbundet. Jesu ord kan inte bli tydligare;
”Mitt rike är icke av denna världen.”
”Jesus sade till henne: Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem, som I skolen tillbedja Fadern.” Joh.4:21.
Och Paulus ord;
”Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.”  Kol.3:1.
Låt oss inte vara så jordiska så att vi fäster någon andlig vikt vid varken Jerusalem eller Rom, låt oss lära av Abraham;

”Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.”

Varken det nuvarande Jerusalem eller Rom, har några fasta andliga grundvalar. Den kristne som bygger på dessa grunder, bygger på lösan sand och fallet blir stort.
Låt oss lära av Paulus när han talar om vad som gäller i det Nya Förbundet;

”Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,….”
 
Såsom den ”kristna” sionismen (och närbesläktade rörelser, den messianska rörelsen och pingströrelsen, m.fl.) är den mörka vägen tillbaka till den stad som har förkastat Jesus;
”Och livets furste dräpten I, …”  och som ännu idag inte har ångrat och bekänt sin missgärning/synd,
”… den stora staden, som andligen talat heter Sodom och Egypten, den stad, där också deras Herre blev korsfäst.” Upp.11:8, ....... så är den ekumeniska och den karismatiska rörelsen, (m.fl. rörelser), den mörka vägen tillbaka till den stad som; ”… den stora skökan tronar på…”, det är staden på sju berg, Rom, som andligen talat heter; ”Det stora Babylon”, som har utgjutit, ”…. de heligas blod och Jesu vittnens blod.” Upp. kap.17, och som ännu idag inte har ångrat och bekänt sin missgärning/synd. 
 

”Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa, genom vilken förförelsen kommer!” Matt.18:7