JESUS, ett tecken, del 1 - 2 - 3                            
"Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: "Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken, som skall bliva motsagt."  Luk. 2:34.

Det är två mycket stora förutsägelser om Jesus i detta Simeons ord till Maria. Det första är;
”Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel ..." och det andra är;
”… och till ett tecken som skall bliva motsagt.”  
”… denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel”, … är en felaktig översättning. Den rätta översättningen är; ”… denne är satt till fall och upprättelse igen för många i Israel …." 
Det är en avgörande skillnad och när vi förstår den då ser och förstår vi mer av vidden av Kristi försoningsverk, ty en dag skall hela Israel, både Israels hus och Juda hus, bliva frälst, även dem som förkastade sin Frälsare, Jesus, när han kom till sitt eget.

”Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara, intill dess hedningarna i fulltalig skara har kommit in; och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet:….” Rom.11:25-26.
Vad menar Paulus när han skriver; ”…. intill dess hedningarna i fulltalig skara har kommit in;”? Även här finner vi en översättning som gör att vi inte förstår betydelsen av det Paulus skriver. Ordet handlar inte om hedningarna i allmänhet, det handlar om de ”hedniserade” fåren av Israels hus, dem som Jesus benämnde, ”… de förlorade fåren av Israels hus.” Matt.10:6, 15:24. Det är dom som måste komma in i fulltalig skara för att hela Israel skall kunna bli frälst, eftersom dom tillhör, (var förlorade men blev återfunna, Luk.15:32) Israel, vilket hedningarna ju inte gör.
Eftersom detta inte är brevets tema, så skulle det leda för långt att här förklara att det handlar om, ”de förlorade fåren av Israels hus” och inte om hedningarna, men läs gärna brevet, ”Paulus, hedningarnas apostel?”                                                   

I den nuvarande tiden är det dock endast en ”kvarleva” av Israel som blir frälst, se Rom.9:27 och 11:5. Denna ”kvarleva” är förebildad genom de sjutusen som icke hade böjt knä för Baal på Elias tid, Rom.11:1-6.

Dessa sjutusen var, såsom Elia, en skingrad skara utan några yttre synliga band som höll dem samman. De motsvaras i vår tid av den osynliga och skingrade skara som har hörsammat Jesu kallelse i Upp.18:4 och gått ut till Honom utanför det religiösa kristna lägret och där bär hans smälek, Hebr.13:13.  Det blir först sedan Jesus kommit åter som hela Israel skall bli frälst.

Jesus är satt till fall för många i Israel. Jesaja profeterade att Jesus skulle bli en; ”…. stötesten och en klippa till fall…”, 8:14, för Israels hus och för Juda hus. Petrus skriver om detsamma;
”För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tror ”har den sten, som byggningsmännen förkastade, blivit en hörnsten”, som är ”en stötesten och en klippa till fall”. Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.” 1Petr.2:7-8.  

Bibeln är en förbundsbok som i första hand är riktad till de två förbundsfolken, Israels hus och Juda hus, därför är detta Ordet riktat till just dessa två folk, (varav Sverige är en stam av Israels hus tio stammar)  alltså inte till hednafolken. Hednafolkens frälsning är inte Guds mål eller plan under den nuvarande tidsåldern. Vi förstår det bl.a. genom Jesu ord i Matt.15:21-28. Den stora inbärgningen bland hednafolken begynner först efter Guds rike på jorden, (efter 1000-årsriket). Hednafolken har däremot mycket stora framtida löften i Guds Ord,

”Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.” 1Mos.18:18 m.fl.  
För en övervägande majoritet av de folk som Ordet är riktat till har Jesus blivit en klippa till fall eftersom de icke hörsammat Ordet. Och för en minoritet (kvarleva) av dessa folk har Jesus blivit en ”dyrbar sten", en frälsningens klippa, i den nuvarande tidsåldern, eftersom de har hörsammat/trott Ordet.  

Jesus är satt till ett tecken, som skulle och som blir än i vår tid motsagt. Herren hade många hundra år innan Jesu födelse, genom Jesaja profeterat för sitt folk att Jesus skulle komma, inte uppenbart, utan som ett tecken.

”Därför skall Herren själv giva eder ett tecken: Se, en jungfru skall bliva havande och föda en son, och hon skall kalla hans namn Immanuel.” Jes.7:14. (Åkesons översättning, eftersom Sv. 1917 års övers. här är direkt felaktig och strider mot andemeningen i profetian)(Det var inte jungfrufödelsen som var tecknet, det var sonen som hon födde, Jesus, som var tecknet, ty Simeon profeterade över Jesusbarnet att han var satt till ett tecken)

Ett tecken som skulle bli mottaget av dem som likt Petrus fick det uppenbarat från Fadern att Jesus är Messias, den levande Gudens Son, men också ett tecken som skulle bli motsagt av dem som både hörde Jesu ord och såg Jesu gärningar, men ändå inte trodde på honom. Matt.13:14-15  

”Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet.” Jes.53:1-3.
Så ser vi att det var pga. otro som Jesus blev motsagd av sitt eget folk, de trodde inte Herrens Ord till sitt folk, profeterat genom Jesaja, (7:14) trots att Jesus under 3,5 års tid verkade Guds gärningar mitt ibland dem.
Så är det även nu, i denna sena tid. Det är Guds folks församlingar som är de främsta att motsäga/motverka Jesus. Jesus är utanför det ”andliga lägret” och i tomrummet efter honom har världens ande kommit in och nu är där, "en annan Jesus", ett annat slags ande" och "ett annat slags evangelium", 2Kor.11:4.


Guds folk, nu som då, är som den äldste sonen i Jesu liknelse i Luk. 15:11-32. Genom beskrivningen av den äldste sonen, avslöjade Jesus sinnelaget hos sitt eget folk, (Juda hus). Det var den äldste, hemmavarande sonen, som talade emot, (motsade) sin faders villkorslösa nåd gentemot den yngre, förlorade sonen, (Israels hus). Så motsäger, även nu, "den äldste sonen", (läs den etablerade församlingen),  Guds gränslösa nåd, genom att i sin lära och förkunnelse villkora Evangeliet för världens barn till att gälla endast under detta jordelivets
tid. Fadern satte inget ultimatum till den yngre sonen när han lämnade fadershemmet. Faderns väntan på sin förlorade son skulle aldrig, aldrig upphöra. Så kommer nåden genom Kristi försoningsverk på korset till förlorade syndare ej heller aldrig, aldrig att upphöra, ty Guds nåd har inget slutdatum, utan är varje morgon ny, Klag.3:23, .... totalt utan begränsning.

"Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet." Hebr.13:8.
Jesus Kristus var världens Frälsare i går, .... han är världens Frälsare i dag, ........ 
så har de etablerade  församlingarna (som är Babylon) öppet motsagt det tecken som Jesus är genom förkunnelsen att Jesus inte är världens Frälsare i evighet, utan förkunnar, i strid mot Guds Ord, ett slutdatum, då Kristi försoningsverk på korset inte längre är giltigt för förlorade syndare.  


Jesus är inte endast ett tecken, han är ett hemligt, andligt tecken. Den naturliga människan vill se, innan hon menar sig kunna tro. Den andliga människan tror utan att se. Det är inte givet den naturliga (själsliga) människan att se och förstå vilket stort tecken Jesus är. Därför är det inte heller givet den nutida organiserade församlingen, (vilket innefattar allt av människor organiserat, från enskilda grupper till världsvida kyrkor) att se vilket omätligt stort och underbart tecken Jesus är. Och som en följd härav motsäger/motverkar de det tecken som Jesus är genom sina själsliga läror och förkunnelse.   
Vad betyder det att Jesus är ett tecken? Ett tecken är en antydan, en bild, en indikation, en signal eller en symbol. Jesus talade till folket i liknelser, men det var dem inte givet att förstå liknelsernas betydelse. Ett tecken är inte något som är uppenbart, det måste uppenbaras för oss. Jesus är Guds tecken i världen, men inte endast Jesus själv utan alla Jesu ord och gärningar är ett tecken till dem som tror på honom.

 
”Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom.” Det var till Juda folk, Juda hus, som Jesus kom,  men det var inte pga. att han hade, "... trätt fram ur Juda stam" som det var hans "eget", det var hans eget i bemärkelsen att de var hans egendomsfolk.
                                                                                ****                                                                                                     
 ( Angående ordet i Hebr.7:14 råder det mycken förvirring och oklarhet; 
"Ty det är en känd sak, att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; ....". Med detta ordet som intäkt har det grundats en villsefarande lära som förkunnar att Jesus var Jude. Att Jesus har "... trätt fram ur Juda stam", är inte detsamma som att han var Jude. Guds Ord är klart och tydligt med att Jesu blod och härkomst inte var judiskt, utan gudomligt; "Då sade Maria till ängeln: "Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man." Ängeln svarade och sade till henne: "Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son."  Luk.1:34-35. 
Jesus var inte Jude, han har endast, "... trätt fram ur Juda stam". Det betyder att hans moder, Maria, var av Juda stam. Men det är aldrig modern som anger barnets härkomst, det är alltid fadern, ty barnets blod härrör alltid från fadern. Därför står det i Jesu släkttavla, alltifrån Matt.1:2 till 1:15 och halva delen av vers 16, de till synes märkliga orden, att det var mannen, inte kvinnan, som födde. Endast i vers 16 står det; ".... av henne föddes Jesus,". Innebörden är inte att Jesus blev/var en Jude, innebörden är endast att Jesus har "... trätt fram ur Juda stam", ty det är faderns blod som avgör härkomsten. Jesus var/är Guds Son och han kom i gestalt av en människa, Hebr.2:14, och kallade sig själv; "Människosonen." ) 
                                                                                    ****                                                                                                 

Juda folk hade förväntat sig att Jesus skulle komma i makt och härlighet och befria dem från ockupationsmakten, Romarriket, men Jesus kom i stället i svaghet och förnedring, inte för att befria dem från den yttre fienden, utan för att befria dem från den inre fienden, deras hjärtan av sten, Hes.36:26. Detta var ett för hårt budskap för ett folk som menade sig vara Abrahams barn, och därmed vara rättfärdiga. Så de kunde inte ta emot Guds tecken, Jesus, fastän dom väl kände till det profetiska ordet i Jes.7:14.
Jesus är ett tecken i Guds Ord, långt innan Jesaja profeterade om jungfrun som skulle föda en son.

”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” 1Mos.3:15.
Tecknet är först, att kvinnans säd, Jesus,  genom sin död på korset skulle söndertrampa ormens  huvud. Men tecknet är mycket större än så. När Paulus  skriver;

"Och fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edra fötter." Rom. 16:20, så förstår vi att tecknet pekar på något mycket större och djupare än det som uppenbaras för oss i 1Mos.3:15. Min tro är att Paulus ord handlar om de fötter som Johannes fick se i sin syn. 
"Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn." Upp.1: 13-18.
Kristi kropp och hans fötter, i all sin makt och fullhet!  Fötter som inte bara skall krossa Satans
sista makt, utan fötter som Jesaja, flera hundra år före Kristus, profeterade om; 
"Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: Din Gud är nu konung!" Jes.52:7. Kristi kropps fötter är den sista tidens kristna, som har blivit prövade i lidandets och prövningens ugn, förebildat genom Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen i Daniel kap. 3. Kristi kropps fötter, som aldrig i evighet skall vackla och aldrig i evighet kunna krossas, såsom denna världens fötter, förebildat genom den bildstod och dess fötter av järn och lera, som Nebukadnessar såg i sin dröm i Daniel kap. 2.


”Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har Herren talat.” Jes.25:8.
”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som har döden i sitt våld, det är djävulen.” Hebr.2:14.
Det var tecken på vad som skall ske i kommande dagar och tider. Jesus själv är det första och överväldigande största tecknet som Gud har givit världen. När Jesus var på jorden bland sitt eget folk, så var det endast en ringa skara som såg Jesus som Guds tecken, ett tecken på vad som skulle komma. De flesta såg det inte, ty de såg honom med sitt naturliga sinne och då såg de endast det som Jesaja hade profeterat om att de skulle se. ”… med seende ögon skolen I se och dock alls intet förnimma.” Så var Guds tecken, Jesus, dolt för Guds folk då. Är Guds tecken, Jesus, dolt eller uppenbart för Guds folk i vår tid? Guds tecken är till allra största delen dolt även för Guds folk nu. Det gäller även Guds tecken genom Jesu ord och gärningar. Inte många kan ta emot de orden, men vill du se sanningen som den är så skall du förstå att Jesus är utorganiserad från församlingen och med honom har även den Helige Andes undervisning och uppenbarelse av Guds Ord försvunnit. Jesu ord i Upp.3:14-17 gällde inte endast den lokala församlingen i Laodicea, orden är även en förutsägelse över den sista tidens församlingar, (vilket är nutidens).

Jesaja profeterade;
”Därför skall Herren själv giva eder ett tecken: ….”. Hela Jesu liv på jorden var Guds tecken, från hans födelse till hans totala och slutliga seger över synden och döden i världen. Ett dolt tecken som har blivit motsagt, motsagt av både världen och den avfallna församlingen, som nu är en del av världen. Men ett tecken som uppenbaras för dem som älska Gud. ”Vi tala – såsom det heter i skriften – vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet.” 1Kor.2:9-10.
                                                                                 ****                                                                              
Jag tror inte det går att gradera alla tecken som Jesu liv och gärning är. Men Jesu födelse är nog ett bland de största tecknen. Ängeln Gabriel sade till Maria;

”Helig Ande skall komma över dig, och kraft från den högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son." Luk.1:35. Jesus är den förste som blev född genom Helig Ande, men tecknet är att det efter honom skall komma en oräknelig skara människor som blivit födda, också genom Helige Ande, blivit födda på nytt;
”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh.1:12-13. Ängeln sade till Maria; ”… därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son.” Vi läste ovan; ”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn.” I grundtexten står det inte, ”…makt att bliva Guds barn,. King James övers. är här riktig; ”But as many as received him, to them gave he power to become the sons of God, …”. …. att bli Guds söner. Kan du se vilket under av under detta är? Såsom Jesus är Guds Son, så har han givit den gåvan, till alla dem som tagit emot honom, att en dag också bli, ....... Guds söner.
”Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.” Rom.8:29.
Detta är, som vi läste ovan,
”… vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.”
”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.” Luk.2:7.
Jesus födelse skedde i ett stall för kreatur och han blev lagd i en krubba. Det kan synas vara ett obetydligt tecken, men det är ett stort och underbart tecken på Guds fördolda visdom. Det var ingen tillfällighet att det inte fanns plats för dem i härbärget, men att det fanns plats för dem i en byggnad för kreatur, ty det var Guds förutbestämda plan. Gud, i sin visdom, hade utvalt den ringaste platsen för Jesus att födas in i. Det var emellertid inte platsen där Jesus föddes som var det viktiga, det var endast ett tecken.  
Stallet och krubban blev inte förvandlat för att Jesus kom till jorden där, men det enkla och oansenliga rummet för Jesu födelse är ett tecken på de människor som Gud har utvalt till att bli förvandlade genom att låta Jesu liv ta gestalt i dem. Paulus har beskrivit det med dessa ord;

”Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud – ja, det som ingenting var – för att han skulle göra det till intet, som någonting var.” 1Kor.1:28.
Stallet och krubban var ingen värdig plats för Guds Son att ta gestalt i, men Gud utvalde det som ett tecken på de människor som ingenting var i världen, ty dem har Gud utvalt till att låta Jesu liv ta gestalt i. Kan du se Guds tecken i stallet och krubban? Stallet är vår kroppshydda och krubban våra hjärtan som Jesus har tagit gestalt i och vi är helt ovärdiga boningar för honom. Men Gud har, genom blodet på Jesu kors, gjort oss värdiga inför nådens tron. Det jordiska ”stallet” har blivit förvandlat och blivit ett himmelskt tempel; 

”Veten I icke, att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?” 1Kor.3:16.
Kan vi se hur undret i stallet och krubban har blivit ett långt större under i alla de människors liv som Gud har "smyckat" med frälsning? Ps.149:4.

                                                                             ****                                                                                                    
När Jesus var född i Betlehem stod en Herrens ängel framför några herdar som höll vakt om natten över sin hjord. Och ängeln sade till herdarna;

”Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.” Luk.2:12. Så uppfylldes Herrens tecken, som Jesaja, 7:14, hade profeterat om, inför några enkla herdar som vaktade sin hjord om natten. Märk att det var inte Guds folks andliga herdar som det blev givet att se den profetiska uppfyllelsen av Herrens tecken, ty de var inte herdar efter Herrens sinne;
”Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var det då icke för hjorden, som herdarna borde sörja?” Hes.34:2.
Det lilla barnet, lindat i en krubba, uppenbarades först för de "jordiska" herdar som var trogna i det som ringa var, som vaktade sin hjord mot farorna i denna världens mörker. Det är Guds tecken, ty Jesus, efter sin uppståndelse, skulle bli;
”…. den store herden för fåren.” Hebr.13:20. Jesus skulle bli den store Herden för sina får i den natt som nu råder i världen. 
”Jag beder icke, att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Joh.17:15.

                                                                    ************                                                                                 

                                                                          Jesus, ett tecken, del 2                                                                                 

”På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där. Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet. Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: ”De hava intet vin.” Jesus svarade henne: ”Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.” Hans moder sade då till tjänarna: ”Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.” Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var. Jesus sade till dem: ”Fyllen krukorna med vatten.” Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han till dem:”Ösen nu upp och bären till övertjänaren.” Och de gjorde så. Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke, varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen och sade till honom: ”Man brukar eljest alltid först sätta fram det goda vinet och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du ha gömt det goda vinet ända tills nu.” Detta var det första tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.” Joh. 2:1-11.

”På tredje dagen ….”, har en långt större betydelse och framtida uppfyllelse än att bröllopet i Kana var just på tredje dagen. På bröllopet i Kana uppenbarade Jesus sin härlighet, men det var endast ett ringa tecken, ett tecken på en långt, långt större härlighet som Kristus skall uppenbara på en kommande ”tredje dags” bröllop. Bröllopet i Kana skedde i slutet av Lagens tidsålder, som här blir den första dagen. 
Den andra dagen blir då den nuvarande, Nådens tidsålder, och den tredje dagen blir Guds rike, som kommer efter den nuvarande tiden. Då, i slutet av Guds rikes tid, skall det tecken som Jesus uppenbarade på bröllopet i Kana uppfyllas i en obeskrivligt mycket större härlighet.

Jesus sade de i sammanhanget märkliga orden till Maria, sin moder;
”Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.” Senare sade Jesus; ”Fyllen krukorna med vatten.” Var Jesu stund kommen då? Nej, jag tror inte det. Vilken ”stund” talade Jesus om här? Inte den närvarande stunden som Maria, hans moder, talade om. Nej, Jesus talade om en annan stund, om ett annat bröllop, då Jesu stund blir kommen och tecknet från bröllopet i Kana blir uppfyllt i en härlighet så stor att det vida övergår vår tankeförmåga.
När är Jesu stund kommen? Här är den kommen; ….....

”Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tiden är inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo. Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och rent. Det fina linnet är de heligas rättfärdighet. Och han sade till mig: Skriv: Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Upp.19:7-9.
 
Undret med vattnet i de sex stenkrukorna var ett tecken i miniatyr. När Jesu stund är kommen, då skall han uppenbara sin härlighet i en sådan omfattning att undret på bröllopet i Kana framstår som obetydligt. Min tro är att de sex stenkrukorna symboliserar de sex tidsåldrarna från Adam och till och med den nuvarande som är den sjätte och sista innan den sjunde, vilodagen. Gud sade ju till människan; ..........
”Sex dagar skall du arbeta och förätta alla dina sysslor;…..” 2Mos.20:9. Människan ser den lilla veckan om sex arbetsdagar, men vår Fader ser även människans strävan på jorden under den långa stora "sex dagars" veckan där var dag utgör en tidsålder som tillsammans blir en "arbetsvecka" om sex tusen år, räknat från Adam och intill Jesu återkomst då den sjunde dagen begynner; ........
”Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Gud folk. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.” Hebr.4:9-10.     
 
Människans strävan på jorden handlar inte endast om hennes lilla ”arbetsvecka” utan framför allt om hennes ofullkomliga och misslyckade strävan på jorden under den stora ”arbetsveckan”. Om vi kan se det andliga perspektivet, såsom konung David kunde; ........

”Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.” Ps.39:6, .... så förstår vi att det har varit sex tidsåldrar av idel tomhet, såsom de sex stenkrukorna var tomma innan Jesus sade;
”Fyllen krukorna med vatten.”

I den kända sången sjunger vi, … ”Han kan förvandla allt.”… Jesus, genom vilken allt har blivit skapat, han kan även förvandla allt, han kan förvandla all den tomhet och vedermöda som de sex tidsåldrarna har inneburit, inte i första hand pga. kampen mot markens törne och tistel, 1Mos.3:17-19, utan i första hand pga. det törne och tistel som växer i den jord, som den alltsedan Adam, fallna människonaturen är, törne och tistel genom vilket den jordiska människan har blivit sin egen största fiende under den sex tusen år långa ”arbetsveckan”, fylld av, inte endast vedermöda, utan än mer, av sorg, lidande och död.
Så låt oss inte mer se oss tillbaka på den långa och mörka tid som de sex tomma stenkrukorna symboliserar; ........ 

"Ty Jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss."  Rom.8:18, .... låt oss istället i tro och i väntan se fram mot den stora och underbara dag då Jesu stund är kommen, …..... 
”Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Upp.19:9, ty de skall få se, det som gästerna på bröllopet i Kana endast upplevde i miniatyr, de skall få se Jesus uppenbara en obeskrivlig härlighet. Då blir det inte övertjänaren, (den Helige Ande) som skall säga de välsignade orden, då blir det den stora skaran av bröllopsgäster som skall säga till Brudgummen, Kristus, såsom övertjänaren i Kana sade; ........ ”Du har gömt det goda vinet ända tills nu.”

”Och Herren Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, väl klarat. Och han skall på detta berg göra om intet det dok, som höljer alla folk, och det täckelse, som betäcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har Herren talat.” Jes.25:6-8.
                                                                                                    ************                                                 

                                                                     Jesus, ett tecken, del 3                                                                       
”Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem. Och han fick i helgedomen se, huru där sutto män, som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där. Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord. Och till duvomånglarna sade han: Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus. Hans lärjungar kommo då ihåg, att det var skrivet: ”Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.”  Joh.2:13-17.

Kan vi se denna scen framför oss? …. Jesus kommer in i templet och framför sig ser han det som väcker hans nitälskan. Han gör sig ett gissel av rep och i helig vrede stöter han omkull penningväxlarnas bord, driver ut får, fäkreatur och alla dem som har gjort Guds hus till en rövarkula.  Ja, vi kan nog se denna scen i vår tanke och vi kan nog även tänka; ”… hur kunde Guds folks andliga ledare tillåta något sådant i det som skulle vara Guds bönehus?” Men, …. kan vi se att denna händelse i templet är ett tecken på ett mycket och långt allvarligare andligt förfall i det som nu skulle vara Guds hus, den levande Gudens församling, men som har blivit ett religiöst Babylon och som nu väntar på sin dom, såsom Jerusalems tempel väntade på sin dom;
”Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.”

Jesus förvarnade sina lärjungar, att när de fick se förödelsens styggelse (grundtextens betydelse är; ”styggelse som åstadkommer förödelse”, mao. Guds dom) stå på helig plats, då skulle de fly bort ifrån Jerusalem för att undvika att få del av den dom som skulle komma över Jerusalem och dess tempel. (den dom som sedan kom år 70)
Även dessa Jesu varningsord till sina lärjungar är ett tecken för oss som har tidernas ände inpå oss, ty en annan styggelse är nu i det som skulle vara helig plats, den levande Gudens församling.  
De varningens ord som lärjungarna då fick av Jesus, att fly ifrån styggelsen i Jerusalem och dess tempel, 
kära läsare, kan du se och höra att de upprepas nu till Guds folk, nu i den sista tiden;

”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ”Dragen ut ifrån henne, i mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp.18:4 
Församlingen som skulle vara Guds hus, men som nu i den yttersta tiden har blivit det som Johannes fick uppenbarat genom en Herrens ängel;

”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.” Upp.18:1-2.
Detta är den sista tidens andliga ”styggelse” i det som skulle vara Guds hus. Se, domaren står för dörren och ".... domen skall begynna på Guds hus."


Den tidens andliga ledare kunde inte se, eller ville inte se, det som Jesus såg och avslöjade genom sin handgripliga gärning i templet. Så varken kan eller vill vår tids andliga ledare se det andliga förfall som råder inom församlingarna. Det var inte utan orsak som profeterna och Jesus flera gånger talade om blinda ledare. Därför är Jesu budskap i första hand riktat till de ringa bland Guds folk, ty de har ett andligt lyhört sinne som de andliga ledarna oftast saknar.
När Jesus rensade templet i Jerusalem så var det inte endast ett tecken på vår tids avfallna församling, det var även ett budskap till de enskilda troende som först av allt vill höra Jesu röst, framför att höra och följa mängdens röst. Det budskapet är att gå ut till honom, Jesus, utanför det ”andliga” lägret och bära hans smälek, Hebr.13:13, ty vilken gemenskap har ljus med mörker? 2Kor.6:14.   
Må också vi, såsom lärjungarna, komma ihåg att det står skrivet;

”Nitälskan för ditt hus skall förtära mig” och veta att; ”…. hans hus äro vi, ….” och må också vi därför, såsom lärjungarna, följa Jesus, ”utanför lägret.”  

                                                                                                   *******                                                                                                 
"Då togo judarna till orda och sade till honom: "Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt? " Jesus svarade och sade till dem: "Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen." Då sade judarna: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?"  Men det var om sin kropps tempel, som han talade." 
Joh. 2:18-21.

”….. inom tre dagar …”, Såsom, ”på tredje dagen”, var ett bröllop i Kana, var ett tecken till ett mycket, mycket större bröllop och en mycket, mycket större härlighet på Guds stora tredje dag, i slutet av Guds rike, som är slutet av nästa tidsålder, så har även Jesu till synes enkla svar till judarna; ”….. inom tre dagar …”, även en mycket, mycket djupare betydelse än att Jesus kroppsligen skulle uppstå igen inom tre 24 timmars dagar. När Jesus kroppsligen uppstod från de döda, ”inom tre dagar”, så var även det ett tecken på en kommande mycket, mycket större uppståndelse från de döda och en mycket, mycket större härlighet.
Kära läsare, om vi skall kunna se något av det andliga djupet i detta tecken, så måste vi be vår himmelske Fader om nåd att få våra andliga ögon och sinnen öppnade, ty det själiska sinnet, 1Kor.2:14, kan aldrig skåda undren i Guds plan och Guds vägar, ty de hör Guds Ande till.

Det var på tredje dagens morgon som Jesus uppstod, men det var även ”inom tre dagar”. Jesu död och uppståndelse skedde i slutet av Lagens tidsålder, som här blir den första dagen. Den andra dagen är nu, Nådens tidsålder och ”på tredje dagens morgon” blir då i begynnelsen av, på morgonen av, nästa stora Guds dag, som blir den dag som Jesus lärde oss att bedja om att den skulle komma;

”…. tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; …”, Guds rike på jorden. Den stora och underbara dagen begynner när Jesus kommer åter och då går ängeln Gabriels ord/löfte till Maria i uppfyllelse;
”Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.” Luk.1:32-33.
Då skall det tecken som Jesu uppståndelse från de döda är, uppfyllas i en obeskrivligt mycket större härlighet.
Jesus uppstod kroppsligen inom tre dagar, det var ett tecken på en kommande uppståndelse inom tre stora Guds dagar. Judarna förstod inte vad Jesus talade om när han sade att han skulle låta templet uppstå igen, inom tre dagar. Så kan ej heller vi förstå den långt djupare betydelsen av Jesu, till synes enkla och märkliga svar, om inte den Helige Ande öppnar våra andliga sinnen till att skåda undret och hemligheten i Jesu svar till judarna;

”Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.”
Inom tre dagar, efter Jesu död på korset, så var det Maria Magdalena som först fick möta den uppståndne Jesus. Vilken obeskrivligt stor upplevelse och nåd det måste ha varit för henne att få bli den förste av alla att få möta den uppståndne Frälsaren. Det var Maria Magdalena som Jesus hade befriat från sju onda andar.
 ”Och en farisé inbjöd Jesus till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords. Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta, att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.” Luk.7:38. 
"Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse."  
Matt.26:13.

Jag kan ha fel, men min tro är att kvinnan som kallades ”synderskan”, var Maria Magdalena. Hon hade fått mycket förlåtet, därför var det hon som älskade Jesus mycket och därför tror jag att det var hon som fick nåden att först av alla vara den som fick möta den uppståndne och först av alla höra hans dyrbara röst; ”Maria!”.
”…. det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud – ja, det som ingenting var - …..” 1Kor.1:28. Tack käre Jesus för att du icke har kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.
”Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.” Ps.63:4.    
 
Johannes var nog den lärjunge som älskade Jesus mest, därför tror jag att det var han som, i anden, fick se och höra, inte endast Jesus av Nasaret, inte endast den Jesus som Maria Magdalena fick möta och höra, utan en härlighet så stor och överväldigande att Johannes skrev;
”När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: ”Frukta icke. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket.” Upp.1:17-18.

Det var när Johannes var i fångenskap på ön Patmos som han fick denna väldiga uppenbarelse i anden, men det var den högt benådade profeten Daniel, också han i fångenskap, men i Babel, som först fick denna mäktiga uppenbarelse, Dan.10:1-8, och även han blev så tagen av synen att han sade;

”Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas.”
Jesus sade om sitt inträde i världen; ”…. men en kropp beredde du åt mig; ….” Hebr.10:5.
Jesu kropp, som Ordet här talar om, är sin kropp som Jesus offrade på korset för världens synder. Det var Jesu lidandes kropp.  Men vilken kropp var det som Daniel och Johannes fick se i uppenbarelsen?

Det som Daniel och Johannes fick se och höra, det är;

”…. vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.” 1Kor.2:9.

Vad har Gud berett åt dem som älskar honom? Jesus säger det, inte uppenbart, men i förtäckta ord;
”I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum.” Joh.14:2.

Vad är, ”… min Faders hus” och vad är, ”… många boningar”? Paulus förklarar det;
”Och väl var Moses ”trogen i hela hans hus” såsom ”tjänare”, till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas; men Kristus var trogen såsom ”son”, en son, satt över hans hus. Och hans hus äro vi, så framt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.” Hebr.3:5-6.

Det är Kristi sanna församling som är Guds hus och den sanna församlingen är Kristi kropp;

”Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting – åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.” Ef.1:22-23.
(Kristi församling skall inte förväxlas med det som av människor kallas församling,-ar)
Kära läsare, kan du i anden se vad Gud har berett år dem som älskar honom? …. han har berett/utvalt dem till att bli lemmar (medlemmar) i Kristi härlighets kropp, den kropp inför vars uppenbarelse Daniel och Johannes föll ned, såsom hade de varit döda, pga. dess gudomliga glans och utstrålning.


”…. såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.” Ef.1:4.

”Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.” Rom.8:29-30

”Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.” 1Kor12:27.  
Det vi är nu i Kristi kropp, det är ett tecken till vad vi skall bli i den kropp som Daniel och Johannes fick se; 
”Se, jag och barnen som Herren har givit mig, vi äro tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg.” Jes.8:18, … och som skall uppenbaras vid Jesu återkomst; ..... 
”Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja, ock deras som hava stungit honom; och alla släkter på jorden skola jämra sig vid hans åsyn. Ja, amen.” Upp.1:7.

Det tecken som Jesu kropps uppståndelse från de döda är, är så oändligt stort, ty det är en förebild till den uppståndelse från de döda, som skall ske för  dem som i detta jordelivet har lärt känna och lyssnat till Jesu röst, de skall en dag, i sina gravar, få höra den dyrbara rösten åter och uppstå från de döda och få ta emot/taga i besittning, den boning som Jesus har berett för dem i sin Faders hus, det är, att bliva honom lika i den kropp som Fadern har berett åt sin älskade Son, en kropp där Jesus inte längre är,
".... övergiven och en smärtornas man", utan en kropp bestående av dem som älskar honom som födde dem till liv.

”Var och en som tror, att Jesus är Kristus, han är född av Gud; och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som är född av honom.” 1Joh.5:1.
”Se, här äro jag och barnen, som Gud har givit mig.” Hebr.2:13.

Jesu uppståndelses tecken är så överväldigande stort att vi med David må utbrista;

”En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.” Ps.139:6, ....... och att vi med Mose må draga skorna av våra fötter inför den helighet och den nåd och inför det under  som Gud har uppenbarat genom det tecken som Jesu uppståndelse från de döda innebär. Och må vi till sist bedja vår himmelske Fader om att han bevarar oss ifrån att  tillhöra dem som i otro motsäger det tecken som Jesus är. 


”Huru ljuvliga äro icke dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela. Ps.84:1-5.