Daniels 70:e årsvecka                                     

            Kort version om Daniels 70:e årsvecka, nedan följer en längre version.                   

      Sanningen om Daniels 70:e årsvecka har blivit tagen ifrån den kristna församlingen och ersatt med en gigantisk villfarelse.
 
När Juda folk var i den babyloniska fångenskapen, då uppenbarade ängeln Gabriel för Daniel Herrens tidsplan för, ”.... ditt folk och över din heliga stad.”
”Så giv nu akt på ordet och akta på synen. Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.” Dan. 9:23-24.
 
Den kristna församlingen har under lång tid blivit undervisad att Daniels 70:e och sista årsvecka skall infalla någon gång, obestämt när, i slutet av den nuvarande tidsåldern. Detta förkunnas först och främst inom den fundamentalistiska kristenheten såsom Guds sanna ord, men, …….. det är en enorm, (oerhörd, ofantlig) villfarelse, ty denna lära kommer från Jesu fiender. Omkring år 1585 publicerade F. Ribera (katolsk jesuitpräst) en apokalyptisk kommentar (läran om den yttersta tiden), där han påstod att Gud hade först givit 69 av Daniels 70 veckor, men att den sjuttionde veckan ännu inte var uppfylld, utan skulle inträffa i tidens slutskede. Att den 70:e årsveckan skulle inträffa i tidens slutskede, var inte den enda lögnen. Under denna ”veckan” (7 år) skulle även ett nytt tempel byggas i Jerusalem och antikrist skulle träda fram och ta sitt säte i detta tempel, ingå förbund med Judafolket, osv.
Detta är från början till slut, ”.... villfarelsens listiga anslag”, som aposteln Paulus har varnat för. 
Vi har inte varit kloka nog, såsom judarna i Berea, Apg. 17:11, och rannsakat skriften, för att se om det förhåller sig så som vi har blivit undervisade. Vi har i stället blivit det som aposteln Paulus uppmanade oss att ”.... icke mer vara”, godtrogna barn som är ett lätt byte för ”villfarelsens listiga anslag.” Ef. 4:14.
Jesu ord;
"Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.” Matt. 10:16.
 
Vi skall inte förvånas över att villfarelserna finns mitt i den kristna församlingen, Paulus har tydligt varnat för dem, 2Tim. 4:3-4. Vi skall i stället förvånas över hur lätt vi har blivit bedragna av villfarelsens ande.
Riberas apokalyptiska kommentar mottogs inte alls inom den då protestantiska kristenheten, utan ansågs vara en ren villfarelse. År 1826 hände emellertid något, S.R. Maitland, som var bibliotikarie hos ärkebiskopen av Canterbury i England, fick tag i Ribera`s skrifter och publicerade dem. Maitland skrev även en egen skrift i ämnet. Till saken hör även att Maitland hade förakt för den protestantiska reformationen, där man inte hade denna lära. Nu var villfarelsen lössläppt inom den engelska kristenheten och det var J.N. Darby (grundare till Plymout-bröderna) som blev en av de främsta anförarna för denna nya lära, (OBS, att denna lära hade ej funnits inom den evangeliska kristenheten före 1826, den är alltså inte en apostolisk lära). Darby spred även denna nya lära till Amerika där C.I. Scofield blev en av de främsta anhängarna, där han spred denna villfarelse vidare genom sin Scofield Reference Bible. Allt sedan dess har denna lära spridit sig som en osläckbar löpeld inom den evangeliska kristenheten och är idag så fast etablerad så att den som avslöjar villfarelsen, blir själv ofta kallad för villolärare.
 
Såsom sanningen är ren och enkel, så är sanningen om Daniels 70:e årsvecka ren och mycket enkel. Såsom alla naturliga veckor infaller i en följd, så inföll Daniels 70:e årsvecka direkt efter den 69:e veckan! 
Den 70:e årsveckan begynte när Jesus begynte sin tjänst, det var när han blev döpt av Johannes och den Helige Ande sänkte sig ned över honom, då begynte Jesu tjänst och då begynte den 70:e och sista årsveckan. I mitten av veckan, det är efter 3,5 år, blev offren avskaffade, det skedde genom Jesu offerdöd på korset, Hebr. 10:4-10. Så 3,5 år efter Jesu offerdöd var Daniels 70:e och sista vecka slut. Det är troligt att den slutade med Stefanus martyrdöd.
Där, för ca. 2000 år sedan, tog Daniels 70:e årsvecka slut. PUNKT SLUT!!! Oavsett hur mycket det förkunnas att den skall komma i denna tidens slutskede.
Läran om att Daniels 70:e vecka skall komma i denna tidens slut är därmed inte en Biblisk lära, den är ett tillägg av människor och om tillägg varnar Herren för i Upp.22:18;
”Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor, om vilka är skrivet i denna bok.”
Dan. 9:24-27 uppfylldes till fullo när Jesus, ”…. kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.” Joh. 1:11                                                                                                                                                                                             
                                                                                  ************                                                                                                     

              En längre och mer djupgående version om Daniels 70:e årsvecka.              
 
                    Villfarelsen om den sista veckan av Daniels sjuttio veckor, Dan.9:24-27.               
                   ”Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, …”              
 
Vi har i ett tidigare brev talat om ett stort andligt mysterium, det mysteriet att Guds eget folk, när Jesus var kommen till dem, inte kunde andligt se och förstå att Jesus var den utlovade Messias, utan väntade på en kommande Messias, trots att Messias var mitt ibland dem.
”Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.”Joh.1:11.
Detta var inte endast ett andligt mysterium, det var andlig villfarelse, en villfarelse som gjorde att Guds folk inte kunde se och förstå, att Jesus, som var mitt ibland dem, var den av Gud genom profeterna utlovade Frälsaren.
 
Detta andliga mysterium/villfarelse, har en omvänd motsvarighet bland Guds folk i vår tid. Bed att du genom den Helige Ande får nåd att se detta, ty den andliga villfarelsen bland Guds folk idag vad gäller antikrist, är ett lika stort andligt mysterium/villfarelse.
Vi vill se, längre fram, vad detta ”omvända” mysterium/villfarelse angående en kommande antikrist innebär.
Först vill vi se; Varifrån kommer denna villfarelse, varför har den kommit och vari består villfarelsen?
Därefter vill vi se i Ordets ljus vad Dan.9:24-27 verkligen handlar om.
 
Denna villfarelse har sitt ursprung i den romersk katolska kyrkan. Det var i slutet av 1500-talet som den framfördes och syftet med den var att motverka den skada som reformationens avslöjande om att påven var antikrist hade åstadkommit.
Denna villfarelse var då så uppenbar, att den blev helt avslöjad i den protestantiskt kristna världen. Det skulle dröja mycket lång tid innan denna villfarelse fick något rotfäste bland de evangeliskt kristna. Inte förrän på 1800-talet började den sakta få spridning bland de protestantiskt kristna. I vår tid är villfarelsen om Daniels sjuttionde årsvecka så utbredd, att den i mycket stor del av kristenheten är upphöjd till att vara Guds sanna ord.
I vår tid har denna villfarelse inte endast lindrat reformationens skada på den katolska kyrkan, den har näst intill utraderat den;
Dödssåret, som reformationen åsamkade den katolska kyrkan, har blivit läkt och hela jorden ser idag med förundran efter vilddjuret, (Upp.13:3) som idag är klätt i fårakläder.
Det som för trons folk, under och långt efter reformationen, var uppenbart, det är, genom denna villfarelse, för trons folk idag fördolt.
 
Här kommer vi in på det vi har nämnt om ovan, det omvända mysteriet och den omvända villfarelsen.
Mysteriet och villfarelsen då, när Jesus var på jorden, var att Guds folk, trots att de hade fått veta 490 år i förväg, det exakta året för Messias ankomst, inte kunde se att Guds Smorde var mitt ibland dem och än mindre tro på honom.  
De sade rakt ut om honom att han var besatt av en ond ande. Jesus var och verkade Guds gärningar mitt ibland sitt folk, detta till trots, såg de inte honom, utan väntade på en kommande Messias. Denna villfarelse kunde inte vara större och djupare än den var.
 
Villfarelsen i vår tid är en omvänd villfarelse mot denna. Jesus har förutsagt antikrists ankomst;
”… kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.” Joh.5:43.
Paulus har förutsagt det. ”Laglöshetens människa”, som har trätt fram för mycket länge sedan i form av påvedömet. 2Tess.2:3-4. Reformatorerna, på 1300 – 1500-talen, Wycliff, Huss och Luther, m.fl. pekade på och avslöjade det antikristliga påvedömet.  
Antikrist verkar nu sina gärningar öppet mitt i den kristna världen och detta till trots går näst intill en hel kristenhet och väntar på en kommande antikrist.
 
Så har vi i vår tid, två stora andliga villfarelser; Ett folk, Juda, som väntar på en kommande Messias, som redan har kommit, för mycket länge sedan. Ett annat folk, de kristna, som väntar på en kommande antikrist, som redan har kommit, för mycket länge sedan.
Varför kan Guds folk idag inte se, det som för de kristna, under och långt efter reformationen, var uppenbart???
Jesus, Paulus, Johannes och reformatorernas ord, borde vara ett fullt tillräckligt fast ord och en fullt tillräcklig varning för Guds folk idag.
Denna villfarelse kan inte bli större och djupare än den är idag.
 
Vi sade innan att detta är en av de allvarligaste villfarelserna. På vilket sätt är det det? Först; när Guds Ord i Dan.9:26 talar om Guds Smorde, Jesus, Messias, Frälsaren, då har villfarelsens ande fått Guds folk att tro att det är om antikrist Ordet talar. Det är en villfarelse som är av samma omfattning, som när judarna anklagade Jesus för att vara besatt av en ond ande.
Sedan; denna villfarelse är så allvarlig därför att genom den går Guds folk och väntar på en kommande antikrist, som för länge, länge sedan har kommit och är mitt i den ”kristna” världen. Det var Paulus som omtalade det för de troende i Tessalonika. När han var hos dem sade han det öppet till dem;
”Kommen I icke ihåg, att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?” 2Tess.2:5.
Det Paulus hade omtalat för Tessalonikerna handlade inte om att ”Laglöshetens människa” skulle framträda,  mer än två tusen år in i framtiden, det handlade om något som redan då pågick. Det var därför som han inte skrev om det öppet. Det romerska kejsardömets tillbakagång och fall och påvedömets framträdande och ”.... tagande sitt säte i Guds tempel och föregivande sig vara Gud.”  
Det är inte en kommande antikrist som Guds folk i vår tid skall vänta på. Det är Jesu tillkommelse vi skall vänta på, ty då skall han genom sin tillkommelses uppenbarelse tillintetgöra, 2Tess.2:8, den antikrist (den ”Laglöse”) som redan finns i världen och har funnits där så länge som påvedömet har funnits.
”…  av frukten känner man trädet.” Matt.12:33
 
På vilket sätt skulle denna villfarelse kunna motverka den skada som reformationen orsakade den romerska kyrkan? Villfarelsen skulle sätta de kristnas fokus på en, i en avlägsen framtid, kommande antikrist och därmed inte se den redan etablerade antikrist.
Luther, med flera av reformatorerna, hade angripit den romerska kyrkan hårt.
Luther hade öppet deklarerat att Rom var Babylon och påven var antikrist.
(inte just en enskild påve, men hela påvedömet)
 
Sanningens Ord hade fått den avfallna romerska kyrkans grundvalar att skaka.
Den katolska kyrkan var dock inte overksam, den iscensatte en motreformation, med syftet att motverka de skador som reformationen hade åstadkommit. Här har villfarelsen om den sista veckan av de sjuttio veckorna i Dan.9 sitt ursprung. Denna villfarelse inbegriper att den sista veckan (årsveckan = 7 år) av de sjuttio veckorna, har tagits ut ur sitt sammanhang och sägs skall gå i uppfyllelse någon gång i den nuvarande tidens slutskede och att det skall återuppbyggas ett nytt tempel i Jerusalem och att det skall framträda en antikrist under denna sista årsvecka, och att denne antikrist skall ta sitt säte i detta tempel och ingå ett förbund med judafolket.
 
Denna villfarelse är så allvarlig därför att Guds folk har blivit bedragna till att tro att det i Dan.9:26-27 talas om en kommande antikrist, någon gång i en avlägsen framtid, när det i verkligheten talas om den kommande Messias. (Jesu första ankomst)
Vad är det verkligt allvarliga i denna villfarelse? Det är först att pga. att Guds folk genom denna villfarelse tror att antikrist är en person som skall komma någon gång i en obestämd framtid, att Guds folk därför inte kan se att antikrist redan är mitt i världen och har så varit mycket länge.
Villfarelsens mål var/är att Guds folk inte skall se den verklige antikrist, såsom reformationens andliga ledare såg honom, utan istället gå och vänta på en framtida antikrist som aldrig kommer. Detta är i sanning ”villfarelsens listiga anslag” och som har bedragit, näst intill, en hel kristenhet.
Detta var målet för dem som ”sådde” denna villfarelse i slutet av 1500-talet, och det målet är nu uppnått i näst intill fullt mått.
 
Därefter är det verkligt allvarliga även att; pga. att Guds folk tror att antikrist är någon som ännu inte har framträtt, så tror de även, hänvisande till 2Tess.2:1-3, att ”Herrens dag” ännu inte ”står för dörren.”
Begrunda detta noga inför din Herre och Frälsare; Avfallet har redan skett och ”Laglöshetens människa” har redan trätt fram, och det för mycket länge sedan, och därmed står redan; ”Herrens dag för dörren.” 
Avfallet skedde när kristendomen blev ”upphöjd” till statsreligion i romarriket på 300-talet och ”Laglöshetens människa” har redan trätt fram. Paulus visste det och de troende i Tessalonika visste det, 2Tess.2:5-6.  Johannes visste det, 1Joh.2:18-19. ”Laglöshetens människa” är personifierat i påvedömet, som i form av biskopen i Rom, begynte växa fram redan på apostlarnas tid. Reformatorerna; Wycliff, Huss och Luther m.fl. visste det!
 
Vad menade Paulus när han skrev till Tessalonikerna;
”Och I veten, vad det är, som nu håller honom (Laglöshetens människa) tillbaka, så att han, först när hans tid är inne, kan träda fram.” 2Tess.2:6.
Den allmänna tron här är att det är den Helige Ande som ”håller honom tillbaka.” En annan tro är att det är församlingen som ”håller honom tillbaka.” Kan det vara så? Hur kunde då; ”… redan hava många antikrister uppstått;…” 1Joh.2:18, trots att både den Helige Ande och Församlingen var närvarande?
Detta är villfarelsens mål; att de på Kristus troende idag, inte skall se/förstå, det som de troende under den första kristna tiden såg och förstod.
 
Den ”Laglöses” framträdande är inget som skall ske i en diffus obestämd framtid, det är en historisk händelse som har skett för mycket länge sedan. Det var det romerska kejsardömets fall som öppnade vägen för påvedömets framträdande och det var detta som Paulus syftade på när han skrev till Tessalonikerna; ”I veten, vad det är, …”
Varför vet inte Guds folk i vår tid detta??? Därför att det villfarelsens frö, som ”såddes” i slutet av 1500-talet,  om en kommande sista årsvecka och en kommande antikrist, har idag blivit ett mycket stort villfarelsens träd vars vida grenverk överskuggar en stor del av kristenheten, så att vi inte kan se himmelens ljus i Ordet klart.
 
Ordet i Dan.9:24-27 talar över huvud taget inte om någon, i en avlägsen framtid,
sjuttionde vecka, utryckt ur sitt sammanhang och det talar över huvud taget inte om någon antikrist.
Denna villfarelse och villfarelsen om ett återuppbyggt tempel i Jerusalem och villfarelsen om en kommande antikrist i detta tempel och dennes förbund med Judafolket, är i grunden en och samma villfarelse.
 
Det är om denna vecka och vad som sker i den, som villfarelsens ”rötter” har blivit mycket djupt rotade bland Guds folk.
Denna villfarelse handlar inte endast om att inte förstå skrifterna, det är en  villfarelse som med ett bestämt syfte är ”planterad” bland Guds folk och det är villfarelsens ande som gör att den är så djupt rotad bland Guds folk idag.
 
Detta villfarelsens ”mästerverk”, som har förvillat så många inom kristenheten, är en ”produkt” av det som Paulus har varnat för; ”Laglöshetens människa”, ”… som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.” 2Tess.2:9-10.
Grundtextens ord för ”kraftgärningar” i denna text är; ”förmåga”, ”skicklighet”.
Denna förvrängning/förfalskning av Guds Ord i Dan.9:26-27 är i sanning en lögnens förmåga och skicklighet, eftersom denna villfarelse idag är så etablerad, att den i många kristna läger är upphöjd till att vara Guds sanna ord.
                 ”Ve dem som …  göra ljus till mörker,” Jes.5:20.
 
För att vi skall kunna förstå hur stor villfarelsen om den sjuttionde veckan (7 år)  är, så måste vi be Herren om öppnade ögon, till att i Ordets ljus se vad ordet i Dan.9:24-27 verkligen handlar om.
Först måste vi förstå att denna profetia om de sjuttio veckorna, och vad de inbegriper, har för länge sedan gått i full uppfyllelse och att det finns inget mer av denna profetia att vänta på, varken någon sista 7-årsvecka, ej heller någon antikrist under en sådan vecka och därmed ej heller dennes påstådda förbund med Judafolket, ej heller något av Gud sanktionerat tempelbygge i Jerusalem.
 
Så, vad säger Ordet i Dan.9:24-27 och till vilka är Ordet riktat?
Det är en påminnelse om det som Gud hade sagt långt tidigare genom Mose;
”En profet skall Herren Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder. Och det skall ske, att var och en som icke lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.” Apg.3:22-23.
”Och sedan hava alla profeterna, både Samuel och de som följde efter honom, så många som hava talat, också bebådat dessa tider. V.24.
Mose hade förutsagt Jesu ankomst, uppmanat folket att lyssna till honom i allt vad han skulle tala till dem, men Mose hade även varnat dem för konsekvensen av att förkasta Jesu Ord.
Stefanus tal visar att folket hade inte brytt sig om Moses varning;
”I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder…” Apg.7:51.
När så domen kom över Jerusalem år 70, så var det endast en minoritet som undkom förödelsen. Det var dem som hade lyssnat till Jesus ”i allt vad han talat” och därmed även lytt hans varning i Matt.24:15-18.
 
Dan.9:24-27 talar om det då kommande Nya förbundet i Jesu blod och som en följd därav; avskaffandet av det Gamla förbundet och dess offer. Ordet är riktat till Juda hus, medan de ännu var i den Babyloniska fångenskapen. (Lägg märke till att Ordet är inte riktat till och gäller ej Israels hus. För att vi skall förstå Guds handlande och plan med sitt egendomsfolk, så måste vi först förstå att efter konung Salomos död, så är Guds egendomsfolk två folk; Juda hus och Israels hus. Pga. att Guds folk i allmänhet inte ser denna tydliga skillnad, så förstår de ej heller att Guds väg och plan med Juda hus/stam är en väg/plan och att Guds väg och plan med Israels hus/stammar, är en helt annan väg/plan.)  
Till sist talar det om följderna av judafolkets förkastande av Jesu fullkomliga  offergärning och inte minst om den ”styggelse” som ledde till templets och Jerusalems ödeläggelse.
 
I Dan.9:24 läser vi vad ängeln Gabriel säger till Daniel;
”Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.”
Dessa Guds Ord fick Daniel när Juda hus var i den Babyloniska fångenskapen.
Det var en profetia som skulle sträcka sej 490 år (70 veckor är 490 dagar, var dag motsvarande ett år, Hes.4:6, är 490 år.)
Denna profetia är en oerhört stor och underbar förutsägelse, 490 år innan den blir fullbordad. Profetian slutar emellertid inte med vers 24, den slutar med verserna 26-27. I vers 24 är det ett löfte till Juda hus om den kommande Messias och hans gärning för dem, att; ”missgärningen  varder försonad”.
Profetian slutar dock i mörker, verserna 26-27, Guds dom över samma folk som hade fått det stora löftet.
Hur kan vi förstå detta?
Om Jesu andra tillkommelse sade Jesus;
”Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen – ingen utom Fadern.” Mark.13:32.
Jesus sade vidare; ”Vaken fördenskull; ty I veten icke, vilken dag eder Herre kommer.” Matt.24:42.

I Guds Ord till Juda folk i Dan.9:24, var det precis tvärtom. Gud uppenbarade för sitt folk, inte endast att Messias skulle komma och försona folkets synder, men även det exakta årtalet för begynnelsen av Jesu verk, (det är efter det Jesus blivit döpt av Johannes och Guds Ande sänkte sig ned över honom). Därefter begynte Jesu verk, begynte den sjuttionde och sista veckan.

I Mark.1:15 sade Jesus; ”Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära; …” Vilken tid var fullbordad? Den tid som Gabriel i Dan.9:24 hade förutsagt.
Tiden då Guds oändligt stora löfte till sitt folk skulle uppfyllas. Nu var tiden inne då en gräns skulle sättas; ”… för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd …”
Detta var inget nytt för Guds folk, ty Jesaja hade sagt, dels att;
”…det är edra missgärningar, som skilja eder och eder Gud från varandra, och edra synder dölja hans ansikte för eder, så att han icke hör eder.” 59:2, men framför allt sagt;
”Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.” 53:5.
Så löftet i Dan.9:24 var en mycket tydlig påminnelse till Guds folk, Juda hus, att Gud genom den kommande Messias skulle uppfylla det som Jesaja hade förutsagt och folket hade även fått den exakta tiden, det exakta året, när det skulle ske. Därför fanns det inget för folket att missta sej på när Jesus väl hade kommit och därför fanns det ingen ursäkt för folket när de förkastade honom.
 
Nu var den tiden fullbordad och Jesus, Frälsaren ifrån deras synder, var mitt ibland dem, på exakt det årtal som var förutsagt 69 veckor (483 år) tidigare. Nu är det en vecka (7 år) kvar av de sjuttio och vad sker under denna den sista av de sjuttio veckorna? Gabriel hade förutsagt, v.27, att i mitten av veckan, (det är 3,5 år efter det att Jesus begynte sitt verk) att;
”… genom honom (Jesus) skall slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; …”. De blev avskaffade i och genom Jesu offerdöd på korset, ty hans död var en död från synden, en gång för alla. Hebr.9:12, 10:10
Detta visste aposteln när han skrev;
”Sedan han först har sagt: ”Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag” – och dock frambäras de efter lagen – säger han vidare: ”Se, jag kommer för att göra din vilja.” Så tager han bort det förra för att sätta det andra i stället.” Hebr.10:8-9.
Därför säger Johannes när han ser Jesus nalkas; ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!”
 
Dan.9:24; är en stor och underbar förutsägelse, för och till Juda hus i den Babyloniska fångenskapen, att efter de 490 åren skall; ”… synderna få en ände och missgärningen vara försonad …”
Dan.9:25; är den långa (483 år) förberedelsetiden inför den utlovade Messias, Frälsaren, Jesus.
Dan.9:26; ”… skall en som är smord förgöras…” Det är förutsägelsen av;
”Och livets furste dräpten I,  …..” Apg.3:15.
Andra delen av vers 26 talar om konsekvensen av judarnas förkastande av Messias, det som Jesus förutsade i Luk.19:43-44. Det var den romerska hären som år sjuttio utförde detta.
Dan.9:27; ”Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, …”
Det är förutsägelsen av; ”Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som varder utgjutet för eder.” Luk.22:20.
Det var uppfyllelsen av att; ”… synderna skulle få en ände och missgärningen vara försonad … ”,
”… och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid.” Kol.2:20. 
Den andra hälften av vers 27 är ett förtydligande av den andra hälften av vers 26. King James övers. är tydligast vad gäller denna vers;
”… and for the overspreading of abominations he shall make it desolate, …” Fritt övers;
“… och för hela utbredandet av styggelser, skall han ödelägga det, …” 
 
Det Gamla förbundet som Israel bröt (Hebr.8:9) var nu borttaget och det Nya förbundet i Jesu blod var nu instiftat. I det och endast i det förbundet kan vi med frimodighet nalkas nådens tron. Hebr.4:16.
 
Vad var det för ”styggelse” som blev orsaken till/ledde till, att både templet och Jerusalem skulle ödeläggas och blev ödelagt år 70?
Profetian i Dan.9:24-27 är en utsaga om Guds egendomsfolk, i det här fallet Juda hus, och inga andra folk, allra minst något folk i vår tid. Det var Guds eget folk som var upphovet till den styggelse det här handlar om och det är därför domen kom över dem.
 
För att vi skall förstå vilken styggelse det handlar om, låt oss gå tillbaka i Guds folks historia och läsa från Jes.1:1-15. Där får vi en bakgrundsbild till den ”styggelse” som vi nu talar om. I vers 4 läser vi;
”Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom! Och i vers 13 står det; ”Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. …”  
Folkets gudstjänstväsende hade fått Guds dom. (det var en dom som i vår tid motsvaras av Guds Ord till församlingen i Laodicea, Upp.3:14-22.)
Men det var inte endast Guds dom över folkets förfelade gudstjänst, det var även Guds nådeserbjudande;
”Kom, låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, …” Jes.1:18.
 
Om vi nu går åter till Dan.9:27 och den styggelse det där talas om så är det en styggelse av samma slag som i Jes. kap.1, men så oerhört mycket allvarligare.
Folket visste om att Gud hade dömt ut deras gudstjänstväsende, vad mer är, folket visste även om vad Gud hade förutsagt i Dan.9:27 och folket visste även om den exakta tiden när det skulle ske. King James övers. är här tydligast;
”… and in the midst of the week he shall cause the sacrifice and the oblation to cease, ...”  Fritt övers.;
“... och i mitten av veckan skall han (Jesus) åstadkomma  att slaktoffer och spisoffer skall upphöra …”
Det var i mitten av den sjuttionde och sista veckan som Jesus dog på korset och därmed var Guds Ord i Dan.9:27 fullbordat; ”slaktoffer och spisoffer var avskaffade.” Synderna hade nu fått en ände och missgärningen var nu försonad och en evig rättfärdighet framhavd, v.24.

I Jes. kap.1 var styggelsen att folket fortsatte med offrandet enligt Mose lag, trots att deras hjärtan var långt ifrån Herren, trots att folket hade; ”… övergivit Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!”
Den styggelse det talas om i Dan.9:27 (och som i verkligheten skedde efter Jesu död på korset) var så oerhört mycket allvarligare därför att folket fortsatte med offrandet enligt Mose lag, trots att Gud genom Jesus hade uppfyllt det som var utlovat i Dan.9:24 och trots att Gud hade förutsagt att genom Jesus skulle offrandet vara avskaffat.
 
Jesu offerverk var ett offer för synden en gång för alla, därför, när judarna fortsatte med offtrandet av djur, i öppet trots mot Jesu fullkomliga offer, så var det en styggelse utan motstycke i Guds ögon.
Nu hade de inte längre någon ursäkt för sitt handlande. De hade inte trott Guds gärningar genom Jesus när han levde, och när Jesus dog på korset var Guds gärningar så uppenbara att till och med de hedniska krigsmännen trodde.
 
”Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade, och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.”
”Men när hövitsmannen och de som höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga, som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: ”Förvisso var denne Guds Son.” Matt.27:51-54.
 
Jesu fullkomliga offer på korset hade nu försonat all folkets missgärning och synd. Därför skrev aposteln: ”…gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.” Hebr.9:12.
Att trots detta fortsätta med de avskaffade offren av djur, var detsamma som att trampa Jesu dyra blod under fötterna. Detta var styggelsernas styggelse och detta var det som ledde till den förödelse som Jesus förutsade i Luk.19:43-44. Denna styggelse pågick under många år, ifrån den tid då Jesus dog på korset (då offrandet enligt Mose lag blev avskaffat) och ända intill år 70. Hur skall vi då förstå det Jesus säger i Matt.24:15-16?
 
”När I nu fån se förödelsens styggelse, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats – den som läser detta, han give akt därpå – då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, …..”
 
Denna Jesu varning till de troende handlade om ett hastigt flyende, men styggelsen var inget hastigt påkommet, den pågick under många år. Vad menade då Jesus?
Grundtextens betydelse av ordet; ”förödelsens styggelse” är; styggelse vars konsekvenser blir förödelse.
Det var när konsekvenserna av denna styggelse började att synas, som de skulle fly utan att ”vända tillbaka.” Konsekvenserna var den romerska härens ankomst, först omringande av Jerusalem och till sist dess totala ödeläggelse. Om vi läser Luk.21:20-24, så förtydligar det innebörden av ordet i Matt.24:15-16.
 
Det är en märklig parallell i denna händelse. Jerusalem förgjordes år 70, men det var år 66 som judarna gjorde öppet uppror mot romarna (mot de romare som då fanns i Jerusalem) och det ledde till att den romerska hären anlände för att belägra och till slut förgöra staden. Det står inte uttryckt i Skriften, men min tro är att denna belägring och den slutliga förgörelsen av staden pågick under 3,5 år.  
Vad är den märkliga parallellen? Jesus verkade under 3,5 år. Dessa 3,5 år var ett ständigt pågående ”vaktande” (motsvarande Jerusalems belägring) på Jesus och hans lärjungar, för att se om han bröt något emot de äldstes stadgar och ett ständigt pågående sökande efter tillfälle att förgöra honom, såsom i Mark.14:1, m.fl. (motsvarande Jerusalems ödeläggelse)
Såsom det står i Dan.9:26-27, så blev Herrens Smorde, Jesus, förgjord i mitten av den 70:e veckan, det var 3,5 år efter den dag då Johannes döparen hade utropat de eviga orden;
”Se, Gud lamm, som borttager världens synd!” Joh.1:29.
Så blev också Jerusalem, troligen efter 3,5 års belägring, förgjort år 70.
 
”Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig!  Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.” Luk.13:34.
 
”Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den och sade: O, att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon. Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor. Och de skola slå ned dig till jorden tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid, då du var sökt.” Luk.19:41-44.
 
Dessa Jesu varningsord, till dem som då var troende på honom, hade han sagt  i slutet av sin 3,5 års verksamhet, inte långt innan sin död på korset.
Men åren gick, det ena året efter det andra, det skulle dröja mycket länge, 33,5 år, (lika lång tid som Jesu levnadsår) innan Jesu förutsägelse gick i uppfyllelse. År 66 till 67 begynte ”Jerusalem omringas av krigshärar,” såsom Jesus hade sagt i Luk.21:20 och år 70 blev ”styggelsens” konsekvenser fullbordad; ”förödelse.”
Hur lätt hade det inte varit för de troende, att under så många års förlopp, börja tänka att det var nog inte så allvarligt det som Jesus hade sagt eller helt glömma bort Jesu varningsord.
Dessa Jesu varningsord, till dem som då trodde på honom, om en kommande dom över Jerusalem, har en motsvarighet i vår tid. Begrunda detta noga och bed att Herren öppnar ditt andliga sinne till att inse allvaret i detta.
Såsom domen över det ”andliga” ”Sodom och Egypten” (=Jerusalem, Upp.11:8) blev verklighet, så skall domen över det ”andliga” Babylon bli verklighet.
Det jordiska Jerusalem, dess tempel och dess gudstjänstväsende var den fallna gammaltestamentliga församlingen.
Det ”andliga” Babylon, dess ”tempel” och dess gudstjänstväsende, är den fallna nytestamentliga församlingen.
Aposteln Petrus har sagt att; ”domen skall begynna på Guds hus.” 1Petr.4:17
Så skedde med det Gamla förbundets tempel och Jerusalem och så skall ske med den nuvarande tidens motsvarighet, det ”andliga” Babylon, som inkluderar all organisations-kristendom.
 
Det är ett varningsord som givits till dem som tror på Jesus i slutet av den tid som nu är. Såsom Jesus förutsade Jerusalems fall, så har han även förutsagt Babylons fall;
”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar. Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna på jorden hava bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust. Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp 18:2-4
 
Hur lätt är det inte för Guds folk i vår tid att inte ta dessa Herrens Ord på allvar.
Jesu ord till sitt folk då var;
”Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära. Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen och de som äro inne i staden må draga ut  därifrån  …”  Luk.21:20.
Jesu ord till sitt folk i vår tid är lika allvarliga och verkliga som då;
”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, …” (det innefattar allt från modern till skökorna, den romersk katolska kyrkan, till alla hennes döttrar, som är all organistations-kristendom inom den protestantiskta kristenheten)
 
”Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek.” Hebr.13:13.
”Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” Upp.3:20.
 
”Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan.” 2Petr.1:19
 
KOM SNART HERRE JESUS!