Det nya Jerusalem                                     

    ”Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen från            Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum.”  Upp. 21:2

”Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud, med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.” 21:10-12
 
Det Nya Jerusalem har varit i Guds tanke och plan allt sedan begynnelsen. När Gud begynner ett verk, så begynner han alltid i ringhet. Därför säger profeten Sakarja att vi skall inte förakta den ringa begynnelsens dag. Sak. 4:10.
Såsom Gud bygger sitt nya tempel av levande stenar, 1Petr. 2:5, så bygger Gud även det Nya Jerusalem av levande stenar och dessa ”stenar” tar han ut ur Israels barns tolv stammar. Gud begynte i ringhet sitt verk, ty Jakob sade;
”Mitt folk är allenast en ringa hop;”  1Mos. 34:30.
Guds plan och verklighet är så överväldigande stor, så att vi måste utropa med Davids ord;

”En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.”
Därför varken vill eller kan jag försöka beskriva det som är obeskrivligt, det Nya Jerusalems härlighet.
Vår attityd skulle vara den som Johannes hade; att falla ned och tillbedja inför Guds härlighet som skall komma att uppenbaras i det Nya Jerusalem. 
Men Gud har givit oss förebilder, så att vi kan förstå något litet av Guds outgrundliga plan och verklighet.
Rebecka är en sådan förebild. Såsom Isak förebildar Kristus,  så förebildar Rebecka Kristi brud, det Nya Jerusalem. (traditionens läror förkunnar att församlingen är Kristi brud, men det är ett missförstånd. Församlingen är Kristi kropp och det Nya Jerusalem är Kristi brud. ”Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.” Upp. 21:9)
Bröllopet i Kana är även en sådan förebild, Joh. 2:1-11
Abraham var mannen som Gud inte dolde något för, 1Mos. 18:17, därför visste Abraham att Sodoms dagar var räknade och därför visste Abraham även att det gamla jordiska Jerusalems dagar var räknade, ty det skulle bli ett andligt Sodom, Upp. 11:8.
Därför är det Nya Jerusalem, staden som Abraham väntade på;

”Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.”
Hebr. 11:10.
Så skulle vi inte, som Lots hustru, se oss tillbaka, inte se oss tillbaka på det förgångna jordiska Jerusalem, utan såsom Abraham vänta på det Nya Jerusalem som skall komma ned från himmelen, och som skall bestå.
Det är den staden som Jesaja profeterade om;

”Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.” Jes. 65:18.
 Såsom kännetecknet för Johannes syn av Kristus, var kraft, Upp. 1:16, så var kännetecknet för Johannes syn av det Nya Jerusalem, härlighet, Upp. 21:11, en härlighet som så mycket övergår Edens härlighet som den himmelska härligheten övergår den jordiska.

När Rebeckas broder och moder välsignade Rebecka, så var det en profetisk välsignelse;

"Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tiotusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar." 1 Mos. 24:60, en profetisk välsignelse som sträcker sig långt, långt, utöver vad någon människas hjärta har kunnat tänka. 
Rebecka är en förebild till det Nya Jerusalem i flera avseenden,  här skall vi stanna vid ett, kanske det allra största. När Abrahams tjänare kom för att söka en hustru åt sin son Isak, då utbad han sig från Herren ett tecken;

”Se, jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar komma hitut för att hämta vatten. Om jag nu säger till en flicka: Håll hit din kruka och låt mig få dricka, och hon då svarar: Drick; dina kameler vill jag ock vattna, må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, …..”  1Mos. 24:13-14.
Abrahams tjänare blev sänd till Abrahams släkt för att där taga en hustru åt Abrahams son Isak. Tjänaren är här en förebild till den Helige Ande,  som är sänd i världen för att bland Guds släkt, Israels barns tolv stammar, ta ut en hustru åt Guds Son, Kristus.  
Så är Rebecka en dold men dock uppenbar förebild till Kristi brud, det Nya Jerusalem, ty Bibelns sista och allra största löfte är riktat till törstande, till en andligt törstande och ofrälst värld.

”Och Anden och bruden säga: Kom. Och den som hör det, han säge: Kom. Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.”  Upp. 22:17, …….. och de törstande skall komma
i oräkneliga skaror, ty löftet till Rebecka var;
”Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tiotusen.”