Uppenbarelseboken 13, del 3                                          

”Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet. Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.” Ps.83:3-4.                                          

    Det verk som den Helige Ande begynte i och genom Guds folk på pingstdagen blev uppenbarat i den rena, apostoliska, jungfruliga församlingen. Församlingen blev en mycket, mycket stark manifestation av den uppståndne Kristus, och det skedde, …….. mitt i vilddjurets rike.
En manifestation av att den Konung, Jesus, som vilddjurets tjänare, Pilatus, stod ansikte mot ansikte med och som han utlämnade till att korsfästas, …. den jungfruliga församlingen var nu ett levande bevis, en levande bild, mitt inför vilddjurets tron, att han, Jesus, lever och talar/verkar genom sin församling.

   Må vi vara förvissade om att såsom Herodes (vilddjurets lydkonung) i Jerusalem blev ”förskräckt”, (grundtextens ord är, ”upprörd”) Matt.2:3, över budskapet om Jesu födelse och att han därför,

”… sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring”, Matt.2:2-3,16, …. så blev också vilddjuret i Rom upprörd över  budskapet om att Jesus lever och verkade sina gärningar i sin församling och vilddjuret sände därför åstad och lät,
”… föra krig mot de heliga och att övervinna dem;…”, Upp.13:7.

   Såsom vilddjuren reste sig upp mot David när han gick emot det för att ”rycka” fåren ur deras gap, (1Sam.17:34-35), så reste sig det första vilddjuret upp emot Kristus, upp emot församlingen, ty det var genom församlingen som Kristus ”ryckte” vilddjurets byte ur dess gap.


”Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” Luk.19:10.
Jesu har kommit i världen för att, såsom David, ”rycka rovet ur munnen” på vilddjuret.

”Och Herren ökade församlingen dag efter dag med dem som läto sig frälsas.”
Så reste sig vilddjuret upp mot församlingen för att krossa den, ty församlingen var en sån mäktig uppenbarelse, en bild, en så stark avbild av Kristus, som inte endast har kommit för att rycka rovet från vilddjuret (världen), utan även, såsom David dödade vilddjuret, så skall Kristus, en dag, krossa (döda) vilddjuret så,
”…. att man icke mer kunde finna något spår därav.” Dan.2:35.

   Hade den kristna församlingen varit en religion bland andra religioner så hade vilddjuret aldrig rest sig upp emot den och det andra vilddjuret, (det religiösa) hade heller aldrig begynt att utöva sitt förföriska och destruktiva verk, ty församlingen hade då inte varit till någon anstöt för vilddjurets rike. Men församlingen var då inte en religion, den var den levande Kristi kropp, den var en utmaning mot vilddjuret och dess makt.

  Det är i ljuset av den bild, den mäktiga avbild av Kristus, som församlingen utgjorde, mitt i vilddjurets rike, som vi kan förstå den ”bild” som vilddjuret ”förmår” jordens inbyggare att göra, som vi vill se längre fram.   
  Vi sade att det andra vilddjuret är ett religiöst vilddjur, att det föregiver sig vara som om det vore den Helige Ande och att det även har plagierat (efterliknat) Andens verk. I Upp.13, verserna 11 till 16 ser vi några av detta vilddjurs kännetecken och gärningar, förfalskningen av den sanna bilden.
Jesu ord;

”Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” Joh.8:31-32.

Det är endast sanningen i Jesus Kristus som kan befria Guds folk från allt det andliga mörker, från all den villfarelse som detta vilddjur har ”smugglat” in i församlingen. Vårt förstånd hjälper oss inte att se detta.


”Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade två horn, lika ett lamms, …”
Låt oss se det sanna Lammet, då blir detta falska lamm helt avslöjat.
”Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” Joh.1:29.
Jesu ord;
”Och när han kommer, (den Helige Ande) skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:” Joh.16:8.
När den Helige Ande låter syndare få veta sanningen i fråga om synd, då blir där; syndanöd, syndaånger, syndabekännelse, syndatårar, då blir det; ”…. ett styng i hjärtat.”, såsom på pingstdagen, …..... 
”Bröder, vad skola vi göra?” Apg.2:37.

I vår Laodicea-tid är det; ”…. ett annat slags ande, …”, 2Kor.11:4, en ande som inte låter världen få veta sanningen i fråga om synd, rättfärdighet och dom, en ande som inte är till anstöt för världen, utan erbjuder syndare en lättköpt omvändelse genom en färdigserverad ”frälsningsbön”.
Den som har öra, han hör Jesu ord till vår tids församling;

”Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm.” Upp.3:15. 

  I Dan.3:1-7 ser vi förebildat djurets religiösa natur. Det församlade folket skulle på given signal falla ned och tillbedja den gyllene bildstoden som Nebukadnessar låtit ställa upp. Det var mao. organiserad tillbedjan. Vad kännetecknar vår tids församling och dess sammankomster, om inte just att den är genomorganiserad?
  Församlingen har blivit delad i två klasser, en ledarklass och en åhörarklass. Det som var ett undantag i församlingen i Pergamus; ….

”Så har också du några som på lika sätt hålla sig till nikolaiternas lära.” Upp.2:15. (egentligen, ”gärningar” såsom i 2:6). Nikolaiternas gärningar, som Jesus hatade, det är nu allmän regel, så accepterat att ingen tänker på att församlingen är inte längre, ”en kropp”, utan två kroppar, en styrande och en styrd. Om vi läser Paulus ord i 1Kor. kap. 12, så förstår vi hur långt vilddjuret har kommit med att ”förmå” jordens inbyggare, (syftar på församlingen), att göra en annan bild än den ursprungliga.

Hur långt har vi inte kommit ifrån Jesu ord;

”…. men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.” Joh.4:23

   Med de två lammlika hornen som biljett har vilddjuret kommit in i  församlingen(arna), men med sitt tal, såsom en drake, borde det ha drivits ut lika fort. Men så har inte skett, ”draksådden” (det andra vilddjurets tal = dess förkunnelse) har pågått så länge (århundraden), att Guds folk inte hör och inte reagerar över drakens tal, inte kan skilja det ifrån Lammets röst, utan har i stället upphöjt det till att vara Guds sanna ord.

   Därför, … när vi här, i Jesu Kristi namn, går emot detta tal, denna lära, denna förkunnelse, så kommer dem som är,
”….. oskickliga att förstå en undervisning om rättfärdighet”, Hebr.5:13, att förkasta det vi här säger, och dem som är, ”berusade” Upp.17:2, av vilddjurets tal, att ”resa sig upp” emot det vi här säger, …. medan dem som har, ”….. sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont”, Hebr.5:14, kommer att ta emot det vi här säger och dem som inte är, ”berusade” av vilddjurets tal skall, ......
”förstå sanningen”, och sanningen skall göra dem fria, Joh.8:31-32, fria från det ”tal” som så länge har förmörkat ljuset från himmelen, förmörkat;
”…. evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet.” 2Kor.4:4.

   Det är inte många som kan se denna andliga, kontinuerliga ”solförmörkelse” som djuret har åstadkommit i församlingen. Att världens ljus, Jesus, Joh.8:12, inte längre lyser i församlingen ser vi av konsekvensen, världen sjunker djupare och djupare i synd och ondska för varje år som går. Profeten Jesajas ord har för länge sedan gått i uppfyllelse,

”Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken.” 60:2.

                                                              *********************                                                                                                          


”…. och det talade såsom en drake.”
Hur talar en drake? Vad är vilddjurets tal, ett tal som vilddjuret har vilselett församlingen att förkunna?
Genom att höra den sanna rösten, Jesu röst, blir drakens tal avslöjat.

”Om ibland eder finnes en man, som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han då icke de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?” Luk.15:4.
”Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” Luk.19:10.
”Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.” Joh.12:32.

  Såsom ormen har kluven tunga så talar draken med dubbel tunga.
Det är inte för inte som ormen har delad tunga. Är det underligt att världens barn är likgiltiga inför det dubbla tungors budskap som vilddjuret har bedragit församlingen till att förkunna???
NEJ, det är inte underligt! Det har ingen dragningskraft på dem, därför går de oftast förbi församlingen.
Det är ett tal som är så uppenbart att det kommer från, ”en annan”, Joh.5:43, än Jesus, att det borde skära sej långt in i själen (i anden) på dem som känner Jesu röst.

   Församlingen vet om det, men har förlorat sin förmåga att skilja mellan gott och ont och reagerar därför inte inför vilddjurets tal. Världens barn har också hört vilddjurets tal, därför har Evangeliet inte någon dragningskraft på dem, de har, medvetet eller omedvetet förstått, det som Guds folk inte har förstått, att Evangeliets kallelse till syndare, att få komma hem till en öppen fadersfamn genom frälsningen i Jesus Kristus, … inte, Inte, INTE går ihop med hot.

   När den yngre sonen i Jesu liknelse i Luk.15:11-32, lämnade fadershuset och for långt bort till främmande land och förslösade där sin förmögenhet, då fanns där inget, Inget, INGET hot eller ultimatum från fadern att sonen måste vända om (omvända sig) och komma hem inom en av fadern bestämd tid och att därefter skulle porten till fadershemmet vara stängd för evigt. Fadern visste, det som sonen inte visste, att det skulle komma en dag, då sonen skulle komma till ”besinning” och vända om, vända hem. Och då, närhelst han kom, var porten öppen för honom. Jesus är porten till Fadern och fadershemmet.
Detta är Evangeliets underbara sanning, men, … en sanning som vilddjuret hatar och talar därför, öppet och skamlöst emot/förnekar, rakt i ansiktet på Fadern, honom;  

”…. från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn –”, Ef.3:15,
och detta tal sker med församlingens kluvna (tunga) förkunnelse som sitt redskap.


    I Dan.3:6 ser vi förebilden till det hot som är vilddjurets tal och som det lär och förkunnar genom församlingen.

”Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen.”
Förebilden i Guds Ord är tydlig och klar, det är ingen tvekan om hotet i dessa ord, det är ett tal, .......
”… såsom en drake.”
Kan du se betydelsen av förebilden, kan du se/höra uppfyllelsen av den i förkunnelsen? Ja, det kan du, ty alla har hört det, såväl dem som är innanför församlingens väggar som dem som är utanför, …..........
....... ”Den som inte tar emot Jesus innan det är för sent, han skall kastas i den brinnande sjön och där plågas dag och natt i evigheternas evighet.”

   Det handlar om det tecken som Jesus är, att det blir motsagt, se Luk.2:34. Jesus och hans gärningar blev motsagt av Guds eget folk när Jesus var på jorden. På samma vis blir Jesus och hans frälsningsgärning motsagd av Guds eget folk i den nuvarande tidsålderns församling, ty den är influerad av vilddjurets tal.

   Det handlar om en lära/förkunnelse som kommer, såsom vilddjuret, ur jorden, om en lära som förkunnar att Guds nåd är begränsad, att du måste ta emot den, innan det är för evigt för sent. Kan du höra vilddjurets tal (hot) i detta? Kan du höra hur försåtligt det talar emot Guds Ord; .................................


”Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa? Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider? Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.” Ps.77:8-10.

    Kära läsare, om du älskar Herren din Gud, så har den Helige Ande redan givit dig svaret på psalmistens djupa frågor, såsom han har uppenbarat det för sin tjänare Jeremia; .................................................................

”Ty Herren förkastar icke för evig tid; utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen efter sin stora nåd.”  Klag.3:31.

   Nu kanske någon läsare undrar om det inte finns någon, ”den andra döden” och ”den brinnande sjön”? Ja, … det är ingen tvekan om att det kommer en tid då, ”den andra döden” och ”den brinnande sjön”, skall utföra Guds domar över de ogudaktiga, men, … vi måste förstå, att ”den andra döden” och ”den brinnande sjön” är något helt annat än vad vilddjuret har fått församlingen att tro och förkunna.
Såsom Abraham ville förvissa sig om att Guds dom över synden i Sodom och Gomorra blev rättfärdig, så borde även vi vilja förstå innebörden av Guds kommande domar, beskrivet som den brinnande sjön och den andra döden.
För dig som hungrar efter att förstå, det som aposteln kallar; ”… en undervisning om rättfärdighet”, läs gärna brevet, ”Vad är den andra döden”.

   När vi känner igen Jesu röst, då flyr vi från den främmande rösten som talar såsom en drake. Må vi lära oss att det inte är Bibelns bokstav som är vår läromästare, ty det är, Hjälparen, den Helige Ande, Joh.14:26, som skall lära oss förstå Guds frälsningsplan och Guds domar, förstå att ALLT vad Gud verkar, inklusive den andra döden och eldsjön, har en gudomlig mening och mål, det som Petrus, som hade fallit så djupt, men blivit upprättad, fick förkunna för folket, att himmelen måste behålla Jesus,

”…. intill de tider då ALLT skall bliva upprättat igen,…” Apg.3:21,
och som Paulus, som även han hade fallit så djupt, men blivit ett utvalt redskap till att förkunna,

”….  evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom.”, fick förkunna för efesierna;
”…. om en ordning, som i tidernas fullbordan (tider som begynner efter 1000-årsriket) skulle komma till stånd, det beslutet, att i Kristus sammanfatta ALLT som finnes i himmelen och på jorden.” Ef.1:10.  

   Om inte den Helige Ande har gjort Ordet (Bibelns bokstav, 2Kor.3:6) levande i våra hjärtan, låt oss då göra som Martin Luther, lyfta på hatten och gå förbi, istället för att, som församlingen har gjort under långa tider, förkunnat vilddjurets lära. En lära som driver bort världens barn, ännu längre från Fadershuset, ännu längre ut i synden och mörkret i världen, pga. att de inte kan se en kärleksfull Fader bakom en förkunnelse som i ena andetaget kallar till frälsningen och nåden i Kristus, men i nästa andetag hotar med den ”brinnande ugnen” (sjön) för dem som inte hörsammar kallelsen.

Så vilselett Guds folk har blivit av vilddjurets tal.

”Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag.” Ef.4:14.

    Hur viktigt är det inte att vi hör Jesu kallelse och flyr ifrån det som är under Guds dom, det ”andliga” Babylon som genom en antievangelisk lära vanärar Guds namn bland världens barn så att de inte har någon längtan att komma hem till Fadern som i Kristus har försonat världen med sig själv.
”Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är.” Kol.1:19-20.

   Babylon är under Guds dom, inte bara för att det är ”byggt” av människor på en annan grund, ”än den som är lagd”, utan även för att det har, såsom Elifas från Teman, inte talat om Herren vad rätt är;
”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig, vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.” Job 42:7,
… så kommer Herren en dag att ställa dem till svars som har ”tagit” vilddjurets tal och förkunnat det för en värld sjunken djupt i fördärvets grop, i stället för att förkunna den Helige Andes tal. Jesus sade om den Helige Ande;

”Av mitt skall han taga och förkunna för eder.”

”Stadigt förbidade jag Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta; han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna och skola förtrösta på Herren.” Ps.40:1-4.

   Tiden är snart inne då vilddjuret skall bli sårat en andra och sista gång, inte som den första gången, ”såsom till döds”, utan till döds. Då skall Evangeliets ljus bryta igenom det kompakta mörker som djuret har övertäckt jorden med och det töcken som övertäcker folken, (församlingen).
Då skall det bli uppenbart för många vad de orden verkligen betyda; …….
att Gud älskar världen.    

                                                                                             *************