Uppenbarelseboken 13, del 4                                          
                     ”Och det utövar det första vilddjurets hela myndighet i dess åsyn.”                  

  Detta visar att det andra vilddjuret är det första vilddjurets ”förlängda” arm. Det är ett plagiat, efterliknande, av den myndighet som Fadern hade givit Jesus.  
”När han (Jesus) därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och sade: ”Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?” Matt.21:23.
Jesus var given Faderns hela myndighet, men han var underdånig Fadern och gjorde intet av sig själv, utan endast det han såg Fadern göra.
”Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: ”Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de onda andarna, och de fara ut.” Luk.4:36.
Lägg märke till att det var i synagogan, Luk.4:33, (motsvarande församlingen i det Nya Förbundet) som Jesus drev ut en oren, ond ande. 

Vilken myndighet är given det andra vilddjuret? Det står inte skrivet, men den som tror/förstår Jesu ord, uppenbarat till oss genom Johannes, den ser resultatet av djurets myndighet;
”Och han ropade med stark röst och sade: ”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.” Upp.18:2
Det orena/onda som Jesus med myndighet och makt befallde att fara ut ur synagogan, (församlingen), det har djuret genom sin myndighet tagit in i det som idag kallas församlingen. Därför må vi inte förvånas över Jesu kallelse till sitt folk att ”draga ut ifrån henne”, vi må i stället förvånas över att så få lyssnar till Jesu röst och hörsammar hans kallelse.  

Den Helige Andes verk är att, genom de heliga, uppbygga Kristi kropp.
”Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp, ….” Ef.4:12.
Djurets myndighet är att motverka den Helige Andes verk. Vi ser det förebildat i Esra bok;
”Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra, att de som hade återkommit från fångenskapen höllo på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: ”Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka eder Gud likasom I, ….” Esra 4:1-2.
Det var inget vänskapserbjudande när de erbjöd sig att hjälpa till med tempelbygget, det var ond list bakom deras ord. Avsikten var att motverka/hindra bygget, se verserna 4-5 och 23-24.
Vilddjurets metod är densamma i vår tid. På samma vis som Guds folks ovänner var i Jerusalem med avsikt att hindra bygget av Guds tempel, så är, som vi sagt tidigare, djuret nu mitt i Guds församling med avsikten att hindra/motarbeta templets, det är Kristi kropps, uppbyggnad.

”Och det kommer jorden och dem som bo därpå att tillbedja det första vilddjuret, det vars dödssår blev läkt.”
Det var påvedömet i Rom som genom Andens svärd under Reformationen fick detta dödssår, men som har blivit läkt.
”…. att tillbedja det ….”,  är en missvisande översättning. Grundtextens betydelse är: ”… att betyga det sin aktning eller vördnad.” Detta ser vi i vår tid gå i bokstavlig uppfyllelse inför våra ögon. Såväl politiska dignitärer som kristna ledare från snart sagt alla trosriktningar vänder sina blickar mot Rom och även konverterar till ”moderkyrkan.” (”moder till skökorna”, Upp.17:5) Så besannas åter Guds Ord;
”Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå.” Jes.3:12.
Av Jesu ord i bl.a. Matt. 23:e kap. förstår vi att det är Guds folks ”andliga” ledare som är de mest andligt blinda. Ve världen för förförelsers skull, men ve de andliga ledare genom vilka förförelsen kommer.

Vilddjuret,”…. gör stora tecken, så att det till och med låter eld i människornas åsyn falla ned från himmelen på jorden. Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare; …..”
Skall vi tro att djuret låter naturlig eld komma ned från himmelen och att det genom det ”förvillar jordens inbyggare”? Jag tror inte det. Vilket folk syftar ”jordens inbyggare” på? Syftar det på jordens inbyggare i allmänhet? Nej, det syftar på det folk som djuret har som specifikt mål att förvilla, Kristi församling. Skulle Kristi församling bli förvillad av om det kom naturlig eld ned från himmelen? Nej, det skulle endast uppfattas som ett skådespel för den yttre människan. Jag tror att vilddjurtets list att bedraga är långt mycket mer utstuderad än så.
  När vi förstår, dels att det är ett religiöst vilddjur som gör ”tecken” och dels vad det vill åstadkomma med tecknen, då förstår vi även att det inte handlar om naturliga tecken, utan om ”andliga” tecken.

  Det religiösa vilddjuret har bedragit församlingen till att tro att dessa stora tecken, såsom eld som faller ned från himmelen, skall uppfyllas bokstavligt i en kommande Daniels 70:e årsvecka, men, … elden har redan fallit ned, den är redan här!
Denna ”eld” är en ”främmande eld” och den har ”brunnit” ”på jorden” ända sedan 1960-talet då den ”trojanska hästen”, i form av den karismatiska väckelsen, tog sej in i församlingarna. Den karismatiska "väckelsen" är vilddjurets plagiat, efterliknande, av den Helige Andes verk som började på pingstdagen;
”Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala.” Apg.2:3-4.

Den karismatiska väckelsens eld är en sofistikerad förförelsekonst som har bedragit tusenden och åter tusenden bland Guds folk genom främst tungomålstalets tecken, men, .... det är ett tungomålstal som inte är givet av Anden, såsom i 1Kor.12:10, utan det är givet av, ”.... ett annat slags ande” såsom i 2Kor.11:4.
Arons söner, Nadab och Abihu, bar fram främmande eld inför Herren, annan eld, än den han hade givit befallning om.
”Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, så att de föllo döda ned inför Herrens ansikte.” 3Mos.10:1-2.
Att bära fram främmande eld inför Herren var allvarligt nog i det Gamla Förbundet. Är det mindre allvarligt i det Nya Förbundet? Nej, jag tror inte det, men, .... det får andra konsekvenser. Snarare är det än mer allvarligt, ty i det Nya Förbundet har de troende fått den Helige Ande som vittnar med vår ande om ”elden” är Guds eld från Himmelen eller om det är  främmande eld från himmelen, se Ef. 6:12.

”Veten I icke, att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?” 1Kor.3:16.
  Kära läsare, ser du allvaret och varningen i Guds Ord? Att i det tempel som den på Jesus troende är, bära fram, ”främmande eld”?
Herrens eld kommer inte, ”gå ut och förtära” dej så att du faller död ned. Men, ……. har du tagit in denna främmande eld i "Guds tempel", så kommer den att ”förtära” det liv som du har fått i Kristus och slutligen ”döda” det. Då har vilddjuret nått sitt mål med villfarelsens förförande ”karismatiska” eld.
Om du älskar Herren Jesus, bed att Anden vittnar i din ande, att du må förnimma, att den ”karismatiska väckelsen” är en ohelig/oren ”främmande eld.”

”Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare; det förmår genom sitt tal jordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret, det som var sårat med svärd, men åter kom till liv.” Upp.13:14

  För att förstå vad den falska bilden är, så är vi mycket hjälpta av att först förstå den sanna bilden. Vi har redan nämnt om den sanna bilden i del 3, men eftersom den sanna bilden, Kristi kropp, (församling) är så viktig att förstå, för att inte bli förvillad, bedragen, av den falska bilden som djuret ”förmår” jordens inbyggare att göra, så vill vi här skriva något mer om den sanna bilden.
Paulus i sitt brev till Galaterna;
”I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? 3:1.
Om Paulus hade levat nu, vad hade han då skrivit till vår tids församling? Kanske så här:
”I oförståndige! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått bilden av den apostoliska församlingen målad för edra ögon, ........"
”Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.” Ef.5:27,
”........ ären I så oförståndiga, ser ni inte att den församlingen var Andens verk och ser ni inte att församlingen nu är människors verk och är varken helig eller ostrafflig, utan är under dom, ty domen skall begynna på Guds hus.”
Vem är det som har ”dårat” församlingen till att nu ha blivit en jordisk institution, ha blivit,
”ett tillhåll för alla slags orena andar”, ... ja vem, om inte den falska profeten, det andra vilddjuret?

Att den sanna församlingen är en bild, en avbild av Kristus förstår vi av Paulus ord i 1Tim.1:16, där han säger att han är en, ”…. förstlingsbild” av dem som skulle komma att tro på Jesus. Och även i 2Kor.3:18, ”…. vi förvandlas till hans avbilder,”.

”Och eftersom denne (Jesus) är hans (Guds Faderns) härlighets återsken och hans väsens avbild …..” Hebr.1:3, …. så var även den jungfruliga församlingen Jesu härlighets återsken och hans väsens avbild. Nu tror jag att vi ser något av den sanna ”bilden”, Kristi församling, som den var i begynnelsen av den tid som vi nu kallar församlingens tidsålder.

Vad är betydelsen av den falska bilden,”… en bild åt vilddjuret”?  Bilden det här talas om är ingen naturlig bild som skall kunna ses med ögonen, såsom man kunde se Nebukadnessars bildstod, Dan.3:1. Det är en andligt förvrängd bild av församlingen, en antibild av den sanna bilden, en bild som endast den andligt sinnade ser och som en konsekvens flyr ifrån. 

Varför ”förmår” vilddjuret jordens inbyggare att göra en bild åt det första vilddjuret?
Såsom vilddjurens huvud, Nebukadnessar, Dan.3:1-6, lät göra en naturlig bildstod som folket skulle tillbedja inför och låta döda alla som icke tillbad den, … så ”förmår” vilddjuret jordens inbyggare (den människogrundade/styrda församlingen) att göra en andlig bild åt vilddjuret som var sårat med Andens svärd under Reformationen, men som åter kom till liv.
Såsom vilddjuret i Dan.3;1-6 (symboliserat som ett lejon, Dan.7:4) inte accepterade någon opposition, så accepterar ej heller vilddjuret i Upp.13:1 någon opposition.

Men, …. nu fanns det en opposition, mitt i vilddjurets rike, en opposition som i vilddjurets ögon var långt mer skrämmande än de tre rakryggade männen, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, i ”lejonets” rike. Här var det en månghövdad skara, en ”förtrupp” av; ”… en församling av förstfödda söner,” en församling av himmelska medborgare som bredde ut Guds rike över hela vilddjurets rike, romarriket, en församling som inte böjde knä inför vilddjurets tron, utan endast böjde sig inför nådens tron i himmelen.

När vilddjuret i Rom fick höra om och se den levande Gudens församling, då var det en förskräcklig syn för denne, ty djuret gjorde anspråk på all makt och all tillbedjan, men, …. här såg det en levande bild, en levande avbild av honom som, inte gör anspråk på, .... men som är given all makt i himmelen och på jorden, en levande avbild av Kristus som;
”… måste regera, till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter.” 1Kor.15:25.
En levande bild av honom som inte gör anspråk på all tillbedjan, .... men som;
”…. Gud har upphöjt över allting och givit honom det namn, som är över alla namn, för att i   Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen och deras som äro på jorden och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.” Fil.2:9-11.

Jag tror inte att vi tar fel om vi säger att, såsom de onda andarna tror och bävar inför den ende Gudens allmakt, Jak.2:19, så bävade vilddjuret och förnam eller förstod, att dess tid var räknad, att domen över dess rike var skriven och att vilddjuret hade i Kristus sett sin slutliga baneman, ty i Kristi församling såg det en bild, Kristi kropp, som en dag skall krossa Satan, och därmed vilddjuret, under sina fötter, Rom.16:20.

Såsom det var när Jesus kom till jorden, det blev konfrontation när himmelens ljus mötte  jordens mörker, ty människorna älskade mörkret mer än ljuset. Så blev det även när himmelens ljus, genom församlingen, bredde ut sig i vilddjurets rike, det blev konfrontation, djuret begynte föra krig mot de heliga för att övervinna dem, för att ta bort det starka skenet från himmelen som spred sig ut över vilddjurets mörka rike.

Det såg ut som att det skulle lyckas, församlingen var under de mörka århundradena sårad till döds, där många, många, miljoner led martyrdöden pga. sin trohet mot sin Herre och Frälsare, Jesus Kristus.
Vi kan inte nu förstå varför, ”laglöshetens hemlighet” har tillåtits verka på jorden, men det kommer en dag, då Gud skall låta oss förstå och det kommer en dag då Herren skall hålla dom och utkräva de heligas blod av jordens inbyggare, Upp.6:10.
Men genom Reformationen sände Gud Andens svärd och sårade vilddjuret såsom till döds och Kristi församling växte åter till och utbredde sig alltmer i det sårade djurets rike, som nu var ett sönderfallande rike.

Djurets dödssår blev läkt, men efter Reformationen hade det inte längre någon ”makt” att föra krig mot de heliga, därför har det i stället sänt sin ”emissarie”, (hemligt sändebud), det andra vilddjuret, att genom ”listiga anslag”, inte övervinna de heliga, inte försöka ”radera” ut den himmelska bilden, men att inifrån förvandla den till att bli en ”annan” bild, en bild som vilddjuret kan acceptera, en bild så omfattande och utbredd att den helt skymmer den sanna bilden från himmelen, en bild så förförisk att även Guds folk accepterar den såsom varande Kristi församling.
Bilden som djuret har förmått ”jordens inbyggare” att göra, är en bild som är så långt från den himmelska som det går att komma och så nära den jordiska som det går att komma.  

När vi förstår vad den sanna bilden är, så förstår vi även vad för slags bild det är som djuret i vers 11, förmår ”jordens inbyggare” att göra åt vilddjuret. ”Jordens inbyggare” syftar inte på jordens inbyggare i allmänhet, utan syftar på det folk som utgör församlingen, ty Uppenbarelseboken är skriven till församlingen. Den rätta förståelsen blir därför, ”förmår församlingen att göra en bild åt vilddjuret.” En bild som blir tydligare och tydligare och större och större och mer förskräcklig för varje år som går, förskräcklig för dem som ser den såsom Daniel såg den, förskräcklig för dem som ser kontrasten mellan denna jordiska bild och den himmelska bilden.  

En bild som det gav ande åt, ”så att vilddjurets bild till och med kunde tala …” En bild som inte förskräcker eller dömer världen, (vilddjuret), utan istället blir mer och mer lik världen, en bild utan den Helige Ande, ty den Helige Ande överbevisar ”världen om synd, om rättfärdighet och om dom.” Lägg märke till att bilden inte är djurets verk utan det är människors verk, människor som djuret har ”förmått” att bygga på en annan grund än den som är lagd, bygga med jordiskt material, ”trä, hö och strå,” 1Kor.3:10-15.

När den Helige Ande öppnar vår ögon så att vi ser denna förskräckliga BILD, då kommer vi att, såsom Daniel, vända oss till Herren och bekänna vårt avfall ifrån honom som är församlingens enda och rätte Herre, Jesus.
”Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av från dina bud och rätter. …………… Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom (församling) för Herrens skull.” läs Dan.9:1-19.

Förvanskningen av den sanna bilden är nu så långt kommen att varken Guds folk eller världens barn längre kan se den härlighets bild som den Helige Ande hade ”målat” av församlingen och som Paulus talade om i sitt brev till korintierna;
”Ty jag nitälskar för eder, såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus och ingen annan för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.” 2Kor.11:2.
Dem som älskar Jesus, älskar denna himmelska, rena bild, ….. men vilddjuret hatar den av samma orsak. Därför låter det andra djuret göra en bild som är acceptabel för det första djuret, en bild där församlingen inte längre är, ”… en ren jungfru”.
Den profetiska ”bilden” av den sista tidens avfallna församling, är beskrivet för oss i Upp.17:1-6 och 18:1-5, … där är vi nu, … där är ”BILDEN”!

Profetians ord om Jesus är;
”Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna.” Jes.42:2. …. för att få din eller min uppmärksamhet, han klappar istället stilla på din och min hjärtedörr och säger;
”…. om någon lyssnar till min röst ….” och;
”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord;”, Joh.14:23.
Vad är Jesu sista ord och kallelse till sitt folk i vår tid?
Om vi blir stilla inför Jesus och lyssnar, skall vi höra hans röst/ ord till sitt folk i den sista tiden;
”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp.18:4.

      ”O att mitt folk ville höra mig och att Israel ville vandra på mina vägar!” Ps.81:14