Syndafallet och Guds små sparvar                             

    Var syndafallet en total mänsklig katastrof, en djävulens triumf, eller var det Guds          förutbestämda strategi, ingående i Guds plan att skapa människan i sin avbild?
 

"Men ormen var listigare än alla andra markens djur, som Herren Gud hade gjort; och han sade till kvinnan; Skulle då Gud hava sagt.....?" 1 Mos. 3:1
Vi vet alla fortsättningen, det vi kallar för syndafallet. Den allmänna läran inom kristenheten är att fallet var en händelse utanför Guds kontroll, en olycka som inte borde ha skett. Att ormen kom in och bedrog Eva och så var det som Gud hade gjort, "mycket gott", raserat, ruinerat, en total katastrof.   Har då Gud misslyckats med sitt verk? Har djävulen raserat det och lagt beslag på huvuddelen av människosläktet och Gud får ta hand om endast en liten spillra av sitt verk? Ja, detta är summan av människolärorna vad gäller syndafallet. Det har gjort ormen/djävulen även listigare än Gud själv, det har gjort hela universums Gud till en liten Gud. I sanning ett dystert scenario, och ett vanhedrande av Gud, alltings Skapare.
Ja, …. det var och är en total katastrof, om, …. det inte finns någon mening, plan, strategi i syndafallet, om inte Gud vår Skapare har allt under total kontroll, om syndafallet har skett utanför hans vilja och utanför hans plan, ja, då är det en total mänsklig katastrof, då är det en djävulens triumf.
 
För dej som brottas med livets stora fråga; VARFÖR och VARTHÄN, måste frågan då bli; ”….. kan vi då, i vår vandring här i, "dödsskuggans dal", Ps 23:4, genom lidandets och sorgens tårar skåda upp till och med full förtröstan "..... anbefalla våra själar åt vår trofaste Skapare...", 1 Petr 4:19, … om han redan i begynnelsen blev berövad det som han hade gjort, "... mycket gott..."???
 
Men, …. nu har inte Gud blivit berövad någonting, ormen har inte raserat Guds plan och vår Skapare har allt under total kontroll. Ja, .... vi kan och får skåda upp till Gud, vår Skapare, med full förtröstan, även om det är svårt, ja, mycket svårt, att genom lidandets och sorgens tårar, se och förstå att Gud har en mening med syndafallet och dess fruktansvärda konsekvenser, en plan, en strategi, för att nå slutmålet med människan; "... människor i vår avbild, till att vara oss lika...".
Då, först då, tror jag att vi till fullo skall förstå Paulus ord, när han skrev;

”Ty jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss.” Rom. 8:18.
 
Allt Guds handlande med människan sker utifrån en plan som är lagd långt innan människan såg dagens ljus i denna värld.

"Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappt var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o, Gud"  Ps 139:16-17.
"Och Gud skapade människan i sin avbild..." 1Mos. 1:27. I grundtexten står det;
"Och Gud förberedde människan i sin avbild...".
Detta ger oss en helt annan förståelse. Människan blev inte färdig, där i begynnelsen, hon var endast i ”råmaterialets” form. Gud påbörjade sitt verk med henne, men, det fattades något mycket viktigt.
 
Syndafallet var ingen oförutsedd olycka som omkullkastade Guds plan, det var inget sabotage av ormen, syndafallet var en del i Guds förutbestämda plan att skapa människan i sin avbild. Det var tragik så till vida att dess följder orsakar omätbart lidande, men det var, som vi skall se, en nödvändig del i Guds skapande av människan i sin avbild.
För dej som längtar efter att förstå att Gud har allt under kontroll, måste den viktiga frågan vara; ”Finns det någon mening/plan i syndafallet?”  
 
Att syndafallet ingick i Guds förutbestämda plan, är en sanning som har gått förlorad för den kristna församlingen och därmed har vi även förlorat Guds outrannsakliga makt, storhet och visdom ur sikte. Det har blivit med oss så som Jesus sade om den tidens lärde;

”…. ni faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft.” Mark. 12:24.
 
Herren sade inte till Adam, ”… om du äter därav, skall du döden dö.” Nej, Herren sade, ”… när du äter därav, skall du döden dö.” 1Mos. 2:17. Så Herren Gud visste långt i förväg att människan skulle falla,
.... och Gud, vår Skapare, var där.  Läs Ps 139:7-12, och förstå Guds omsorg om den fallna människan, om dej, mej och alla människor.

  
Paulus visste att syndafallet ingick i Guds skapelseplan för människan, men trots att vi kan läsa hans ord om detta, så är det endast få som kan se denna sanning. Paulus skrev dessa tydliga ord som förklarar för oss att syndafallet var enligt Guds plan;

”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas, …..” Rom. 8:20.
Därmed är djävulens triumf utesluten och därmed är den vilsefarande människoläran om att människan har en ”fri vilja”, också utesluten.

 
När människan var "nyskapad" där i Eden, så var hon i ett avseende såsom ett litet barn, det fattades något mycket viktigt, ….. hon hade ännu inte lärt sej skilja mellan gott och ont, och det är en mycket farlig och utsatt position, ty människan kan i denna position när som helst bli bedragen och falla. Människan måste falla till den lägsta position, för att genom bitter erfarenhet lära sej att skilja mellan gott och ont och för att genom denna erfarenhet lära sej att förkasta det onda och utvälja det goda. Paulus skriver om detta;

"Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring....." Ef. 4:14.
”Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.” Hebr. 5:14.
 
Det är en underbar tröst att veta att människan, Eva, blev inte övergiven i syndafallet. Adam blev inte bedragen, (1Tim. 2:14) han gick med öppna ögon med Eva och led med henne syndafallets konsekvenser, det är den första döden. Han offrade, bildligt talat, sitt liv, för sin hustru Evas skull.
Så gjorde ock Kristus;

 ”…. ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.”  Ef. 5:23.
 
Att Jesus gick in i den fallna människans villkor förstår vi av Jesajas profetia;

”Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid, då han förstår att förkasta, vad ont är, och utvälja, vad gott är.” Jes. 7:15, och av Paulus ord;
”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” Hebr. 2:14.
 
När Eva tog av "frukten" och åt, så var det för att hon hade ännu inte lärt sej att skilja mellan gott och ont, därför blev hon svårt bedragen. Såsom ett  litet barn inte har en fri vilja, utan står under sina föräldrars ansvar och vilja, så hade Fadern det yttersta ansvaret för Adam och Eva och för deras fall, (Adam blev ej bedragen utan följde med i fallet för Eva´s skull) ty de var, i andligt avseende, barn och inte ”fullmogna”, då de ej ännu hade lärt sej att skilja mellan gott och ont.
 
Gud har en strategi i sin plan att skapa människan i sin avbild, den strategin är helt omvänd mot världens strategier. Världen upphöjer de starka och vinnare. Gud ”förlorar” sin skapelse i syndafallet.
 
Så förstår vi till sist, att Guds strategi/plan, att nå sitt ofattbart stora mål; människan i sin avbild, är; att först förlora, och sedan återfinna,

” …. han går och söker efter det förlorade, till dess han finner det.” Luk. 15:4,
att först låta falla och sedan återupprätta,

”…. vilken dock himmelen måste behålla intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen.” Apg. 3:21,
att först låta dö för att sedan göra levande,

”Herren dödar och gör levande, han för ned i dödsriket och upp därifrån.”  1 Sam. 2:6.
Denna Guds strategi uppenbarar Jesus för oss även i liknelsen, ”En man hade två söner.” i Luk. 15:11-32. (Liknelsens två söner är för övrigt ett annat stort ämne, nämligen om Israels hus och Juda hus)
 
Upplever du dej som en mycket, mycket liten och obetydlig sparv, i detta mycket, mycket stora sammanhang, med många, många obesvarade, VARFÖR?  Kom då ihåg Jesu ord;

”….. icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.”.
I grundtexten står det; ”….. icke en av dem skall falla till jorden eder Fader förutan.” Matt. 10:29.
” ..... bäddade jag  åt mig i dödsriket, se, så är du ock där, …..” Ps. 139:1-12. ”En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.”
 
För Gud är allting klart. Gud ser allt färdigt innan han har begynt sitt verk. Gud såg och var med i syndafallet i det förlorade Eden, innan det var skapat. Gud ser det fullbordade Eden, innan det sker;

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller  klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” Upp.21:1-4.   

Så skall vi en dag, då vi genom syndafallets konsekvenser har lärt oss det som var Guds plan med fallet;

".... förstå att förkasta vad ont är, och utvälja vad gott är", och då skall vi, ALDRIG, ALDRIG mer falla, ty; 
"...vi skola då bliva honom lika". Då, först då, skall skapelsens trängtan bli uppfylld, att bli;
”…….  frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen (det är följderna av syndafallet) och komma till den frihet, som tillhör Guds barns härlighet.” Rom. 8:18-25.

Lovat vare Jesu Namn, ty det är genom honom som Gud skall göra, ALLTING NYTT, Upp. 21:5. Må därför vår dagliga bön vara;  ”KOM SNART, HERRE JESUS”