Guds mening och plan under Nådens tidsålder, del 1                           
 

”Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.” Ef.4:12-15.
 
   För dig som hungrar efter att förstå Guds mening och plan för den tid vi nu lever i, Nådens tidsålder, vill vi i detta brev, alltefter som Herren ger nåd därtill, försöka förklara något av den meningen och planen.

Under den första kristna tiden, har vi all anledning att tro, att församlingen förstod Guds plan för denna tiden, eftersom apostlarna hade det klart för sig och de förkunnade ju Guds Ord till församlingen. När vi nu därför skall tala om Guds mening och plan för Nådens tid, så är det underförstått, att vi inte har fått lära oss det inom samfunds-kristendomens väggar. De kristna samfundens tro och lära om Nådens tid är, i korthet, att det är den sista tiden under vilken syndare kan bli frälsta och att människan under den tiden måste göra ett val, ta emot, tro på Jesus eller inte och att det valet avgör hennes eviga destination, himmel eller helvete.

 
  För dem som kan se att denna lära, till sitt innersta väsen, är djupaste otro, … för dem som har en andlig hunger efter; ”…. att förstå en undervisning om rättfärdighet”, Hebr.5:13, ber vi om nåd att få öppnade ögon och sinnen, Luk.24:45, till att skåda undren i Guds mening och plan för Nådens tid, till att se att Nådens tid inte är den sista tiden som syndare kan bli frälsta, utan är den första tiden, är begynnelsen av Guds frälsningsplan, en frälsningsplan som sträcker sig genom hela Nådens tid och som fortsätter genom hela tusenårsriket, Upp.20:4, och som, därefter, i ”tidernas fullbordan”, Ef.1:10, skall det som Jesu under med fiskafänget i Joh.21:6, förebildar, gå i bokstavlig uppfyllelse, inte med fiskar i näten, utan med människor, människor som den avfallna församlingen har dömt till evig förkastelse, men som Gud, i sin Nåds rikedom, genom blodet på Jesu kors, har försonat med sig själv. Kol.1:20. Detta är Guds Nåds Evangelium och det är denna väldiga frälsningsplan som nu, under Nådens tid, är under förberedelse, ty frälsningen nu, under Nådens tid, är inte målet, utan är begynnelsen, är förberedelsen för den underbara dag då Jesus ånyo skall stå där på stranden till evighetens morgon, (tidernas fullbordans morgon) och säga;


”Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.” Då kastade de ut, och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.” Joh.21:6.
 
  Genom att se tillbaka och lära av det som förr har varit, i det Gamla Förbundets tid, kan vi förstå något av Guds stora, men fördolda, plan under den nuvarande tiden. Det var i slutet av Lagens tid som Jesus kom i människogestalt till jorden, men Jesus kom inte endast för att uppfylla det profetiska ordet;

”Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.” Jes.53:5.
Jesus kom även för att bli fullkomnad;

”Ty den, för vilkens skull allting är och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.” Hebr.2:10.
 
  Det som det står om Jesu lidanden här, handlar inte endast om Jesu  lidande efter de tunga orden;
”Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.” Mark.14:41, … handlar inte endast om det som Petrus beskriver med dessa ord;
”Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som I utlämnaden och som I förnekanden inför Pilatus, när denne redan hade beslutit att giva honom lös. Ja, I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärden, att en dråpare skulle givas åt eder. Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna.” Apg.3:13-15, … handlar inte endast om ”… korsets lidande”, …. det handlar om ett lidande som går så långt utöver detta, att vi inte kan förstå med vårt förstånd, det handlar om ett lidande som Jesus genom korset blev befriad ifrån. Aposteln beskriver det med dessa ord;

”Och med starkt rop och tårar frambar han under sitt kötts dagar böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.” Hebr.5:7.
 
  Om vi kan se den djupa betydelsen i det ordet, så förstår vi att Jesus blev fullkomnad, inte endast 
genom korsets lidande och det som föregick korsfästelsen, utan genom lidandet, ”… under sitt kötts dagar”, från krubban i Betlehem, till befrielsen på korset. Jesus blev fullkomnad genom att vara i människogestalt, genom att vara i döden, (denna tillvaro är i verkligheten och i biblisk betydelse, den första döden), under all sin tid på jorden. Det var inte döden på korset som Jesus bad om att bli frälst ifrån, det var ångesten över att behöva vara kvar i, ”sitt kötts dagar”, vara kvar i den död som denna tillvaro är. Genom korset blev Jesus bönhörd och tagen ur sin ångest i denna tillvaro, som vi i vårt andliga oförstånd kallar liv, men som i verkligheten är fasansfull död. Och endast genom tron på Jesus, blir vi befriade från vår ångest över att behöva vara kvar i vårt kötts dagar, ty på korset har vi dött med honom; 
"Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig." Gal.2:19-20.
 
  Jesu lidande på korset var ett, inför världen, öppet lidande, men när aposteln skriver om Jesus; ”…. genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.”, då talar han om ett annat lidande, då talar han om ett lidande som var dolt för världen och troligen dolt även för de flesta av hans lärjungar, ett lidande som begynte den stund då Jesus övergav,

”…. den härlighet, som jag hade, hos dig, förrän världen var till.” Joh.17:5, då, när Jesus, av fri vilja, övergav denna härlighet och inträdde i världen, begynte hans verkliga lidande och som pågick under hela hans levnad på jorden och kulminerade med Jesu rop på korset,
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Det var Jesu livs lidanden som fullkomnade honom, inte i första hand lidandet på korset. Jesu lidande på korset beredde en fullkomlig frälsning för var och en som tror på Honom, men Jesu livs lidanden fullkomnade Honom, som huvud (hövding) för kroppen;
”Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting – åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.” Ef.1:22-23.
 
  Om vi nu förstår att Jesus, i slutet av Lagens tid, inte endast offrade sitt liv för världens synder, utan även detta Guds fördolda, men obeskrivligt viktiga verk, att Jesus under hela sitt liv, genom lidanden blev fullkomnad för det verk Fadern hade förut bestämt för honom under Nådens tid, att vara huvud för sin kropp, församlingen, så kan vi även förstå Guds, nu under Nådens tid, fördolda, men lika obeskrivligt viktiga verk, att genom lidanden fullkomna alla dem som är utvalda till lemmar i Kristi kropp.

  Jesus blev fullkomnad, inte för sin egen skull, inte endast för att, ”kalla syndare”, utan för att ”föra många sina barn till härlighet”. Det är något långt, oändligt mycket långt, mer än att frälsa dem. Den härlighet som aposteln här talar om är inte frälsningens härlighet, det är ingenting mindre än att föra, förvandla, dem till att bli Guds Sons avbilder, honom lika, se Rom.8:28-30.

”En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.” Ps.139:6.
 
  Jesu stund på jorden var alltså något långt mycket mer än att frälsa syndare, det var en förberedelsetid för Faderns mening och plan för Nådens tid. Jesus blev fullkomnad som huvud för den kropp, vars lemmar under Nådens tid, även de genom lidanden, skulle bli fullkomnade. Så skulle alla dem som Fadern har ”dragit” och tagit ut ur världen och givit åt Jesus bli ”en kropp och en Ande” med honom, Kristi kropp.

  ”Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.” Ef. 4:12-13.
 
  Så är Guds plan, att såsom Jesus blev fullkomnad som huvudet för Kristi kropp under Lagens tid, så blir dem som Gud har utvalt till lemmar i Kristi kropp under Nådens tid, fullkomnade och förberedda för Guds plan under nästa tid, att regera med Kristus i Guds rike på jorden.

Så blev Jesus fullkomnad för Guds väldiga plans skull, för Guds verk i kommande tider. Jesus blev fullkomnad, först, till att bli huvudet för sin kropp, församlingen, (för att vi inte skall blanda ihop begreppen påminner jag om att Kristi församling är inte detsamma som det människor kallar församlingen) under Nådens tid och att under den tiden regera, fördolt, till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter, i deras liv, som Fadern har tagit ut ur världen och givit åt Jesus. Joh.17:6. Såsom Jesus under sin tid i människogestalt, genom lidanden blev förberedd för det stora verk som Fadern hade förberett för honom, så förbereds nu, under Nådens tid, genom lidanden, dem som Fadern har utvalt åt Jesus, för att de skall regera under nästa tid, som är Guds rike på jorden, då inte längre fördolt, utan uppenbart, fastän många, regera som en kropp, Kristi kropp.

 
  Nådens tid är en frälsningens tid, inte för hela världen, inte för vem som helst, utan för dem som Fadern har utvalt och ”dragit” och givit till Jesus, Joh.6:44,

”…. och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv.” Apg.13:48. (betydelsen är; så många det var givet, att under Nådens tid få gåvan, evigt liv. Dem som under Nådens tid får frälsningens gåva, är inte den sista skörden för Guds rike, som vi felaktigt blivit lärda, utan den första skörden. Det är därför som Jakob skriver; ”…. för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.” 1:18, det betyder att under kommande tider frälsningens gåva skall bli given åt de många miljoner som inte har fått den sig given under sitt jordeliv. Det är därför som Paulus skriver;
”…. för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom genom godhet mot oss i Kristus Jesus.” Ef.2:7). 

  ”Ty många äro kallade, men få utvalda.” Matt.22:14. Jesu ord har här en djup betydelse. Många äro kallade till att bli frälsta, bli iklädda bröllopskläder, bli iklädda Jesu rättfärdighet, men bland de många frälsta, är det få utvalda till att regera med Kristus i hans kropp. Hur förstår vi det? Paulus förklarar det med bl.a. dessa ord;
”Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.” 1Kor.3:1.
  Därför att ”många kallade” är nöjda med att vara barn i Kristus, de är nöjda med att vara just frälsta, nöjda med andlig mjölkmat och växer därför inte upp till full mognad och lär sig därför inte att skilja mellan gott och ont, Hebr.5:13-14, som jag tror, är ett måste för att få regera med Kristus. De är, ”…. oskickliga att förstå en undervisning om rättfärdighet” och kan därför inte vara bland dem som skall, ...
”… härska med rättvisa.” Jes.32:1. Medan de ”få utvalda” är dem som lämnar bakom sig, ..........................

”…. de första grunderna av läran om Kristus och går framåt mot det som hör till fullkomningen; ….” Hebr.6:1. De hungrar efter den stadiga maten,
”Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.”
 
  Därför att ”många kallade” bygger med ”trä, hö och strå, ”bygger” församlingar på en annan grund än Kristus, ”predikar en annan Jesus”, tar emot ”ett annat slags ande, …. eller ett annat slags evangelium.” Allt detta är sedan många år manifesterat i den karismatiska ”väckelsen”, ....... en väckelse som "många kallade" inom samfunds-församlingarna har accepterat och även funnit behag i, men, …. som är villfarelsens makt som Gud har sänt, … 2Tess.2:10-12, en "väckelse" som Jesus har varnat för, att den skall, ”…. om möjligt, förvilla jämväl de utvalda.” Matt.24:24.

  Medan de ”få utvalda” flyr ifrån alla dessa: ”främmande” röster, främmande läror, främmande ”lärare hoptals”, främmande andar, främmande manifestationer, främmande församlingar, främmande huvuden, främmande enhet, främmande verksamhet och mycket annat som är främmande i det som skulle vara,
”…. den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.”, men som i vår tid har blivit; ”… ett tillhåll för alla slags orena andar…”. 
Jesus talar om de "få utvalda" med dessa ord;  ”Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.” Joh.10:5.
 
  Därför att ”många kallade” har ”orenat sig med kvinnor”. Upp.14:4. Betydelsen är: för att de har andligt orenat sig med de andliga skökorna som är döttrar till den stora skökan, Upp.17:5. ”Skökorna” är alla människogrundade och människostyrda församlingar, ty Kristus har inte sanktionerat en enda av dem och han är inte huvudet och leder en enda av dem. De ”många kallade” har orenat sig, genom att vara med-lemmar med dessa skökor, skökor som Jesaja har profeterat om med dessa ord;

”På den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och säga: ”Vi vilja själva föda oss och själva kläda oss; låt oss allenast få bära ditt namn och tag så bort vår smälek.” 4:1.
  Medan de ”få utvalda” har lytt Herrens ord, förmedlat genom Paulus;

”Alltså: ”Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” 2Kor.6:17-18. … De har hört Jesu röst, där han står ”utanför lägret”  och klappar på enskilda troendes hjärtedörrar, Upp.3:20. 
   
  Såsom det är i det naturliga, det är under måltid som en fader dryftar sina planer med sina söner och sönerna med sin fader. Så är det även i det andliga, ty för dem som öppnar sitt hjärtas dörr har Jesus lovat; " .... så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."
Det är under måltid med Jesus som han uppenbarar, inte endast undren i Faderns plan för Nådens tid och för kommande tider, utan först och främst sig själv för oss; 
"Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem. Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom." Luk24:30-31.