Guds mening o plan för Nådens tid, del 2                        
 

   ”Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar; och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.” 1Petr. 2:4-5
 
  I del 1 talade vi om Ordet i Ef. 4:12; ”Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp, ….”. Här vill vi tala om uppbyggnaden av Guds hus;
”…. och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus.”

 
  Gud, vår Skapare har en speciell mening och plan för varje tidsålder, skillnaden är att för varje ny tid så expanderar Guds plan, både i uppenbarelse och omfattning. Jesu ord till sina lärjungar;

”Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra. Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.” Matt.13:16-17, läs även 1Petr.1:10-12.
  Så har Guds uppenbarelse av sin väldiga frälsningsplan expanderat från det som många profeter och rättfärdiga önskade att få se, men fick icke se det som Gud har uppenbarat för oss, i det Nya Förbundet;

”Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor; …….” Tit.2:11.
  Detta var för Guds egendomsfolk, i det Gamla Förbundet, något helt otänkbart och även för apostlarna, som ännu var påverkade av det Gamla Förbundet, var detta så främmande att Herren fick ta till en riktigt drastisk metod för att, genom Petrus, lära dem att Guds nåd har, genom Jesus, uppenbarats till frälsning för alla människor. (Läs om denna underbara uppenbarelse om Evangeliets expansion i Apg. kap.10)
 
  Så förstår vi att Guds plan har expanderat från profetiorna i det Gamla Förbundet till uppenbarelsen av Guds nåd i det Nya Förbundet. Så låt oss ta till vara på den uppenbarelsen och låt oss tro och förstå att den frälsning som vi av bara nåd har fått se och genom tro tagit emot, nu i Nådens tid, den för oss uppenbarade frälsningen skall expandera till att i nästa tid, efter Jesu återkomst, när Guds vilja sker på jorden såsom i himmelen, då skall Guds frälsningsråd uppenbaras ytterligare långt mer,  för att åter, under näst-nästa tid (Ef.1:10), uppenbaras och expandera så mycket mer att fiskenäten skall gå sönder, förebildat genom fiskafänget i Luk.5:4-11. Då skall den nuvarande yttre församlingen falla ner för Jesus och, såsom Petrus, bekänna sin synd, ty den tror inte, utan motsäger det tecken som detta fiskafänge är. Så uppfylls på dem Simeons profetia i templet, att Jesus är satt till ett tecken som skall bli motsagt, inte av världen, utan motsagt av de otroende troende, den kristna församlingen. Luk.2:34.

 
  En av de allra största profetiorna i Guds Ord finner vi i Jesaja 9:7 och som bekräftar att Guds verk genom Jesus, hela tiden expanderar. Vi läser det från King James övers., eftersom 1917 års svenska är otydligt översatt.

”Of the increase of his government and peace there shall be no end, (fritt översatt: ”Av utvidgandet av hans regerande och frid skall det inte vara någon ände.”) upon the throne of David, and upon his kingdom, to order it, and to establish it with judgment and with justice from henceforth even for ever. The zeal of the Lord of hosts will perform this.” 
  Så har, som vi såg i del 1, Kristi kropp, nu utökats, från att Jesus under Lagens tid blev fullkomnad som dess huvud, till att kroppen, nu under Nådens tid, blir fullkomnad med alla dess lemmar. Så är det likadant med Guds hus, som vi nu talar om. Från att ha varit ett ofullkomligt hus, byggt med händer, i det Gamla Förbundet, ett hus som Gud inte bor i, ett hus som endast var en skugga, en förebild, …. expanderar det nu, i Nådens tid, till det hus som Gud nu bygger genom sin Ande och som Gud bor i. Men även detta hus (tempel), skall inte bestå, ty i det är Gud inte ALLT i alla, förebildat genom det Gamla Förbundets tempels tre rum. Därför återstår ännu ett Nytt tempel, där Gud är ALLT i ALLA, ty i tiden efter Guds rike, tidernas fullbordan, Ef. 1:10, kommer det Nya Jerusalem ned från himmelen;
"Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet." Upp. 21:22. 

Då har den, troligen, största och ofattbart stora förutsägelsen i Nya Testamentet fullbordats som aposteln Paulus fick nåd att förkunna;
"Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.1Kor. 15:28.
 
  Det är stort när vi får se något av Guds fördolda plan och frälsningsverk för Nådens tid, att uppbygga Kristi kropp och Guds hus. Men, kanske du undrar, ser Gud den lilla, andligt hungrande människan i allt detta stora? Ser Gud den lilla, lilla, sparven som upplever psalmens ord;

”Varför är du så bedrövad min själ, och varför så orolig i mig?”, därför att hon inte har funnit ett hus där Gud bor, som psalmen beskriver;
 ”Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.” Ps. 84:4-5.
 
  Tror du inte att den lilla sparven syftar på den lilla människan som upplever sig vara bortglömd och utanför i detta stora skeende som vi nu talar om och som denna tillvaro är?  Gud har inte endast en speciell plan för det stora skeendet i tiden, Gud har ej heller endast en speciell plan för den frälsta skaran, Gud, vår Skapare, har en speciell plan för varje liten enskild sparv (människa), även dem som inte under sitt jordeliv har kommit till frälsningen i Jesus och tillhör dom saliga som funnit bo i Guds hus. Så, om du, kära läsare, upplever att du är som en liten, liten, hemlös sparv, i en värld som lika hemlöst svävar omkring i ett oändligt universum, om du upplever att det finns ingen som tänker på dig, att det finns ingen mening, ingen plan, ingen framtid och inget hopp för dig, ingen som älskar dig, .... så skall du veta att du inte är utlämnad åt ett ovisst öde, inte utlämnad till evig hemlöshet, ... som den vilsegångna församlingen förkunnar, ..... utan du är utlämnad till Honom som verkar ALLTING efter sin egen viljas råd, och den viljan är att ALLT som har fallit genom syndafallet, 1Mos. kap.3, skall bli upprättat igen, Apg.3:21. Fadern i himmelen har förutbestämt dagen när din stund att födas på nytt är kommen, och i samma stund blir den lilla sparven Salig, ty hon har då, äntligen, funnit bo i Guds hus, vare sig det sker i den nuvarande tiden eller i en kommande tid, ty Jesus Kristus är densamme Frälsaren,

”…. i går och i dag, så ock i evighet.” Hebr.13:8. Lovat vare Jesu Namn!
 
  Såsom Fadern har förutbestämt vilka som, nu, i Nådens tid, ”….redan i förväg”, i Kristus har fått äga ett hopp, Ef.1:11-12, så har Fadern även förutbestämt, när var och en som inte har fått denna gåva, "i förväg", skall få den senare, i kommande tider.

Så ska du veta att vår himmelske Fader såg dig innan du föddes till denna jord och att han vet, det du inte vet, när han, genom sin Ande, skall draga dig till Kristus, som är Son i Guds hus. Hebr.3:6.
  Gud har planerat din framtid och han har förutbestämt en meningsfull uppgift som du skall ha i Guds, alltid, expanderade rike. Tro inte för en sekund, att ”evigheten” hos/i Gud blir en enda lång meningslös, jag-har-ingenting-att-göra-tillvaro, ty på utbredandet av Jesu herradöme och frid, skall det inte vara någon ände. Och alla som har vuxit upp och blivit;

”…. fullvuxna, intill Kristi fullhet.”, Ef.4:13, skall bli Kristi medarbetare i Jesu alltid expanderande herradöme, ty större gärningar än dem Jesus gjorde, skola de göra, Joh.14:12
"..... intill dess att han har grundat rätten på jorden." Jes. 42:4.
Då skall hela jorden bli ett Eden i universum.
När vi tänker på detta ofattbart stora, då måste vi utbrista med konung David;

”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” Ps.8:4-5.
 
  Så misströsta inte, du lilla sparv, Fadern ser din längtan. 
 "Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse." Rom. 8:19, och han skall, en dag, låta även dig finna ro i Guds hus. Gud har en fullkomlig plan för både dej och hela skapelsen och den skall gå i uppfyllelse enligt Guds förutbestämda tidtabell. Det skall komma en dag, förr eller senare, som Fadern i sin visdom har bestämt, då du skall få skåda, att när allting i världen vacklar och förgår, så skall Guds kärlek till dig och hela världen bestå, då skall du få uppleva att trons gåva, given av nåd, skall bestå, då skall även du som är, ”…. utan hopp och utan Gud i världen.”, få uppleva sanningen i de välsignade orden;

”Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.”, Matt.12:21,
ty även detta ringaktade ord, "hoppet", skall bestå.

”Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.” 1Kor.13:13.
 
  Guds metod att genomföra sin plan för Nådens tid, är densamma som den har varit under de fem föregående tidsåldrarna, nämligen att det är Gud som väljer ut de människor som han har förutbestämt skall komma till honom, på exakt den tid han har bestämt och för exakt den kallelse och uppgift han har bestämt.  

”Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdigjort, dem förhärligar han ock.” Rom.8:30.
 
  Det är alltså inte som den fundamentalistiska församlingen falskt förkunnar, att det ligger i den fallna och vilsegångna människans egna händer att göra ett evighets-avgörande val, tro på Jesus som sin Frälsare eller inte och om du inte tror, så får du själv, i evighet, stå för konsekvenen. Detta är människolärornas allra lägsta nivå och dem som förkunnar detta bör veta att de; "... skola få en dess strängare dom." Jak. 3:1. Det är ett förmänskligande och förminskande av Guds visdom och Guds oändliga nåd, det är en människolära som varken förstår skrifterna, ej heller Guds kraft. Låt oss "skudda" människolärornas stoft från våra andliga fötter, ty med det "stoftet" vanärar vi Guds namn bland världens barn och förnekar kraften i Kristi Evangelium.

Det är Jesus som förkunnar den underbara SANNINGEN; 

"INGEN KAN KOMMA TILL MIG, OM ICKE FADERN, SOM HAR SÄNT MIG, DRAGER HONOM."
Fadern drager inte alla människor i denna tiden, utan endast den lilla skara som HAN HAR UTVALT och "tagit ut ur världen" och givit åt Jesus. Joh. 17:6. Därför säger Jesus till dem; 
"Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket." Joh. 12:32. 
Och även Paulus förkunnar den underbara SANNINGEN;
"ALLTSÅ BEROR DET ICKE PÅ NÅGON MÄNNISKAS VILJA ELLER STRÄVAN, UTAN PÅ GUDS BARMHÄRTIGHET ." Rom. 9:16.   
Här måste vi utropa, även det med Paulus ord;
"O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outrannsakliga hans vägar." Rom. 11:33.


  Vad är Guds hus?
”Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta, huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.” 1Tim.3:15
  I det Gamla Förbundet var Guds hus byggt av döda stenar, nu, i det Nya Förbundet, uppbygges Guds hus med levande stenar. Det är dem som vara döda stenar, men som i Kristus har blivit levande stenar.

”Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta.” Ef.2:4-5.
 
  I del 1 såg vi oss tillbaka på Lagens tid för att bättre förstå Guds plan för Nådens tid. Så gör vi även nu, Rom.15:4, vi ser oss tillbaka på uppbyggandet av Guds hus i det Gamla Förbundet för att bättre förstå uppbyggandet av Guds hus i det Nya Förbundet.

Det hus som konung Salomo lät bygga åt Herren var inget hastverk, arbetet pågick i sju år och det var mer än 180.000 arbetare engagerade. 
Huset var så välbyggt och dyrbart, det var överdraget med guld, att det säkerligen saknar motsvarighet i världshistorien. Men ändå var Salomos tempel endast en ”avbild och en skugga” av det hus som Herren, genom sin Ande, bygger nu. Templet panelades med cederplankor som överdrogs med guld. Trä symboliserar det mänskliga, guld det gudomliga. Guldet i Salomos tempel skylde endast det ofullkomliga och förgängliga träet. Men i det hus som Herren nu bygger skyls inte träet, den förgängliga syndamänniskan, med guld, hon bestänkes med det som är lång, långt, mer dyrbart än guld, hon bestänkes med Jesu Kristi dyra blod.
”I veten ju, att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit lösköpta från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt, utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck.” 1Petr.1:18-19.

”Huru ljuvliga äro icke dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela. Ps.84:1-5.  
 
  Det var inte Salomos tempel som psalmisten lovsjöng, ty det var endast en jordisk förebild av det tillkommande goda, det var det hus som Herren, genom sin Ande nu bygger, en sann Guds boning, en boning där Gud även tänker på och har berett rum för den lilla, lilla, sparven , ty;

”… det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud – ja, det som ingenting var …..”
"Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela." Detta ord talar för att det "hus" som psalmisten lovsjöng är; "Herren Gud, den Allsmäktige, ..... han och Lammet."
 
  Förberedelserna till Guds hus skedde i stenbrottet, där bearbetades stenarna;

”Och när huset uppfördes, byggdes det av sten som hade blivit färdighuggen vid stenbrottet; alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset, när det byggdes.” 1Kon.6:7.
Det förebildar de prövningar och lidanden som varje levande sten får gå igenom i det stenbrott som denna världen är.
”Byggarbetsplatsen” var tyst, det lär oss att Guds hus som nu bygges, sker i det tysta, men det sker även i det fördolda. Uppbyggandet av Guds hus nu, varken hörs eller syns för den själiska människan, men det förstås av den andliga människan. Såsom sanningen alltid har fiender, så har även uppbyggandet av Guds hus. Fienden kan inte förhindra byggandet av Guds hus, ty det är ett andligt verk som sker inom oss, men fienden kan bedra/vilseleda Guds folk till att tro att det ljudliga och synliga ”bygge” som nu sker genom ekumenismen, skulle vara ett byggande av Guds hus, (Guds församling). Med denna villfarelsens ande har Jesu fiender bedragit mångtusenden av Guds folk till att tro på och delta i detta byggnadsverk, där materialet inte är, ”guld, silver och dyrbara stenar”, (inte är, ”genom min Ande, säger Herren), utan materialet är, ”trä, hö och strå”, (människoverk), som inte skall bestå på Herrens dag, ty den skall uppenbaras i eld;

”Ty vår Gud är en förtärande eld.” Hebr.12:29.

”Då svarade Jesus och sade till dem: ”Sen till, att ingen förvillar eder.”  Därför, den som har andliga öron, som vill höra Jesu röst, han må höra Jesu kallelse till sitt folk i denna förvillelsens tid;
”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp.18:4.
  Det var utanför det religiösa lägret som Jesus led smälek och genom lidande blev fullkomnad för det stora verk som Fadern har förberett för honom. Så är det även för de utvalda, det är utanför vår tids människobyggda/organiserade kristna läger som de genom smälek och lidande blir fullkomnade för de, ”ännu större gärningar”, som Fadern har förberett för dem i kommande tidsåldrar.

 
  Då, i det Gamla Förbundet, kallade Herren sitt folk ut ur fångenskapen i Babel, för att Guds hus skulle åter byggas upp i Jerusalem. Det är nu till lärdom för oss att komma;

”…. till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar; och låten eder själva som levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, ….”
  Herren Jesus kallar nu sitt folk ut ur det som Guds folks fångenskap i Babel förebildar, den andliga fångenskapen i det församlingssystem som föregiver sig vara Kristi församling, men som Guds Ord, i andligt symbolspråk, säger vad det är;
”Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ”Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.” Upp.17:5.
 
(Jag förstår mer än väl, att jag genom mitt ofta upprepande av denna, för många, obekväma sanningen om det andligt förklädda Babylon, blir några till anstöt, men jag ber inte om ursäkt för det, ty har Herren lagt på mitt hjärta kallelsen att varna Guds folk, så vill jag vara trogen den kallelsen, även till priset av att några eller många tar anstöt av det. Så är det nu, i denna sena tid, som det ofta var i det Gamla Förbundet, ... Guds folk vill inte lyssna till varningens röst;

”Så sade Herren: Ställen eder vid vägarna och sen till och frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar. Men de svarade: Vi vilja icke vandra på den. Och när jag då satte väktare över eder och sade: Akten på basunens ljud, svarade de: Vi vilja icke akta därpå.” Jer.6:16-17.)

Jesus grät över Jerusalem, Luk.19:41-44, därför att domen skulle komma över dem, därför att de icke aktade;
".... på den tid, då du var sökt." Så tror jag inte att vi säger fel, att Jesus nu gråter över sitt folk, som nu inte aktar på hans kallelse och varning , ty domen skall komma över det mänskliga församlingssystem som klär sig i namnet av Kristi församling, men som är hemlighet Babylon.
"Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor." Upp. 18:4.
forts. i del 3