Läran om församlingens uppryckelse                       

Allt sedan Jesus och apostlarnas undervisning och intill nu, så har Jesu fiender smugit in många falska läror i den kristna församlingen, läror som har förvridit Herrens raka vägar. En sådan lära är den etablerade läran om församlingens uppryckande till himmelen vid Jesu återkomst.  
 
Denna lära började att smygas in i församlingen under åren 1830 till 1840, där J.N. Darby i Storbritannien och därefter C.I. Scoffield i Amerika, var de drivande krafterna. Före år 1830 förekom inte denna lära inom den kristna församlingen.
Läran är inte grundad på Bibelns ord, utan på en syn eller vision som Margaret MacDonald hade haft.
I och med att denna lära har funnits så länge och att den har förkunnats inom de flesta fundamentalistiska trossamfund, så har de flesta troende tagit för givet att detta är en Biblisk lära, utan att själva göra, som judarna i Berea, Apg.17:11, rannsaka skrifterna för att se om det förhåller sej så som det sades dem. För dej som med ett förutsättningslöst och öppet andligt sinne vill pröva denna lära genom Ordet och Andens vägledning, så kommer du att finna att läran om uppryckelsen är en av de många ”fabler” som Paulus varnade för att de skulle komma;

”….. en tid, då de skola vända sina öron från sanningen och i stället vända sig till fabler.” 2Tim.4:3-4.
 
Villfarelsen stödjer sej på Bibelord såsom;  Matt.24:40-41, 1Tess.4:13-18, Upp.4:1, m.fl.  Att grunda en lära om församlingens uppryckelse på dessa Bibelord är att göra våld på texten, dessa Bibelord talar inte om något sådant. Matt.24:40-41 har i grundtexten inget ord om att den ene skall bli upptagen. I grundtexten står det att en skall bli tagen (borttagen) och en skall bli lämnad. King James övers. är här riktig;
".... one shall be taken, and the other left."  Till och med Darby´s egen översättning av NT är här riktig.
Det är inte församlingen som skall bli borttagen, Jesus förklarar för lärjungarna att det är ogräset som skall bli borttaget och det är vetet (Guds rikes barn) som skall lämnas.
"Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i en eld, så skall det ock ske vid tidens ände. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.  Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen i sin Faders rike. Den som har öron, han höre." Matt.13:40-43.

Författaren till boken, ”Left behind”, (lämnad kvar) har gjort sej till miljonär x ?, på en villfarelse av gigantiska mått. 
Ordet i 1Tess.4:13-18 handlar inte om någon uppryckelse till himlen.
Misstaget vi gör är att vi tolkar Bibeln med vårt förstånd, medan det är den Helige Ande som skall levandegöra Ordet för oss. Har den inte gjort det, så gå förbi, till dess Anden låter dej förstå vad som Gud har fördolt under bokstaven. Ordet i 1Tess.4:13-18 var även svårt att förstå för tessalonikerna, därför förtydligar Paulus det för dem i sitt andra brev, där förklarar han vad som skall ske;

”.... när Herren Jesus uppenbarar sej från himmelen med sin makts änglar”. 2Tess.1:6-10.
Först skall han låta straffet drabba dem som icke vill veta av Gud och dem som icke vill tro vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall då straffas med evigt (”aionian”, tidsåldrigt) fördärv och tagas bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet.
Dessa ord som Paulus har skrivit har samma innebörd som Jesu ord om tidens ände. I liknelsen om ogräset i åkern i Matt.13:24-30 säjer Jesus samma sak, dock med fördolda ord, som han sedan förklarar för lärjungarna i verserna 36-43. Det som skall ske först är att ondskans barn (ogräset) tas bort och straffas i den brinnande ugnen, där det skall vara gråt och tandagnisslan. Den brinnande ugnens eld är den samma eld som Paulus beskriver som ”lågande eld”. (andlig eld;
”Ty vår Gud är en förtärande eld.” Hebr.12:29)
Därefter beskriver Paulus vad som skall ske, sedan dem som har varit hätska emot Herren och hans Smorde har fått sin dom.
Då skall Jesus;
”…. förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som hava kommit till tro, ….”
Dessa Paulus ord motsvaras av Jesu ord; ”Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.”
Ordet i Upp.4:1, handlar inte om någon uppryckelse, varken för Johannes eller för församlingen. Ordet handlar om att Johannes i andehänryckning blev visad; ”…. vad som skall ske härefter.”
 
Vi kan inte alltid förstå Bibelns förutsägelser med vår förstånd, de måste utgrundas på ett andligt sätt,  (1Kor.2:14), därför blir vi så lätt vilseledda när vi tolkar Bibelns ord efter vårt förstånd eller tar för givet att den kristna traditionens läror måste vara sanna eftersom vi har så lätt för att tro att mängden, majoriteten, måste ha rätt och kan inte ha fel.
Uppryckelseläran är inte en lära, utan tre läror, det är i sig självt ett tecken på att den  inte är av Gud utan av människor. De tre lärorna är att uppryckelsen skall ske, före, eller i mitten av, eller efter en kommande 7-årig vedermöda, (läran om den i tidens slut kommande Daniels 70:e årsveckan, som i sig själv är en mycket allvarlig villfarelse)

 
För att förstå liknelsen om ogräset i åkern, så är det lättare om vi först förstår Guds handlande i det Gamla förbundets tid. Jesus sade att ogräset är ondskans barn, hur var Guds handlande med ondskans barn i det Gamla förbundet? Det var ondskans barn som togs bort genom floden, men det var den rättfärdige Noa som genom arken blev kvar på jorden. Det var de onda invånarna i Sodom och Gomorra som togs bort när Herren fördärvade dessa städer, men det var den rättfärdige Lot som blev kvar på jorden. Det var den rättfärdige Jeremia som blev kvar i landet när det otrogna folket fördes bort i fångenskap till Babel.
Det var otrons folk som togs bort eller förgjordes när fienden år 70 ödelade Jerusalem, men det var dem på Jesus troende som lyssnade till hans röst och varning, som räddade sina liv och blev kvar på jorden när detta skedde.
Så skall det även vara vid denna tidens slut. Det är ogräset, ondskans barn som skall tas bort ur världen (åkern), inte församlingen, och sedan skall vetet, rikets barn, samlas in i Herrens lada på jorden.
Detta är förebildat av Josefs tjänst i Egypten, 1Mos.41:46-49.

 
Ytterligare Bibelord som förklarar att det är de onda som skall tagas bort och att det är de rättfärdiga som skall vara kvar kan du läsa i;
Ps.37:9, Ords.2:21-22, Ords.10:30, Matt.5:5, Joh.17:15 och framför allt i dessa Jesu ord, som även är citerade ovan.
 

”Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra, vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.” Matt.13:41-43.