Kristi församling i ändens tid och den sista kallelsen till Guds folk.                                     

”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp.18:4
 

"Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den och sade; O, att du idag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon" Luk. 19:41-42.
Det var över Guds folks andliga situation som Jesus grät, ty de insåg inte vari deras frid tillhörde.

"Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni haven icke velat". Luk. 13:34
Det var i slutet av Lagens tidsålder som detta utspelade sig. Vi är nu i slutet av Nådens tidsålder och sådan är den andliga situationen bland Guds folk, att om Jesus var ibland oss idag i lekamlig gestalt, skulle han på samma sätt gråta över oss;

"O, att du idag hade insett, också du, vad din frid tillhör."
 
Så som Jesus då, i slutet av Lagens tidsålder, ville församla sina vilsekomna barn, så vill han göra detsamma nu i slutet av Nådens tidsålder. Den allvarliga frågan är; ... har Guds barn velat?
Detta brev vänder sej inte till dem som finner behag i den "moderna" kristendomen, utan till dem som likt Esra är,
".... sittande i djup sorg." Esra 9:3, över tillståndet bland Guds folk. 


Vad är Kristi församling? Är det något som vi ser med våra naturliga ögon eller är det något fördolt som vi endast ser och förstår när den Helige Ande öppnar vår andliga ögon?
Det som är dyrbart i Guds ögon låter han inte vara uppenbart för världen, han omsluter det i dunkel och gör det till en hemlighet. Om vi ber Gud om nåd att förstå detta, så blir det så mycket lättare för oss att förstå det vi nu talar med varandra om, Kristi församling i ändens tid och den sista kallelsen till Guds folk.
 
Vad är nyckeln till att förstå det som är "fördolt för våra ögon"? Tror du inte att det är; ..... att älska Gud? Jesus sade ett märkligt ord som jag har undrat mycket över;

"Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen!". Luk. 11:52. Månne inte Paulus ger oss svaret på detta;
"Om någon menar sig hava fått någon kunskap, så har han ännu icke fått kunskap på sådant sätt, som han borde hava. Men den som älskar Gud, han är känd av honom." 1Kor. 8:2-3.  
Jesu ord i Joh.9:39;

"Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende och för att de som se skola varda blinda". Må vi därför med psalmisten ödmjuka oss och bedja;
"Öppna mina ögon så att jag kan skåda undren i din lag". Ps.119:18. ("..... i din lag", syftar här inte på de tio budorden utan grundtextens ord har betydelsen; ..... undren i Guds plan eller i Guds vägar.)
"Om detta tala vi ock, icke med sådana ord, som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor"  1Kor.2:13
Om Jesus säger Gud genom profeten Jesaja;

"Se över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade till vilken min själ har behag....." Jes. 42:1. Aposteln Petrus säger i samma andemening;
"Och kommen till honom den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar" 1Petr. 2:4. Och aposteln Paulus säger; ".....om Guds hemlighet, vilken är Kristus" Kol. 2:2.
 
Såsom Kristus är Guds hemlighet, så är även Kristi församling Guds hemlighet,  ".....ty den är hans kropp....." Ef. 1:23. Därför är Kristi församling inget vi kan se eller förstå med våra naturliga sinnen.

"Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet" 1 Kor. 2:10. 
Så må vi ödmjukt bedja; Herre uppenbara för oss denna dyrbara hemlighet, Kristi församling i ändens tid, ty löftet gäller Herrens utvalda;

"Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet" Matt. 13:11.

Nu kanske du undrar varför Kristi församling inte är uppenbar idag, eftersom den var det i begynnelsen under apostlarnas tid? Denna värld vi lever i är en ond värld. Därför är slutet på en sak inte detsamma som dess begynnelse.
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord."… " Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott....." 1 Mos. 1:1,31. Men så i 1 Mos. 6:12 läser vi;
"Och Gud såg, att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden." Där den fallna mänskliga naturen klampar in i Guds verk, där far det vackra och heliga ut. Därför sade Jesus; "Given icke åt hundarna, vad heligt är....."
 Guds utvalde tjänare Mose, var kallad till ett stort verk. Han var först uppenbar för världen, nämligen i Faraos hus, men därefter var han fördold för världen, i Midjans land, under lång tid. Även Jesus var först uppenbar för världen, Matt. 2:1-12. Märk att Jesus då blev hyllad såsom konung, v. 2. Därefter var han fördold för världen, såsom "Timmermannens son", under många år.
Så är det också med Kristi församling. Den var först uppenbar för världen under apostlarnas tid, se bl.a. Apg. 2:41-47. Så ock församlingarna i Korint, Galatien, Efesus m.fl. Men det skulle komma andra tider. När Paulus var i Miletus,
"..... sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste". De ord som han där talade till dem var både gripande och allvarliga. Det han sade som berör det vi nu talar om, var orden;

"Jag vet att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden" Apg. 20:29. Dessa ord sade Paulus till de äldste i Efesus, men det var en förutsägelse över alla Kristi församlingar.
 
Mose var en förebild till Kristus. Såsom alla gossebarn bland Hebréerna skulle dödas genom Faraos påbud, så skulle också alla gossebarn dödas genom Herodes påbud. Såsom Herodes stod efter Jesus liv, så står världen efter Kristi kropps liv, det är Kristi församling. Paulus visste detta och därför sade han;
"Jag vet ..... svåra ulvar skola komma in och att de icke skola skona hjorden".
Det vi ser omkring oss idag är en, "frukt" utav detta. Det som idag, både av världens barn och Guds barn, kallas "kyrka" eller "församling", är inte detsamma som Kristi församling. Det finns grupper, sekter, samfund, kyrkor, ja, jag tror att det finns ingen som kan namnge dem alla. Vad har alla dessa gjort, annat än att skingra "hjorden"???  Dessa är människoverk och det är människor som styr över dem. Det är "andliga" organisationer som styrs efter världens principer. Kristi församling är ingen "andlig" organisation, Kristi församling är en andlig organism där Jesus Kristus är huvudet och ingen annan.
 
Det är sorgligt att behöva säja det; men det är få bland Guds folk som kan se detta och än färre som kan ta emot det. Om vi argumenterar emot detta med vårt naturliga sinne, så kommer vi ingen vart, likaså om vi rådfrågar människor.
"Det är Anden som gör levande, köttet är till intet gagneligt ....." Joh. 6:63. Om vi däremot ödmjukt beder;
"Öppna mitt sinne, så att jag förstår skrifterna" Luk.24:45, så vill Herren ge oss nåd att förstå detta.

Guds Ord har gett oss vägvisare, bl.a. Rom.15:4 och 1Kor. 10:11. Genom att se på Guds folks historia, såsom den förmedlas oss i Gamla och Nya Testamentet, så kan det bli
"...... till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss".
 
Låt oss se på två speciella tider; Elia var en man som nitälskade för Gud. Han var trogen sin Gud i en tid av stort avfall bland Guds folk. I 1Kon.19:10, säjer Elia till Gud; "..... jag allena är kvar.....", underförstått av dem som är trogna Gud och ej deltagit i avgudadyrkan. Men så i vers 18 läser vi Herrens märkliga svar;
"Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de knän som icke hava böjt sig för Baal.....".
Jag vet inte om du ser det, men detta tror jag är en tydlig bild av Guds sanna församling i Israel under denna mörka avfallstid. Elia trodde att han var ensam kvar av dem som, "nitälskade för Herren", men lika lite som Elia kände till dessa sju tusen, tror jag att dessa sju tusen kände till varandra. Det var en skingrad skara som inte hade någon synlig, yttre församlingsbildning gemensamt, ty då hade säkert Elia känt till dem, men de var likväl Guds församling, ty;
"Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord; `Herren känner de sina´ ....." 2Tim. 2:19
Kan du se parallellen till idag? Templet i det gamla förbundet är en förebild till Kristi församling, 2Kor. 6:16. Såsom templet förbereddes, inte öppet inför världen, utan i det fördolda, 1Kon. 6:7, så förberedes Kristi församling nu, i Nådens tidsålder.
Avfallet under konung Ahab var värre; ".....än någon av dem som hade varit före honom" 1Kon. 16:30.
"Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons, synder; han tog ock till hustru Isebel....." v 31.
Isebels styre förebildar  världens styre. Isebel försvarade och understödde avfallets församling. Så har även den avfallna församlingen idag tagit in världens ande och är även understödd av världen.

 
Den andra tiden vi kan lära oss ifrån är slutet av Lagens tidsålder. När Jesus kom till Jorden, var det då till den etablerade församlingen han kom? Det hade varit helt naturligt att när "Herrens Smorde" kom i människogestalt, att han då hade kommit till Guds församling och där blivit dess andlige ledare och huvud.
Men, såsom det icke fanns rum för "världens ljus", Jesus,  i "härbärget", så fanns det ej heller rum för Guds "härlighet, som skall givas åt ditt folk Israel", Jesus, ty,
"Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom." Luk. 2:7,32 o. Joh. 1:11
 
"Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba .....". Om vi kunde se vilken hemlighet och vilken skatt det ligger förborgat i dessa ord, så skulle vi likt herdarna, "…. prisa och lova Gud för allt vad de hade fått höra och se.....".  Krubban var i ett stall för husdjur, kanske för får och, eller för åsnor. Häri ligger minst två hemligheter. Det första är ett evangelium, ett glädjebudskap för dem som tycker sej ingenting vara, för dem som upplever sej som misslyckade, värdelösa människor. Såsom Gud låter Konungarnas Konung födas, inte i ett fint 5***** härbärge utan i hjärtat av ett hus för kreatur, så vill han låta Kristi liv komma in i och ta gestalt i deras hjärtan som tycker att dom ingenting är, inte mer värda än ett stall för kreatur;
ty, "..... det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud, ja, det som ingenting var, för att han skulle göra det till intet, som någonting var." 1Kor. 1:28.  
"O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outgrundliga hans vägar!" Rom.11:33.
 
Den andra hemligheten är att såsom Guds Son föddes, inte in i människogemenskapen, utan utanför den, så kom hela hans liv på jorden att gestalta sej, från födelsen i ett hus för kreatur, till döden på ett kors, som var ämnat för en rövare. "Föraktad var han och övergiven av människor.....". Detta livslånga lidande av utanförskap kulminerade på korset; "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Kan vi se något av djupet i detta, så kan vi lättare förstå apostelns ord i Hebr.13:13. "Låtom oss alltså gå ut till honom, - utanför lägret - och bära hans smälek".
 
Ja, det är sant att Jesus hade några få som han kunde kalla sina vänner, "Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära." Joh.11:5. Och även sina lärjungar kallade han sina vänner. Men dessa få, var liksom Jesus "utanför lägret". 
Såsom det var en brokig skara som följde David, "utanför lägret", under hans förnedringstid, 1Sam.22:2, så var det en brokig skara som följde Jesus, också det "utanför lägret", under hans förnedringstid. Så finns det även idag en brokig skara som har lytt kallelsen och; "...gått ut till honom, Jesus, utanför lägret...,". Och de har inga yttre band som binder dem samman, men de är likväl; "... en kropp och en ande...". Det är en skingrad skara, precis som under Elias tid och Herren vet var han har sina "sju tusen."
 
"Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet." Jes.53:3. 
Jesus var och förblev en främling för den etablerade församlingen. Det är nog att läsa Matteus 23:e kap. för att förstå detta. Ett annat tydligt exempel på Jesus utanförskap är Lövhyddohögtiden, som vi läser om i Johannes kap. 7. Jesu bröder manade honom att gå upp till högtiden, Jesu märkliga svar var;
"Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid....." v. 8. Svaret var märkligt därför att;
"..... när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp. dock icke öppet, utan likasom i hemlighet".
Sade Jesus en sak, men gjorde en annan? Hur kan vi förstå detta? Det naturliga sinnet kan nog inte förstå det, men den Helige Ande kan uppenbara det för det andliga sinnet. Vad Jesus sade i v. 8, var och förblev sanningen. När det så står i v. 10; "..... då gick också han ditupp.....", så var det inte för själva högtidens skull han gick upp. Jesus visste alltför väl att denna "andliga" verksamhet levde sitt eget liv och frågade inte efter honom. Jesus gick inte dit för att delta i högtiden, han gick dit för att han hade ett heligt uppdrag från Fadern och det uppdraget var att ropa ut till de själar som "törstade" efter "levande vatten", att det var inte i detta religiösa sammanhang som de kunde få sin andliga hunger och törst stillad, utan; "..... Om någon törstar så komme han till mig och dricke". v. 37.
Denna "andliga" verksamhet fortsatte likväl att leva sitt eget liv. Profeten Jesajas ord hade för länge sedan gått i uppfyllese;
"Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den". Jes.1:14. 
 
Härmed borde det vara uppenbart för alla Guds barn som har "ögon att se med och öron att höra med", vilka som utgjorde Guds sanna församling under denna tid, alltså i slutet av lagens tidsålder. Var det den etablerade församlingen med alla sina förordningar, stadgar, gudstjänster och högtider, om vilka Jesus bl.a. sade;
"..... och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud". Matt.15:9, eller var det den "lilla hjord", som likt Petrus hade fått nåden att förstå att; ".....Du är Messias, den levande Gudens Son". Matt.16:16, och  hade gått, "ut till honom, utanför lägret"?
Det var "utanför lägret" som, ”... folket häpnade över hans förkunnelse, ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde" Matt.7:28-29. Det var utanför lägret som "… han öppnade deras sinnen, så att de förstodo skrifterna" Luk.24:45.
Det var även utanför, som den mest underbara undervisningen framfördes;
"Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro.........." Matt. 5 kap.
 
Ordet kyrka eller församling, kommer från det grekiska ordet, "ekklesia", och det betyder, "dem som är kallade ut". "Och Herren sade till Abram:
"Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig". 1Mos.12:1. ".....ut ur Egypten kallade jag min son". Hos.11:1. Ut ur Egypten och lämna "köttgrytorna" bakom sej, är en förebild på frälsningen i Kristus och att lämna synden och världen bakom sej.
dragen ut ……………………………….
"Dragen ut från Babel, flyn ifrån kaldéernas land; förkunnen det med fröjderop och låten det bliva känt, utbreden ryktet därom till jordens ända; sägen: Herren har förlosssat sin tjänare Jakob". Jes.48:20.
”Dragen ut från Babel” är en förebild för Guds folk idag att draga ut från det religiösa Babylon som håller dem i andlig fångenskap. Kristi församling är ingen statisk samling eller form. Det är dem; "… som följa Lammet, varthelst det går". Upp 14:4.
Under den första kristna tiden utgjorde Kristi församling dem som samlades i hemmen på var ort. Det var, "..... en kropp och en Ande" Ef.4:4. Sedan, när Paulus ord i Apg.20:29, kom att gå i uppfyllelse, skingrades "hjorden", och där är vi idag. Den "andliga" verksamheten lever sitt eget liv, och Guds folk idag, förstår ej att de befinner sej i främmande land, andligt sett. Det som Guds folk i gamla förbundet upplevde i den babyloniska fångenskapen; "Huru skulle vi kunna sjunga Herrens sång i främmande land"? Ps.137:4, är en förebild till den andliga fångenskap Guds folk idag befinner sej i. Guds folk då, visste att de var i fångenskap, naturligtvis, eftersom den var bokstavlig. Guds folk idag förstår ej att de är "..... i fångenskap i främmande land", eftersom det är i en, till synes, "andlig" dimension.
 
Vi sade i början att "...såsom Kristus är Guds hemlighet, så är även Kristi församling Guds hemlighet". Varför förstår inte Guds folk idag, att de är i en andlig fångenskap? Därför att detta är också en hemlighet;
”Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ”Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.” Upp.17:5. Om det inte var en hemlighet, så skulle ju ej Guds folk vara "fångade" utav det. Gud begär inte av oss att vi skall förstå dessa "hemligheter" eller mysterier. Men vår himmelske Fader vill att vi lyssnar och hör hans röst när han kallar oss ut. Vilka är vi, om vi inte lyssnar, utan ifrågasätter Guds kallelse och varning? ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp.18:4

"… lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av vädurar." 1Sam. 15:22.  
 
Det var främmande land för Guds folk då, därför att det inte var deras födelseland och inte det land som Gud hade givit dem. Kan du i anden se vad detta vill lära oss idag? Om du kan det, så förstår du att den plats som Gud då hade givit sitt folk att födas in i, har en andlig motsvarighet idag. När Gud föder oss på nytt genom Jesus Kristus, då föds vi in i Kristi församling. Guds barn föds aldrig in i någon sekt, samfund, eller kyrka, vad namn de än må hava. Därför är allt detta, andligt sett, främmande länder vari Guds barn är i fångenskap. Skillnaden är som natt och dag; Vi kan "gå" med i en av människor organiserad församling och få vårt namn skrivet i deras medlemsförteckning, medan vi genom Kristus föds in i Kristi församling och har våra namn "..... skrivna i livets bok." Fil.4:3. I Guds Ord finns det inget utrymme för dubbla medlemskap eller dubbla medborgarskap;
"... jag har trolovat eder med Kristus och ingen annan". 2Kor.11:2.
Kristus har bara en kropp, det är så tydligt det kan vara, men ändå så svårt att förstå, i sanning ett mysterium!!  Detta är mycket svårt att tala om och tydliggöra, ty traditionens makt har så förblindat Guds folk, så att vi kan ej se att vi har kommit långt, långt bort ".....från enkelheten i förhållande till Kristus." 2Kor.11:3 (King James övers. som här är närmast grundtextens ord.)

 
Paulus skrev; "..... den ene säger; Jag håller mig till Paulus, den andre; Jag håller mig till Apollos, en annan, Jag håller mig till Cefas, åter en annan, Jag håller mig till Kristus. Är då Kristus delad?....." 1Kor.1:12-13. I dag säger den ene kristne; "Jag är Baptist", den andre, "Jag är Metodist", en annan, "Jag är Pingstvän", åter en annan, "Jag är Lutheran", osv. osv. osv. …. Två tusen år efter Paulus fråga, så är det djupt sorgligt att den frågan är än mer befogad idag; "Är då Kristus delad"?  Paulus förklarade varför det "måste" vara så här; "Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart, vilka bland eder som hålla provet." 1Kor.11:19. Om partibildningar säger han vidare; "... ären I icke då lika hopen av människor?"
1Kor.3:4, m.a.o. lika världen?
 
Nu vet jag väl att många av Guds barn sätter sitt hopp till den s.k. ekumeniken. Det är att låta sej bli än mer innästlad i det som Gud i sitt ord har dömt och som han kallar oss ut ur. Ekumeniken är icke; "..... och på denna klippa skall jag bygga min församling.....", utan det är människoverk, som bygger sitt "andliga" Babelstorn på "sanden", "..... och dess fall blir stort". 1Mos.11:4, Matt.7:26-27, och 16:18. "Mene mene tekel u-farsin". Gud har även räknat det religiösa Babylons dagar och dömt det. Dan.5:24-27, Upp.18:2. 
 
Åter många Guds barn pekar på ordet i Hebr.10:25, "… låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, .....". Dessa ord gällde den ursprungliga, jungfruliga församlingen, av Kristus och apostlarna grundad.
"Ty jag nitälskar för eder, såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus och ingen annan för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru." 2Kor.11:2.  Det vi ser omkring oss i världen idag är inte den jungfruliga församlingen, grundad av Kristus och apostlarna och därmed ej heller den sanna församlingen. Beakta att samma apostel som uppmanade de troende att icke övergiva sin församlingsgemenskap, visste att "hjorden" skulle skingras och uppmanade dem; "Låtom oss alltså gå ut till honom "utanför lägret" och bära hans smälek". Hebr.13:13
Människor startar församlingar och tror att detta är en Kristi församling. Guds folk har under långa tider felaktigt blivit lärda att Petrus är klippan som Jesus ska bygga sin församling på. Med en sådan bokstavstolkning av Guds Ord, är det inte underligt att många känner sej manade att "starta" en församling. Så har ock skett och församlingar har växt upp som svampar ur jorden och dom har alla det gemensamt med svampen, att dom kommer ur jorden.
"..... och på denna klippa skall jag bygga min församling och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga". Matt.16:18. De sista orden i denna mening; "..... skola icke bliva henne övermäktiga", är en svag översättning. Den engelska King James övers. är den mest grundtexttrogna i detta sammanhang. Jag nämner detta som en parentes, därför att detta är en så stor och underbar förutsägelse om Kristi församlings framtida verk. Om Gud vill och vi får leva, kan vi tala mer om detta stora löfte senare.
Klippan som Jesus Kristus skall bygga sin församling på är inte Petrus, tack o lov. Petrus är en dyrbar Herrens apostel, men för övrigt är han som alla andra troende, en levande sten i Herrens tempelbygge. Vi vet att Kristus är en klippa, 1Kor.10:4, och det kan mycket väl vara det han syftade på här. Jag tror dock att Jesus här syftar på uppenbarelsens klippa. Om icke Fadern hade uppenbarat för Petrus om Jesus att; "Du är Messias, den levande Gudens Son", då hade ej heller Petrus varit en av de "levande stenar" med vilka Herren bygger sin församling. När Gud genom sin Ande uppenbarar något för sina barn, då är det en andlig  klippa att stå på. Raka motsatsen till detta finner vi i bl.a. Mark 3:21-22;
"Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom, ty de menade, att han var från sina sinnen. Och de skriftlärde, som hade kommit ned från Jerusalem, sade att han var besatt av Beelsebul....." Mark.3:21-22. Petrus var inte påverkad av denna otrosstorm, ty Gud hade ställt honom på en fast klippa, och det var uppenbarelse-klippan. Så, om Gud har uppenbarat något dyrbart i sitt Ord för dej, då står du fast som på en klippa, om ock alla i din omgivning icke tror på detta. Därför säjer Paulus; "..... som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men anden gör levande." 2Kor.3:6. Bokstaven kommer aldrig att uppenbara
någon "..... skatt, gömd i en åker....." för dej. Men den Helige Ande kan uppenbara för dej vad Gud har "gömt" under jorden, det är, under bokstaven. Detta är Guds strategi; icke för de "...redan mätta...", 1Kor.4:8, uppenbarar han sina "skatter", men de; "… som hungra och törsta efter rättfärdighet, skola bliva mättade", och   "... hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer...", ur Marias lovprisning, Luk.1:53.  (läs, andligt hungriga, andligt rika)
Vad är Kristi församling? Gud har ordnat det så enkelt, men ändå är det för oss så svårt att förstå, ty traditionen har vaggat Guds barn till sömns, så att vi inte kan se klart. "Och Herren ökade församlingen dag efter dag, med dem som läto sig frälsas". Apg.2:47. Detta är Kristi församling på en ort; "..... dem som har låtit sig frälsas", varken mer eller mindre. Allt annat är människoverk, "..... trä, hö och strå".  Men djupt inne i varje Guds barns ande, finns en längtan, om ej uppenbar för den yttre människan, att tillbedja Fadern, "..... varken på detta berg eller i Jerusalem", Joh.4:21, varken i det eller det samfundet, varken i den eller den kyrkan, icke i något sammanhang av människor organiserat;
"..... men den tid skall komma, ja den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava".
Joh.4:21-23.
 
Det som Guds folk då uttryckte öppet; "Vid Babels floder sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion". Ps.137:1, det är idag den inneboende andens sorg och längtan hos varje Guds barn, att få tillbedja Fadern på det sätt som Fadern vill och inte efter traditionens och organisationens stöpta former, jämför med Ps.137:3. Guds folk kunde och ville ej tillbedja i främmande land. Så en dag kom kallelsen att draga ut ifrån fångenskapen;
"Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är, dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären Herrens kärl" Jes.52:11. Se även Esra kap. 1.
Kallelsen var att återuppbygga Guds tempel i Jerusalem. Käre broder, syster, kan du se vad detta vill lära oss idag?  Det var i slutet av Lagens tidsålder som Jesus kom till sitt folk och sådan var den andliga vilsenheten hos Guds folk, att Jesus grät över dem.
Vi är nu i slutet av Nådens tidsålder och Jesu återkomst är nära. Så som vi sade i början av brevet, så säjer vi nu åter; att om Jesus var ibland oss idag i lekamlig gestalt, så skulle han på samma sätt gråta, inte över Jerusalem, men över det som skulle vara Kristi församling. Detta är en tid som kännetecknas av avfall ifrån tron.  Såsom Jesus var utanför lägret då, så är han utanför den avfallna församlingen idag. Jesus klappar inte på någon kyrkport idag, för att komma in och dela livets bröd.  Men vi må tacka honom av hela vårt hjärta, ty han står utanför den enskilde troendes hjärtedörr; "Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig". Upp.3:20. Kan du förnimma vilken oerhörd nåd detta är att Konungarnas Konung klappar på din och min hjärtedörr om vi; "… lyssnar efter hans röst"? Må vi så bedja; "Bliv kvar hos oss; ty det lider mot aftonen och dagen nalkas redan sitt slut". Luk.24:29. Dagen som nu nalkas sitt slut är den sjätte dagen i Guds stora vecka, det är den dagen som vi benämner Nådens tidsålder.
 
(Detta är inte något totalt slut och sedan begynner evigheten, som vi har fått lära oss. Nej, när Jesus har återkommit, då går den bönen i uppfyllelse som Jesus lärde oss; "....... tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden...", Matt.6:10, "Och Herren skall då vara konung över hela jorden..." Sak.14:9. Detta blir den sjunde dagen, vilodagen, om vilken bl.a. profeten Jesaja har förutsagt dess härlighet. Därefter begynner en ny tidsålder, Ef.1:10 m.fl., som trots den sjunde dagens härlighet, vida överstiger den sjunde dagen i härlighet. Varför nämner jag detta, det är ju utanför brevets ämne? Därför att brevets ämne är tungt, det talar ju om; "En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem vilse och läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats". Jer.50:6. Så att nämna något litet om, "... den härlighet som kommer att uppenbaras på oss", Rom.8:18, blir en motvikt mot det tunga som vi måste frambära. Utan alla jämförelser i övrigt, Jeremia fick frambära ett tungt budskap till Guds folk, som de inte kunde ta emot, och det blev så tungt för Jeremia att han förbannade den dag han föddes. Jer.20:14.)
 
Såsom fångenskapen i Babylon var verklig för den "yttre" människan, så är fångenskapen i det religiösa Babylon verklig för den "inre" människan, som är den verkliga människan. Fångenskapen av Guds folks inre, andliga människa, är så långt mycket mer allvarlig, som den inre människan är viktigare än den yttre, ty det är med människans ande som Gud kan ha kontakt och göra sitt ord levande för oss.
Så har även Herren en kallelse till sitt folk idag, det är den sista kallelsen i Nådens tidsålder. Såsom en Guds ängels hand förmedlade domen över en Babylons son, Belsassar, Dan. kap. 5, så har en Guds ängels röst förmedlat den sista domen över det religiösa Babylon och den sista kallelsen till Guds folk;

"Dragen ut ifrån henne I, mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor." Upp. 18:4.
 
Kom ihåg att domen inte gäller Guds folk som är i dessa "läger." Det är kallelsen och varningen som gäller Guds folk. Domen gäller det religiösa system som håller Guds folk i "andlig fångenskap." Det är all form av organisations-kristendom, ty det är människoverk som skingrar "hjorden." Det är mycket svårt att tydliggöra detta, ty Guds barn har så fastnat i traditionens djupa hjulspår, så att de inte kan se något som inte stämmer överens med denna tradition. Vi har så gjort Guds ord om intet genom alla våra traditioner och människoläror, jmf. Matt.15:6. Men om det så bara skulle vara ett Guds barn som kan se och ta emot detta, så är det nog, ty för den Gode Herden är ”ett” lika viktigt som nittionio.
"Dragen ut ifrån henne I, mitt folk..." Idag är det inte; ..... "I som bären Herrens kärl.....” Idag är det Guds barn som är Herrens kärl. I dag är det inte för att återuppbygga ett tempel av sten i Jerusalem, i dag är det för att;

”..... låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus." 1Petr.2:5 
 

”Alltså: ”Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. …." 
och när vi lyder denna kallelse då gäller även Guds underbara löfte;
"Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den allsmäktige." 2Kor.6:17-18.