Kristi brud, del 2                                                     

   ”Abraham var nu gammal och kommen till hög ålder, och Herren hade välsignat Abraham i alla stycken. Då sade han till sin äldste hustjänare, den som förestod all hans egendom: ”Lägg din hand under min länd, jag vill av dig taga en ed vid Herren, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru åt min son skall taga en dotter till någon av kananéerna, bland vilka jag bor, utan att du skall gå till mitt eget land och till min släkt och där taga hustru åt min son Isak.” 1Mos. 24:1-4.                                                                                                                                                                  

   Kära läsare, om du hungrar efter att se/förstå mer av Guds oändligt stora plan för Kristi brud, så uppmanar jag dej att läsa 1Mos. kap. 24 några gånger och be om nåd att få, ”utgrunda det på ett andligt sätt,” ty det är något långt mycket mer än en historisk berättelse om hur Isak fick Rebecka till hustru.
Det är en profetisk händelse som uppenbarar hur Fadern, (här förebildad av Abraham), sänder den Helige Ande, (förebildad av Abrahams tjänare), till ett utvalt folk på jorden för att där taga en hustru, (förebildad av Rebecka), åt sin älskade Son, Kristus, (förebildad av Isak).
I del 1 har vi sett något av vem Kristi brud är, när hon kommer och även sett något av hennes härlighet. Här vill vi se varifrån hon kommer och i Rebecka se den profetiska förebilden av Kristi bruds gärning och härlighet.
   1Mos.24:1-4 är mycket viktigt, ty det är grunden för vår förståelse om från vilket folk på jorden som Gud skall utvälja Kristi brud. Abrahams ord till sin äldste tjänare förebildar Guds uppdrag till den Helige Ande under nästa tidsålder. Därför, när Abraham sade till sin tjänare att icke åt Isak taga en dotter från någon av kananéerna (hedningarna), så var det så viktigt och allvarligt, att Abraham begärde en ed vid Herren, himmelens Gud och jordens Gud, från sin tjänare. När vi förstår hur ofrånkomligt villkor det var att Isaks blivande hustru skulle komma från ett bestämt folk på jorden, då kan vi även förstå den profetiska
betydelsen i Abrahams ord, nämligen att Fadern har förutbestämt, att till hustru åt hans Son, Kristus, den Helige Ande skall hämta/utvälja henne från det folk som tillhör Gud;
”I ären Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista några märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon död; ty du är ett folk, som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.”   5Mos.14:1-2.
I Jes.53:8 ser vi att Jesus är, efter köttet, kommen från detta släkte;
”Undan dom och våld blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta?”
 Och i Upp.22:16 säger Jesus det själv;
”Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.”
Det är Israels barns tolv stammar som är; ”… utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.” och såsom Isak var släkt med Rebecka, så skall Faderns tjänare, den Helige Ande, utvälja en brud åt sin Son, Kristus, från Israels barns tolv stammar. Därför står de tolv stammarnas namn på staden;
”Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.” Upp.21:12.
Att Israels barns tolv stammar, nu i det Nya Förbundet, fortfarande är ett ”utvalt släkte” ser vi tydligt i 1Petr.2:9;
”I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.”
Och lika tydligt ser vi det i Jakobs ord;
”Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi tjänare, hälsar de tolv stammar, som bo kringspridda bland folken.”1:1.
  När vi talar om Kristi brud, så må vi först förstå att såsom brudgummen, Kristus, är en, men likväl många, (Rom.12:5), så är det även med bruden, hon är en, men likväl många.

Rebecka var en profetisk brud som uppenbarar undret som Johannes såg, när han;
 ”…. såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum.”
och Rebecka uppenbarar Guds Ords sista, största och obegränsade löfte till en i synd och död fallen värld, som vi vill se i slutet av brevet.

   Så begav sig Abrahams tjänare på väg till Abrahams eget land och släkt för att där taga en hustru till Isak. Så skall Fadern en dag, (nästa dag i Guds stora vecka), ge den Helige Ande i uppdrag att från Guds egendomsfolk ”taga en hustru” åt sin älskade Son Kristus.
 
   När tjänaren begav sig åstad, så tog han ”allahanda dyrbara gåvor” med sig, för att smycka den flicka som Herren hade utvalt, till hustru åt Isak. När tjänaren hade kommit fram till Nahors stad, (Nahor var Abrahams broder), och låtit kamelerna vila vid en vattenbrunn utanför staden, så lade tjänaren fram sin sak inför Herren och bad om Herrens hjälp och ledning till att uppfylla sin herre Abrahams uppdrag. Då fick han uppleva det som konung David skrev;
”Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, Herre, det till fullo.” Ps.139:4, ty, .......
”… innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, …”
 
   Det var ingen tillfällighet att det var Rebecka som kom till vattenbrunnen just då, det var himmelens Gud som hade verkat sin vilja på jorden, i Rebecka, för att hans goda vilja skall ske.
Förrän världens grund var lagd, (Ef.1:4), hade Gud utvalt Rebecka till hustru åt Isak. Såsom Gud hade utvalt Rebecka till hustru åt Isak, så har Gud på samma vis utvalt det folk som skall utgöra det nya Jerusalem, som, en dag, skall komma ned från himmelen, från Gud ”färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum,” som är Kristus.

   Abrahams tjänare hade bett Herren om ett tecken, ett tecken som skulle uppfyllas genom den flicka som Herren hade utvalt till hustru åt Isak. Tecknet var;
”Om jag nu säger till en flicka: ´Håll hit din kruka och låt mig få dricka´och hon då svarar: ´Drick; dina kameler vill jag ock vattna´, må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, så skall jag därav veta, att du har gjort nåd med min herre.”
Så uppfylldes tecknet när Rebecka som svar på tjänarens ord svarade;
”Drick, min herre, och lyfte strax ned krukan på sin hand och gav honom att dricka. Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon; ”Jag vill ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava fått dricka.”
Så uppfyllde Herren tecknet inför tjänarens ögon och han böjde sig ned och tillbad Herren.
Kära läsare, ser du det profetiska tecknet som Gud har givit oss genom Rebeckas enkla gärning, att giva vatten till dem som törstar och ser du den underbara betydelsen i detta profetiska tecken?
När vi, genom den Helige Ande, ser den stora och underbara betydelsen av att, såsom Rebecka var en av Herren utvald brud år Isak och att hon däri förebildar en kommande brud, av Gud utvald åt sin älskade Son, Kristus, och att tecknet som hon uppfyllde inför tjänarens ögon, när hon gav dem vatten att dricka, skall en dag uppfyllas genom den av Anden ledda Kristi brud. När vi ser detta, då skulle även vi, såsom Abrahams tjänare, böja oss inför Herren och tillbedja honom, för att han har låtit oss se något av de outsägligt stora gärningar som Gud skall verka genom Kristi brud i kommande tider.
   När Abrahams tjänare förstod att Rebecka var den av Herren utvalda, till hustru åt Isak, då tog han fram smycken av guld och gav till Rebecka. Så blev hon smyckad av Abrahams tjänare redan innan hon hade sagt vare sig ja eller nej till om hon ville följa med tjänaren och bli Isaks hustru. Det förebildar att Gud, genom den Helige Ande, smyckar sitt folk med frälsning, innan han fullkomnar dem till att, (nu i denna tiden), bli lemmar i Kristi kropp, (levande stenar i Guds tempel), och i nästa tid, bli lemmar i brudens kropp, (levande stenar i det nya Jerusalem).
  Den som Herren har utvalt, i den verkar han också sin goda vilja och gärning, så därför, när Rebeckas broder och moder frågade henne; ”Vill du resa med denne man?”, då sade inte Rebecka; ”Jag ska tänka på det.” Nej, hon sade, det som Gud redan hade förberett och verkat i hennes ande, hon sade; ”Ja”.
”Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.” Ps. 25:9.
”Ty Herren har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.” Ps.149:4.
 
”Då bestämde de, att deras syster Rebecka jämte sin amma skulle fara med Abrahams tjänare och dennes män.”
Men det var inte de, som bestämde, Rebeckas väg hade Herren, innan jordens grund var lagd, redan bestämt. Att det är Gud som planerar och verkar allt, det uppenbarade Paulus med dessa ord;
”Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” Fil.2:13,
 och .......
”I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.” Ef.1:11, … därför;
”Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, ….” 1Kor.7:17.
  
   Så blev Rebecka smyckad, redan innan hon hade blivit Isaks hustru. Så skall det även ske, när den dagen är kommen, när den Helige Andes verk begynner att, ”taga hustru åt min son”, åt Kristus, från Israels barns tolv stammar, då skall de (ty det blir många), bli smyckade, inte med guld och silver, utan den Helige Ande skall smycka dem, inte endast med frälsning, utan med det sinne som uppenbarades hos Rebecka;
”… smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud. På sådant sätt prydde sig ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.” 1Petr.3:4-5

   Såsom Abrahams tjänare förberedde Rebecka med smycken av guld, så skall den Helige Ande förbereda Kristi brud med det som är långt mer värt än guld, nämligen med Guds sinne, ty det är vad guld symboliserar, förbereda henne för den outsägligt stora uppgift Gud har förberett för Kristi brud, med början i tiden efter Lammets bröllop. 
”Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
”Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tio tusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar.”
(i grundtexten står det inte, ”tusen gånger tio tusen”, det står myriader, m.a.o. oräkneliga)
Betydelsen av denna välsignelse till Rebecka går inte att överskatta, ty den förebildar att genom Kristi brud skall det i kommande tider komma myriader, oräkneliga, skaror till Kristus.

   Här ser vi den avgrundsdjupa kontrasten, ty summan av den falska brudens läror är att hon själv skall åtnjuta evig salighet i himlen, medan alla ofrälsta myriader skall lida evig pina i helvetet. Min bön och önskan är att du som älskar Jesus skall få öppnade ögon till att se och förstå att denna lära är inte Guds Ord, utan kommer från Jesu fiender, (den stora skökan med alla sina döttrar = församlingar), med syftet att förmörka ljuset, (2Kor.4:6), som Gud har låtit lysa fram ur mörkret, med syftet att det ljuset inte skall få gå upp i våra hjärtan så att kunskapen om Guds härlighet som strålar fram i Kristi ansikte inte skall kunna sprida sitt sken.
Så har Jesu fiender, genom församlingarna, lyckats med att förmörka ljuset i Kristi Evangelium, utan att Guds folk förstår det.
  
   Såsom Eva var Adams hustru, så är det nya Jerusalem Kristi brud och hustru. Adam gav sin hustru namnet Eva, (betyder leva), ty hon blev en moder åt allt levande, 1Mos.3:20. Men genom syndafallet så blev hon moder till alla som har dött i Adam, (1Kor.15:22).
Kan du nu ana något av Guds oändligt stora mening och plan för Kristi brud, ty såsom, genom Eva´s fall, alla hava dött i Adam, så skola genom Kristi brud alla göras levande i Kristus. Kära läsare, tror du och ser du detta ofattbart stora eller har Jesu fienders antievangelium förmörkat ditt sinne så att du inte kan tro eller se ljuset från himmelen som är uppenbarat i Kristus?  

   ”Och de välsignade Rebecka och sade till henne: ”Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tiotusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar.” 1Mos.24:60.
Som vi har sagt ovan, så är grundtextens ord inte ”tusen gånger tiotusen”, utan ”myriader”, m.a.o. oräkneliga. Betydelsen av välsignelsen över Rebecka är densamma som Herrens ord till Abraham;
”Och han förde honom ut och sade: ”Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så skall din säd bliva.” 1Mos.15:5.

   Rebecka förebildar Kristi brud och genom Kristi brud skall det komma oräkneliga skaror till Kristus i kommande tider. Om vi älskar sanningen så vet vi, genom Jesu ord, att det inte har och inte kommer att komma myriader till Kristus under den nuvarande tidsåldern;
”… och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” Matt.7:14, och;
”Ty många äro kallade, men få utvalda.” Matt.22:14, och;
”Och någon frågade honom: Herre, är det allenast få, som bliva frälsta? Då svarade han dem: Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.” Luk.13:23-24.
Så genom Jesu ord vet vi att den profetiska uppfyllelsen av välsignelsen över Rebecka, om att myriader skall, av nåd, bli frälsta genom Anden och bruden, inte sker i den nuvarande tiden, utan i kommande tidsåldrar.

   ”Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd, i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut, som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv, om en ordning, som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet, att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.” Ef.1:8-10.

   Detta stora och underbara skall begynna att uppfyllas när Kristi brud har gjort sig redo, ty genom henne skall Guds Ords sista och allra största löfte uppfyllas, när hon i Anden skall säga:

   ”Kom. Och den som hör det, han säge: Kom. Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” Upp.22:17.
                                                                                      ************