Josefs drömmar                                             

                                                                         Josefs drömmar, del 1/4                                                               
 

”Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom en fotsid livklädnad. Då nu hans bröder sågo, att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala vänligt till honom.
Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder; sedan hatade de honom ännu mer. Han sade nämligen till dem: ´Hören, vilken dröm jag har haft. Jag tyckte, att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve`. Då sade hans bröder till honom: `Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?` Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för vad han hade sagt.”

1 Mos. 37:3-8
 
Himmelske Fader, det är så ofattbart mycket i ditt Ord om Josef, om hans drömmar och om hans bröder, som är fördolt för våra ögon, därför beder vi dig att du må öppna våra andliga sinnen till att skåda undren i dina vägar med ditt folk Israel och den därefter kommande välsignelsen av alla folk på jorden. Giv oss nu nåd att få förstå hemligheter som är fördolt i detta Ord om Josef och hans drömmar och hans bröder.
 I Ordet om Josef uppenbarar Gud minst tre stora andliga sanningar för oss. Den första är att Josef är en av de största förebilderna till Jesus, inte endast Jesu liv och gärning när han var på jorden för över två tusen år sedan, utan även Guds verk genom Jesus, mer än tvåtusen år därefter, det blir efter Jesu återkomst till jorden.
 Den andra uppenbarelsen är att Josefs liv, hans drömmar och hans bröder är den ringa men betydelsefulla begynnelsen av Guds egendomsfolk, Israels tolv stammar, en uppenbarelse som sträcker sig mer än tretusen år efter Jesu födelse, det är tusen år efter Jesu återkomst.
 Den tredje andliga sanningen som här uppenbaras är att Josef och hans bröder förebildar Jesus och hans bröder, först Jesu bröder efter ”köttet”, det är Juda hus, därefter Jesu bröder efter Anden, det är ur Israels hus.
 
Detta brev blir en fortsättning på brevet; ”Ditt folk Israels härlighet”, ty med Josef uppenbarar Gud för oss långt mycket mer om sitt folk Israel än vad som har skett tidigare genom Abraham, Isak och Jakob. Därför, när vi läser om Josef, hans liv och drömmar, så kan det inte bli verkligt stort och levande för oss, om vi inte kan se att Gud i dessa händelser inte endast uppenbarar Josefs liv som en stor förebild till Jesus, utan även se att Josefs liv och gärning handlar om det folk som Gud hade lovat Abraham, Isak och Jakob. Inte vilket folk som helst, utan ett utvalt folk, Guds egendomsfolk och Guds väg och arbete med detta folk och framför allt Guds förberedelse av detta folk inför de välsignelser som Gud skulle ge det i kommande dagar.
Vilket folk kan ”bliva en välsignelse”, om det inte självt först har blivit välsignat?

”Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.” 1Mos.12:2.  
 
Josef är den stora förebilden, Jesus är den än större uppfyllelsen. Såsom Josef av Gud blev utvald till att bli både livräddare och konung över den ringa begynnelsen av sitt egendomsfolk Israel, så är Jesus Guds utvalde till att vara både Frälsare och Konung över först och främst Guds folk Israel. Inte endast över det som Jakob sade; ”Mitt folk är allenast en ringa hop; …” 1Mos.34:30, utan över det folk som Gud visade Abraham;

 ”Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Och han sade till honom: Så skall din säd bliva.” 1Mos.15:5.
 
Du kanske undrar; Varför först och främst Guds folk Israel. Frågan är berättigad. Det skulle leda för långt att här fördjupa oss i detta, så vi stannar vid att endast säja att Gud utför sitt verk efter en, förrän världens grund var lagd, fastställd plan, och Jesu ord understryker tydligt att Israels hus, (inte Juda hus), är Guds första och främsta arbete under nuvarande Nådens tidsålder.  

 ”Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.” Matt.15:24.
 
Om du har läst Guds löften till Abraham, Isak och Jakob och Jakobs välsignelser över först och främst Josef och hans söner Efraim och Manasse, så måste du även ha förstått att dessa löften och förutsägelser är oerhört och ofattbart stora.
Nu vill jag fråga dig om ett mycket djupt andligt mysterium; Vad beror det på att den helt övervägande delen av Guds folk inte kan se och ej heller frågar efter vilket/vilka folk detta är?
Om du tror på Gud, då tror du även på hans löften i sitt Ord. Borde du då inte vara högst intresserad av att veta om dessa löften som Gud har givit, har gått i uppfyllelse? Om du inte kan se att de har gått i uppfyllelse, då kan du ej heller se att Gud står bakom sitt Ord.  
 
För att vi skall förstå något av detta stora med Guds väg och plan med sitt egendomsfolk Israel så måste vi först förstå vilket folk på jorden detta är. Du säjer kanske som de flesta av Guds barn säjer och tror; ”Det är ju självklart vilka de är, det vet ju alla!”  
 
Kära läsare, det är inte självklart och långt ifrån alla vet. Guds barn är, sorgligt nog, andligt förblindade av de gängse traditionslärorna ang. Guds egendomsfolk Israel. Dessa läror står över vad Guds Ord tydligt har förutsagt om detta folk. Så har Jesu ord åter gått i uppfyllelse; ”… och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.” Matt.15:9 och Guds Ord genom Jesaja; ”Vem är så blind som min legosven, så blind som Herrens tjänare? Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; … ” Jes.42:19-20.
Guds folk i allmänhet ser inte detta stora och underbara, nämligen att Guds löften till Abraham, Isak och Jakob, 1Mos.12:2, 26:4, 28:14, har gått i bokstavlig uppfyllelse, inte genom Juda hus, utan genom Israels hus.
 
Den gängse läran bland Guds folk ser endast judarna som Guds egendomsfolk, därför repeterar vi här det som är uppenbart i Guds Ord att judarna är endast en tolftedel av Guds egendomsfolk och att judarna som folk inte är med i Guds verk på jorden under nuvarande tidsålder, vilket Jesus tydligt har klargjort;

”Därför säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk, som bär dess frukt.” Matt.21:43 och pga.  judarnas ohörsamhet sade Jesus även; ”Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.” Matt.23:38. De hade förhärdat sina hjärtan gentemot Jesu röst och Jesu kallelse till sitt folk och det får allvarliga konsekvenser såsom tidigare, läs Ps. 95:8-11.
 
Allt detta hade profeten Jeremia förutsagt många hundra år innan Jesus uttalade domen över Juda hus. Juda hus är det stelnade krukmakarkärlet som inte är formbart i krukmakarens, (Guds) hand, utan endast kan sönderslås;

”Så säger Herren Sebaot: Jag skall sönderslå detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen; …” Jer.19:11, medan Israels hus är den formbara leran i Guds hand;
”Och när kärlet, som krukmakaren höll på att göra av leret, misslyckades i hans hand, begynte han omigen och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.” Jer.18:4.
Guds folk i dag, måste lära sej att se skillnaden mellan Israels hus och Juda hus.
Det folk som skulle få mottaga Guds rike och som skulle bära dess frukt är ur Israels hus. De ”förlorade” fåren av Israels hus är ett fårahus och Juda hus är ett annat fårahus, detta är så tydligt det kan vara i Guds Ord, men traditionens läror har förmörkat denna sanning bland Guds folk.
 
Till Abraham har Gud lovat;
”Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, …” 1Mos.18:18 och när Jakob välsignade Josefs två söner Efraim och Manasse, så var det inte Jakobs önskedrömmar, det var Guds Ord genom Jakobs mun. Om Manasse sade han;
 ”…av honom skall ett folk komma, också han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva större än han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.” 1Mos.48:19.
 
Det var även Guds Ord genom Moses mun som sade;

”Om du hör Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud, som jag idag giver dig, och gör efter dem, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.” 5Mos.28:1.
Här har Gud tydligt lovat i sitt Ord att när Israel hör Herrens, sin Guds röst, det skall bli; …  ”stort, mäktigt, talrikt och upphöjda över alla folk på jorden.”
Detta är en väldigt stor, underbar och tydlig förutsägelse över Israel. 
Vilket folk på jorden detta är, borde därför vara en fråga som skulle intressera varje Guds barn. Det var inte i det lilla landet Palestina som detta skulle ske, givet det rymmer ej ett stort och mäktigt folk. Judarna som folk är inget talrikt folk och de är långt ifrån; ”upphöjda över alla folk på jorden” och de har minst av allt, ”burit Guds rikes frukt”. Så hur, käre läsare, kan du få judarna som folk, till att stämma överens med Guds Ords förutsägelser om sitt folk Israel, ja, hur???
 
Om vi tror Guds Ord, då tror vi även att när Josef fick förstfödslorätten efter sin fader Jakob och att denna rätt även tillföll Josefs söner, Efraim och Manasse och att Jakobs förutsägelser över dessa två söner, 1Mos.48:19, de två främsta stammarna i Israel, ja, då tror vi även att detta Guds Ord har gått i bokstavlig uppfyllelse. Dessa två är de två brodersnationerna Storbritannien och Amerikas Förenta Stater. Inga andra folk på jorden har så mycket burit Guds rikes frukt genom spridandet av Jesu Kristi evangelium till jordens ändar som dessa har gjort, då företrädesvis under 1700- och 1800-talen och början av 1900-talet. Och när dina andliga ögon har öppnats till att se, att judarna inte är detsamma som Israels hus, då är du även mottaglig att se det stora i Guds uppenbarelse genom Josef, ty efter konung Salomos död delades Guds egendomsfolk så att de blev två folk, Israels hus och Juda hus, (se 2Kon.17:18) och är så ännu idag och skall så förbli intill Jesu återkomst.
    
Ej heller är Kristi församling detsamma som Israel. Det finns en utbredd lära om att församlingen har tagit över platsen efter de ”förlorade” fåren av Israels hus och blivit ett ”andligt” Israel, den s.k. ersättningsteologin. Detta är en lika obiblisk lära som läran om att det är judarna som representerar Guds egendomsfolk. Juda folk representerar endast 1/12 av Guds folk Israel.
 
 Israel är Abrahams, Isaks och Jakobs säd.  Församlingen är Jesus Kristi säd. Israels stammar är verkliga nationer på jorden idag, såsom Jakob förutsade, 1Mos.48:19, lika verkliga folk som Juda folk och lika verkliga som hedningarnas nationer. Församlingen är hjärtat, livet, Kristi liv, i Israels nationer.
 
Såsom det var under konung David, Israels tolv stammar, var ett folk under David, så skall det åter bli när Jesus, Konungarnas Konung kommer, ty ängeln sade till Maria;

”Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.” Luk.1:31-32.
Då skall Juda fårahus och Israels fårahus åter bli en hjord under Herren sin herde, ett folk i Guds hand. Då skall Israel åter bli ett enat folk, som det var under konung David, inte två folk som det blev efter konung Salomos död och som det är ännu idag. Då skall Jesu ord gå i uppfyllelse;

”… Så skall det bliva en hjord och en herde.” Joh.10:16.
 
(För att ingen skall misstolka vad jag i detta brev, och även i brevet, ”Ditt folk Israels härlighet” och andra brev, har skrivit om judarna, (Juda hus), så vill jag här tydligt understryka att jag på intet vis hatar judarna. Även om det kan tolkas så, så handlar det över huvud taget inte om något agg emot detta folk. Det handlar om att se dem såsom Guds Ord tydligt säger om dem. Om vi vill vara trogna Guds Ord, så kan vi inte försköna det som Guds Ord dömer. När jag skriver att judarna är ”ute ur bilden”, utanför Guds verk, under nuvarande tidsålder så förstår jag mycket väl att många nitiska kristna blir upprörda. Den upprördheten vore befogad om deras syn på judarnas ställning i Guds plan idag vore i enlighet med Guds Ord, vilket den inte är. Det är inte endast Paulus som har fällt domen över dem, 1Tess.2:14-16, det är ej heller endast Jesus som har fällt domen över dem, såsom vi har citerat ovan, de har även fällt domen över sig själva. På Jesu fråga svarade de honom; ”Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.” Matt.21:41. Därför är det som Juda hus står utanför Guds verk under nuvarande Nådens tidsålder och därför är det som Guds verk är inriktat på; ”.... andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.” De ”andra vingårdsmännen” är de samma som Jesus omtalar; ”Jag har ock andra får……. Och de skola lyssna till min röst.”
Inte förrän Jesus kommer åter skall Juda hus ångra sitt förkastande av Jesus. Först då begynner Juda att åter bli formbar i Krukmakarens (Guds) hand och först då skall även Juda fårahus lyssna till Jesu röst och så skall det åter bli en hjord och en herde.
Så om du ändå tror att det jag skriver om Juda folk, är agg emot dem, så beror det på att du inte kan se och förstå deras plats i Guds Ord och i Guds plan i den nuvarande tiden.)
 
     Ordet om Josef, hans drömmar, och hans bröder, synes oss på ytan vara endast en vardaglig beskrivning av en, kanske inte vanlig familj, men dock en familjs motgångar och inre stridigheter som en dag fick ett lyckligt slut med familjens överlevnad och återförening i Egypten. Men Ordet om Josef, hans bröder och hans fader (hans moder Rakel, levde inte när detta utspelade sig) är inte endast en historisk skildring av deras liv. Det är först och främst en profetisk uppenbarelse om Jesus, men även om Guds egendomsfolk Israel, en uppenbarelse i miniatyr, vars fullbordan sträcker sig även långt förbi vår tid. 
 
Josef föddes på 1700-talet före Kristus och han var en ”gosse” när Gud i drömmarna uppenbarade vad som skulle ske med sitt egendomsfolk i kommande tider, vad som skulle ske i det jordiska, det naturliga, (kärvarna i drömmen) och vad som skulle ske i det himmelska, det andliga, (stjärnorna i drömmen).
Josef kom till Egypten omkr. 1730 före Kristus och han var, såsom Jesus, trettio år gammal när han begynte sitt verk, (Guds verk genom honom) 1Mos.41:46.
Den första uppfyllelsen av drömmen om kärvarna skedde därför minst sju år senare, när de sju ymniga åren var till ända och Josefs bröder kom till Egypten och böjde sig inför honom.
 
Varför nämner jag dessa årtal? Därför att ingenting i Guds plan sker när som helst, Gud har en ”tidtabell” för allt. Det var omkr. 1700 år före Kristus som drömmen om kärvarna hade sin ringa begynnelse.
Den långt vidare och större betydelsen skulle gå i uppfyllelse genom de folk som härstammar från Josefs söner, Efraim och Manasse, (Manasse skulle bli ett stort folk och Efraim ännu större, 1Mos.48:19) omkr. 1700 år efter Kristus.
Gud hade lovat David;

”Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det, såsom fordom skedde …”, 2Sam.7:10.
Vilken ”plats” är det som Gud skulle bereda åt Israel? Det är inte landet Palestina (dagens nation Israel) ty dem som bor där är mycket oroat. Det är inte heller Palestina pga. att det är ett mycket litet land och Guds löfte till Abraham var; ”Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk …” 1Mos.18:18 och det löftet skulle uppfyllas först och främst genom Josefs två söner.

 
Gud skulle och har ”planterat” sitt folk på en ny plats enligt sitt löfte till David.
Profeten Hosea`s ord är begynnelsen av uppfyllelsen av detta löfte;

”Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne.” (Israel), Hos.2:14.
I grundtexten står det inte ”öknen”, det står; ”vildmarken.” Innan Israels folk kom till Amerika på 1600-1700-talen, så var Amerika en ”vildmark”. Det var inte en slump att Israels folk kom ifrån de västeuropeiska länderna till Amerika, det var Guds hand som ledde dem, det var Gud som ”lockade” dem dit, enligt sitt Ord genom profeten Hosea.
 
Efraim var den som fick ärva de största välsignelserna efter Josef och genom dessa Guds välsignelser har Efraim (Amerika) på mycket kort tid, historiskt sett, blivit det som Gud hade förutsagt;

”Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, …” 1Mos.18:18 och;
”Om du hör Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud, som jag idag giver dig, och gör efter dem, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.” 5Mos.28:1.
Ingen läsare behöver bli upplyst om att Amerika är jordens mäktigaste nation, men många läsare behöver bli upplysta om att det inte är deras egen kraft som har upphöjt dem, utan det är Gud som står bakom sitt Ord och har uppfyllt sina löften till Abraham, Isak och Jakob.
 
För dej som har en andlig hunger och längtan efter att se och förstå mer av storheten i Guds löften och även förstå att dessa stora löften har gått i verklig uppfyllelse, på verkliga folk som finns på jorden idag, vill vi här nämna om att det finns tydliga tecken, även i det naturliga, som tydligt pekar på att Amerika är uppfyllelsen av Jakobs förutsägelse om Efraim eller Manasse. (Jag skriver; ”Efraim eller Manasse”, ty det är för mej ännu inte helt tydligt vilken av de två som har blivit Amerika och vilken som har blivit det Brittiska Samväldet. Dock tror jag mest på att det är Amerika, USA, som är den nation som är uppfyllelsen av Jakobs förutsägelse för Efraim och att Storbritannien är uppfyllelsen för Manasse, 1Mos.48:19-20)
 
Amerikas nationalmotto är; ”In God We Trust”, (Gud är vår förtröstan) Vilket annat folk på jorden än de förlorade fåren av Israels hus, i detta fallet Efraim, har ett sådant motto??? Amerikas statsvapen har på framsidan en örn, påminnande sitt folk Israel om befrielsen ut ur Egypten;

”… huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig.” 2Mos.19:4, och även;
”Men åt kvinnan (Israel) gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen (öknen = vildmarken, =Amerika innan Israels folk kom dit) till den plats, där hon skulle få sitt uppehälle … ” Upp.12:14. Det är uppfyllelsen av Herrens löfte till sin tjänare David och det skedde på 1700-talet;
”Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det, såsom fordom skedde.” 2Sam.7:10.

Örnen håller i sin högra klo en olivkvist och i sin vänstra pilar. Det är symboliken från Herrens ord till Israel i det Gamla Förbundet, att först erbjuda ett främmande folk fred, (olivkvisten), men vill det icke hava fred, utan föra krig mot Israel, då är det Israels pilar som gäller, 5Mos.20:10-12.
Örnen håller i näbben ett band med texten; ”E pluribus unum”, det betyder; 
”Av flera blev ett”, det är när flera miljoner från Israels övriga stammar emigrerade från Västeuropa till Amerika på 1700-1800-talen och början av 1900-talet.
Ovanför örnen är en molnsky, 2Mos.13:21, 1Kor.10:1, med 13 stjärnor. Här är de igen, stjärnorna från Josefs drömmar. Hur kommer det sig att de nu är tretton mot de i drömmen tolv, inklusive Josef? Josefs söner var ej födda när Josef hade denna dröm.
Josef, såsom Jesus, var den son som älskade sin fader, (Fader), och därför var Josef den som fick de största välsignelserna från sin fader, (Fader), och de välsignelserna tillföll Josefs söner i fullt mått, såsom Gud har välsignat oss i Kristus med all den himmelska världens andliga välsignelser. Josef blev dubbelt välsignad och därför blev Efraim och Manasse varsin stam, Josef blev, med andra ord, två stammar i Israel, Efraim och Manasse. Efraim fick förstfödslorätten och blev därmed den främsta stammen i Israel och Manasse som den ”yngsta” blev den sista stammen, den trettonde, i Israel.
Kan du i detta se hur Josef, här genom sina två söner, omsluter hela Israel. Det är en underbar uppfyllelse av den enkla och obemärkta händelsen som skedde när Josefs bröder kom till honom i Egypten. Josef omslöt alla sina bröder i sina armar. 1Mos.45:15. Detta i sin tur uppenbarar Herrens omsorg och kärlek till sitt förbundsfolk;

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Ps.139:5.
 
Om du läser 4Mos.1:10, 32-35, så ser du att Efraim och Manasse är varsin stam. Och i vers 44 ser du att det är tolv stammar plus Levi stam, vers 47-49, det är tretton stammar.
De tretton stjärnorna i Amerikas nationalsigill (statsvapen) är Guds påminnelse om att de är hans egendomsfolk och att när den dagen har kommit då hela Israel har blivit frälst, (Rom.11:26) de då skall uppfylla Ordet;
”Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.” Ps.148:3.
 
På baksidan av sigillet är en ofärdig pyramid i en öken och överst en bild av ett öga, symboliserande Guds allseende öga;
”Den som har danat ögat, skulle han icke se?” Ps.94:9.
Kan du se att en pyramid i en öken har något samband med Amerika? Kan du se något annat samband än att Efraim och Manasse var födda i pyramidernas hemland, Egypten?
Gud låter sig ej vara utan vittnen. Amerikas sigill är ett vittne om att detta är Guds förbundsfolk.
 
Här förutsäger Guds Ord detta genom Mose, omkr. 3000 år innan det sker, och det är omkr. 1700 år efter Kristus som detta begynner att fullbordas.
Käre läsare, kan du se vilka oerhört stora löften detta är? Abraham och Sara är gamla och har inga barn och Gud säger till Abraham;

”Skåda upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Och han sade till honom: Så skall din säd bliva.” 1Mos.15:5, 22:17, m.fl.
 
Men vad händer med det folk genom vilket Gud skulle uppfylla dessa väldiga löften? Det går varken uppåt eller framåt. Josef dör och hans båda söner som skulle bli stora och talrika folk dör även de och folket blir slavar 400 år i Egypten. När så Israels folk hade blivit befriade från detta slaveri, (det är; slaveriet under världen) så befinner de sig strax i ett nytt slaveri, slaveriet under den gamla människonaturen, (det är slaveriet under köttets sinne) och det medför ytterligare 40 års rundgång i öknen. Och i denna miserabelt låga position, ett folk i en öde öken och med öde hjärtan, till detta folk kommer Guds suveräna erbjudande om att höra hans röst, hålla hans bud och göra efter dem;

”… så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.”
Vilket kärleksbudskap detta var till ett otroget och ohörsamt folk och vilken underbar förutsägelse om att det en dag, ur detta folk, skulle komma ett folk som skulle lyssna till Jesu röst och på det folket har Gud uppfyllt sitt löfte om att upphöja det, ”… över alla folk på jorden.”
 
Vilket folk på jorden är det som har hört Herrens, sin Guds, röst? Det är det folk som har blivit välsignade med all den välsignelse som Gud hade lovat till Abraham, Isak, Jakob och märk väl att Josef, som fick förstfödslorätten efter Jakob, fick de allra största välsignelserna av dem alla; 1Mos.49:22-26.

”Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. …”
Vilken härlighet är det? Finns det någon högre härlighet än den som Fadern har givit åt sin älskade son, Jesus?
”Och den härlighet, som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett…” Joh.17:22.
Ty Josef var den, som likt Jesus, hade utgivit sig själv och blivit skild från sina bröder. Dessa välsignelser tillföll även Josefs söner, Efraim och Manasse, ty Josef förebildar Jesus och i Jesus är vi välsignade;

”… med all den himmelska världens andliga välsignelse,…” Ef.1:3.

Har du tänkt på att med Josefs två söner så begynte Gud att göra något alldeles nytt?  Abrahams två söner, Ismael och Isak, Isaks två söner, Esau och Jakob. Jakobs söner, Josefs bröder och Josef. Av Abrahams, Isaks och Jakobs söner, så var det endast en som blev välsignad, den yngre. Vad var det som Gud hade gjort alldeles nytt med Josefs två söner, och varför? Josefs båda söner blev välsignade, inte av sin fader Josef, men utav Jakob, ty Jakob sade;

”Dina båda söner, som äro födda åt dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina; …” 1Mos.48:5.  Varför skulle de nu bli Jakobs barn?
Jakob är här en förebild till Fadern och Josef till Sonen och detta är en förebild i det naturliga till det andliga. Ty en dag skulle Jesus säga;

”Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina …” Joh.17:9.
 
Varför skulle båda Josefs söner bli välsignade när så ej hade skett tidigare? Josefs två söner hade han fått i Egypten, det förebildar, i världen. Det förebildar i sin tur Jesus och de barn som Gud har givit honom i världen;

”Se, här äro jag och barnen, som Gud har givit mig.” Hebr.2:13. Och av de barnen blir alla välsignade, ty de har; ”… blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh.1:13.
Ismael och Isak var inte ett, Esau och Jakob var inte ett, bröderna och Josef var inte ett, men Manasse och Efraim var ett, ty de var Josefs söner och de förebildar de barn som Gud har givit Jesus här i världen och av de barnen blir;
”… alla ären I ett i Kristus Jesus.” Gal.3:28.
 
När Jakob välsignade Efraim och Manasse, då lade han sina händer korsvis över dem.  
De folk som skulle komma genom dessa två söner skulle bli ett korsmärkt folk, de skulle bli de folk på jorden som först och störst skulle tro på och ta emot frälsningen genom Jesu Kristi kors och de skulle bli de folk på jorden som först och störst skulle komma att sprida korsets budskap till jordens ändar, ty de är de folk på jorden som har blivit först och störst välsignade. De är de folk om vilka Jesus sade att de skulle bli givna Guds rike och bära dess frukt. Matt.21:43.
 
En dag stod Jesus där mitt ibland ett gensträvigt folk och talar om sig som den gode herden. Och så säger han till dem (Juda fårahus), som inte ville lyssna, dessa ord, som är en underbar bekräftelse på att Herren inte hade glömt sitt ord genom Mose mun, (5Mos.28:1), 1300 år tidigare, om att höra Herrens, sin Guds, röst;

”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. …” Joh.10:16.
Det är Israels fårahus, "... de förlorade fåren av Israels hus", som har lyssnat till Jesu röst, och det är det folket som har blivit välsignat utöver alla folk på jorden, både i det naturliga (kärvarna) och i det andliga (stjärnorna, "... himlaljus i världen", Fil.2:15).
 
Och såsom Josefs bröder i miniatyr uppfyllde drömmen om kärvarna när de pga. hungersnöden kom till Josef i Egypten, så uppfylldes denna dröm i långt, långt mycket större skala, när de folk från Israels övriga stammar kom i miljontals från hungersnöd och andligt förtryck i Västeuropa och Skandinavien till Amerika, företrädesvis under 1700 – 1800-talen o. början av 1900-talet.
Kan du se det stora i Guds handlande med sitt Israel? Ettusensjuhundra år före Kristus sker den första uppfyllelsen, i miniatyr, av drömmen om kärvarna. Ettusensjuhundra år efter Kristus begynner den långt större uppfyllelsen att ske.
                                                                                            ************                                                                                            

                                              
                                                                                                          

del 2/4
 
Josefs andra dröm var; ”Jag tyckte att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” 1Mos.37:9. Var kommer den drömmen in i Guds plan? Den begynner att uppfyllas mitt emellan, i centrum, av dessa två; Ettusensjuhundra år efter den första uppfyllelsen av drömmen om kärvarna och ettusensjuhundra år före den långt större uppfyllelsen av denna dröm;
”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.” Luk.2:10-11. Jesu födelse är begynnelsen av uppfyllelsen av Josefs dröm om stjärnorna. Josef var förebilden, Jesus är uppfyllelsen, ty han är, ”… den klara morgonstjärnan.” Upp.22:16. Inför Josef böjde sig i drömmen hans fader och moder och hans elva bröder.
Jesus är den inför vilken; ”… alla knän skola böja sig, …” Fil.2:10, först och främst Guds egendomsfolk, Israel, ty först skall hela Israel bli frälst, det är uppfyllelsen av drömmens stjärnor som bugade sig inför Josef, innan Guds löfte till Abraham går i full uppfyllelse;
”… och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.” 1Mos.18:18.
”Och har nu redan deras (Israels) fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!”
”Ty om redan deras (Israels) förkastelse (2Kon.17:18) hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?” Rom.11:12 o. 15.
Detta Ord och löfte är så oändligt stort. Må Gud bevara oss ifrån att säja att det inte gäller alla döda, ty då tager vi bort något ifrån Guds Ord och det är vi varnade för att göra, Upp.22:19.

 
Men Josef drömde mer än så, han drömde även att solen och månen, Josefs fader och moder, bugade sig inför honom. När Josefs bröder kom till Josef i Egypten, så ”bugade” de sig inför honom, men när Josefs fader, Jakob, kom till Josef i Egypten, då föll Josef ”… honom om halsen och grät länge vid hans hals.” 1Mos.46:29. Josef var inte mer än människa, därför var det han som hedrade sin fader och föll honom om halsen. I den andra drömmen förebildar Josef Jesus. Såsom bugandet i den första drömmen har en naturlig betydelse, så har bugandet i den andra drömmen en andlig betydelse. Vad är den andliga betydelsen i att solen och månen bugade sig inför Josef (Jesus)?  Detta är för högt, jag tror det berör;”… gudaktighetens hemlighet: …” 1Tim.3:16.
Gudaktighetens hemlighet kan vi inte förstå, vi kan ana något av det i dessa Bibelord;
”Ty det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv … ” 2Kor.5:19.
”Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn, som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen och deras som äro på jorden och deras som äro under jorden och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.” Fil.2:9-11.
”Jag och Fadern äro ett.” Joh.10:30
Därför skall hans namn vara; ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” Jes.9:6.  
 
Josefs liv är en av de största förebilderna till Jesus.  Såsom Josef var Jakobs älsklingsson, så är Jesus; ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.” Mark.1:11. Såsom Josef frivilligt övergav det liv han hade hos sin älskade fader och utgav sig själv för sina hatande bröder; Jakob sade till Josef; ”Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem. Han svarade honom: Jag är redo.” 1Mos.37:12-36. Så även Jesus;
”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv – för att sedan taga igen det. Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja …”
”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.” Joh.10:17-18, 17:5.
 Såsom Josef blev hatad av sina egna, så även Jesus;
”Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: De hava hatat mig utan sak.” Joh.15:25.
Såsom Josef begynte sitt verk vid trettio års ålder, så även Jesus.
Såsom Josef blev såld för penningar, så blev även Jesus.
Såsom Josef älskade sina bröder som hade hatat och velat döda honom, så gjorde Jesus; ”Men Jesus sade: Fader, förlåt dem; ty de veta icke, vad de göra.”   
 
Ordet handlar inte endast om Josef som förebild till Jesus. Det handlar även om hans bröder. Josefs bröder, sina onda gärningar till trots, förebildar Jesu bröder. Först, medan de ännu hatade Josef, förebildar de Jesu naturliga bröder efter köttet, judarna. ”Ty det är en känd sak, att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; …” Hebr.7:14, därefter, sedan de hade mött den som de sade vara död, den symboliskt uppståndne och förhärligade Josef, förebildar de Jesu verkliga bröder, som inte är judarna utan dem som genom tro har tagit emot Jesus som Herre och Frälsare i sina liv. ”Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.” Matt.12:50.
”Detta är Guds gärning, att ni tror på den han har sänt.” Joh.6:29  
 
Men det stannar inte där, ty i detta Ord har Gud fördolt något långt, långt mycket vidare och något långt, långt mycket högre innebörd i dessa händelser. Den långt mycket vidare innebörden är Josefs dröm om kärvarna. Kärvarna symboliserar det jordiska, den jordiska människan, de symboliserar Israels folks jordiska tillvaro, alltifrån drömmens första uppfyllelse när Josefs bröder kom till Egypten och föll till jorden inför honom. Men Guds verk är hela tiden växande, därför var drömmens uppfyllelse i Egypten endast en förebild i miniatyr av Israels kommande framtid på denna jord. Jakob sade till sina söner;
”Församlen eder, på det att jag må förkunna eder, vad som skall hända eder i kommande dagar.” 1Mos.49:1. I grundtexten står det; ”… vad som skall hända eder i de yttersta dagarna.”
De ”yttersta dagarna”, i Biblisk betydelse, är inte detsamma som vi menar när vi talar därom. De ”yttersta dagarna” är inte endast de sista åren innan Jesu återkomst, ej heller de sista årtiondena och inte ens det sista århundradet. De ”yttersta dagarna” är hela tiden mellan Jesu död på korset och ända fram till Jesu återkomst.
Det var under denna tid som Guds stora löften till Abraham, Isak och Jakob skulle uppfyllas, rättare sagt, begynna att uppfyllas. De skulle uppfyllas genom Jakobs söner som tillsammans utgör Guds egendomsfolk Israel. Och den allra största delen av dessa löften skulle uppfyllas genom Josef och genom hans söner, Efraim och Manasse, ty Josef var den som förebildade Jesus genom att han utgav sig själv och blev skild från sina bröder.
 
Tänk dej in i Josefs situation, han var endast en gosse som frivilligt övergivit den trygghet han hade i sin faders hem och begett sig till fiendeland för att på faderns uppdrag se till sina hatande bröder. Kan du i detta se hur mycket han förebildade Jesus?
När Josefs bröder kom inför Farao frågade Farao dem om deras yrke. De svarade; ”Dina tjänare äro fårherdar …”  Har du undrat över varför inte Josefs dröm handlade om får istället för sädeskärvar? Josefs bröder, som var begynnelsen till Guds egendomsfolk Israel, var i första hand fårherdar, inte skördefolk. Genom Josefs dröm talar Gud om för oss vad han hade för framtidsplan för sitt utvalda folk. De skulle bli till välsignelse ty Gud hade lovat Abraham; ”… jag skall välsigna dem som välsigna dig …” och även; ”… och den som förbannar dig skall jag förbanna, …” 1Mos.12:3. Guds plan var att Israel skulle bli ett skördefolk och så har de blivit.
När Josef i Egypten hade säd i överflöd till ett svältande folk, så var det en förebild till hans båda söner, Efraim och Manasse, som skulle bli de folk på jorden som i de ”yttersta tiderna” skulle bära Jakobs välsignelser över Josef vidare, 1Mos.49:22-26, de skulle bli de folk på jorden som tillsammans skulle få så väldiga skördar att de kunde bli till hjälp för en svältande värld. Inga andra nationer på jorden har blivit så välsignade med rikliga skördar som Efraim och Manasse, Amerika och det Brittiska Samväldet. (Under det Brittiska Samväldets storhetstid ingick även stora skördeländer som Australien och Kanada)
 
Detta är dock endast den mycket ringa begynnelsen av Guds plan för Israel. Israel skulle bli ett folk på jorden som inte endast skulle skörda rikliga skördar av säd, de skulle sist, men inte minst, utan störst av allt, bli svar på bönen;
”Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd.”Matt.9:38. Och; ”… En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: Min son, gå idag och arbeta i vingården. Han svarade och sade: Jag vill icke; men efteråt ångrade han sig och gick. Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: Ja, herre; men han gick icke.” Matt.21:28-30. Israel hus är den förste och Juda hus är den andre sonen och det är Israels hus folk som under den nuvarande, Nådens tidsålder, har arbetat i Herrens vingård, ty de är de folk på jorden om vilka Jesus sade att de skulle bli ”… givna Guds rike”, ty de var/är de folk som; ”… skulle bära dess frukt.” Matt.21:43.
Så har Jesu ord bokstavligt uppfyllts inför våra ögon och vi har inte förstått det.
 
Kan du nu se att det är inte Juda hus utan Israel hus, som är det folk på jorden som har burit Guds rikes frukt? Det är de som har spridit Jesu Kristi evangelium till jordens alla folk. Det är de som har varit; ”… arbetare till Herrens skörd.”
Så visade Gud genom Josefs drömmar att Israel skulle bli ett skördefolk. Först få bärga rikliga skördar för att ”rädda många liv” här på jorden. Därefter få bärga rikliga skördar för Guds rike. Och ”skördens Herre” har sänt ut arbetare till sin skörd. Det är först och främst ur de folk som härstammar från Josefs två söner, som har varit de stora missionsfolken på jorden, det Brittiska Samväldet och Amerika, men även från Israels övriga stammar, (där Danmark, Norge och Sverige ingår och de övriga protestantiskt kristna länderna), har Herren sänt ut arbetare till sin skörd. De har;
”… gått åstad gråtande och burit sitt utsäde, (Guds Ord) och kommit åter med jubel bärande sina kärvar.” (frälsta människor), Ps.126:6.
Detta är den långt, långt mycket vidare betydelsen och den stannar inte ens här, utan sträcker sig ända fram till den Stora Dag, då hela Israel skall bli frälst och falla till jorden inför den som Josef förebildar, Jesus Kristus.
 
Den långt, långt mycket högre innebörden är drömmen om solen och månen och de elva stjärnorna som bugade sig för Josef. 1Mos.37:7-9. Såsom kärvarna förebildar jordiska kroppar, så förebildar solen, månen och stjärnorna himmelska kroppar. Aposteln Paulus förklarar detta för oss;
”Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet.”
1Kor.15:40-41.
Jesus är den; ”… klara morgonstjärnan.” Upp.22:16, inför vilken en dag, såsom bröderna böjde sig inför Josef, skall hela Israel (Rom.11:26) en dag böja sig inför Jesus och ge honom den ära och det lov som endast honom tillkommer.
 
Josefs bröder sade; ”Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?” En dag blev Josef konung över dem och de såg upp till honom som de hade hatat.
Jesu naturliga bröder skriade; ”Bort med honom! Bort med honom! …… Vi hava ingen annan konung än kejsaren.” Joh.19:15. Men en dag skall Jesus komma, inte som den ”föraktade”, utan som den ”förhärligade”, som Konungarnas Konung och då skall de; ”… se upp till honom som de hava stungit.” Upp.1:7.
Josef och hans bröder är en förebild eller en profetisk uppenbarelse i miniatyr av vad som skulle, och har blivit, och även ännu skall bli verklighet över hela jorden och himmelen.
 
I 1Mos. kap.1 till 11 läser vi om skapelsen, syndafallet och dess följder och därefter om folkens företag; ”Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; …” 1Mos.11:4, ej vetande att Gud, alltings skapare, skall bygga en fullkomlig stad, ej av murbruk och tegel, men av levande stenar, Upp.21:10, ej heller vetande att det finnes endast ett Namn, Jesus, som är över alla namn, ”… genom vilket vi kunna bliva frälsta.” Apg.4:12.
”Och Herren sade: ”… härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.”1Mos.11:6.
Men Herren hade/har en annan plan, en annan väg, därför; ”…  spridde Herren dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.” Ty; ”Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå.” Ps.127:1, ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” Sak.4:6.
Med 1Mos. kap. 12 begynner något alldeles nytt och speciellt att ske. Gud begynner genom sin Ande ”bygga” det som människan i egen kraft aldrig, aldrig någonsin kan förmå.
Gud utväljer och kallar en man, Abraham, för att genom hans säd, Gal.3:16, skall komma, ”… det namn som är över alla namn”, världens Frälsare och Konungarnas Konung, Jesus Kristus, och för att genom hans säd skall komma; ”…  hans kropp, som är församlingen.”, och för att genom hans säd skall komma; städernas stad; ”… det Nya Jerusalem”, Upp.21:2
Denna underbara stad var det som Abraham väntade på, Hebr.11:10 och den staden är byggd av levande stenar, från alla Israels barns tolv stammar. Upp.21:12.
Detta är Guds vilja och detta är Guds gåva till en i synd fallen och sargad värld.
Först; ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!”. Sedan; staden, det Nya Jerusalem, där dem; ”…  som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.” Upp.7:14, skall; ”… få rätt att äta av livets träd och gå in i staden genom dess portar.” Upp.22:14.
 
Gud ingick förbund med Abraham och dessförinnan hade Gud gett honom så stora löften att Guds folk än idag inte ser och förstår dessa löftens storhet.
”Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.” 1Mos.12:2-3.
Dessa löftens storhet är tvåfaldiga, både vad gäller förbannelser och välsignelser. De är både naturliga och andliga.
Kan du se Jesu Kristi evangelium i Herrens ord till Abraham? ”… och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.” Kan du förnimma vilket oerhört stort förbund Gud ingick med Abraham? Och kan du se att Gud är trogen detta förbund än idag? Gud är trogen sitt förbund med Abraham, hur avfälligt Israels folk än har varit och är!
Och kan du tänka dej hur ofattbart stora dessa löften måste ha låtit i Abrahams tanke;
”Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” 1Mos.22:18. Paulus förklarar detta stora för oss; ”Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans säd. Det heter icke: ”och åt dem som komma av din säd.” såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: ”och åt din säd”, vilken är Kristus.” Gal.3:16.
Kristus är Guds hemlighet. Den hemligheten är att Kristus är en, men dock många;
”Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.” 1Kor.12:12.
 
Abraham är stamfader till Guds egendomsfolk Israel. ”Och han trodde på Herren; och han räknade honom det till rättfärdighet.” 1Mos.15:6.
Det är ett folk som består av tolv stammar, eller tretton, ty Josefs båda söner, Efraim och Manasse blev varsin stam i Israel. Josef var barnbarns barn till Abraham och det var han som bar sin farfars fars arv vidare.  Såsom Abraham trodde det Gud sade till honom, så trodde även Josef det Gud visade honom i drömmarna. Ty annars skulle han icke omtala dem.
”Men såsom det är skrivet: Jag tror, därför talar jag ock.” 2Kor.4:13.
 
Om vi förstår att Guds verk med sitt folk Israel är ett hela tiden fortskridande verk, ett verk som alltjämt pågår, så är det lättare för oss att förstå de djupare betydelserna i Ordet om Josef.
Detta Guds verk med sitt folk är inte bara fortskridande, det är även hela tiden växande. Sädeskärvarna i Egypten som räddade många folk, var endast den ringa begynnelsen av Guds löften genom Josefs dröm. Det var den ringa begynnelsen, först i det naturliga, sedan i det andliga.
Abrahams son, Isak, levde ett relativt stillsamt liv. Jakob, som fick förstfödslorätten av sin fader Isak, levde ett mer farofyllt liv med en broder som stod efter att döda honom.
Josef, som fick de största välsignelserna av sin fader, levde ett än mer farofyllt liv med tio bröder som hatade honom och ämnade döda honom.
Så har detta Guds fortskridande och växande verk kommit till Josef. Med Josef och hans liv uppenbarar Gud sin ofattbart stora plan för sitt folk Israel.
Herren är inte endast den som; ”… genom sin makts ord bär allt ….” Hebr.1:3, Herren ser till det ”lilla” som sker på jorden. När detta utspelade sig så var Israel endast en ”ringa hop.” 1Mos.34:30.
Herren ser speciellt till sitt folk Israel och än mer speciellt till dem som ”hör Kristus till.”
Guds storhet och kärlek uppenbaras i det ”lilla,” i det som människor inte fäster någon uppmärksamhet vid.
”Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till – sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.” Mark.9:41.
Vilket underbart ord detta är, så enkelt, men ändå uppenbarar det Guds storhet och Guds rättfärdighet.
 
Men det började att hända något; Josefs drömmar som Gud lade i den unge Josefs sinne. Uppfyllelsen av dessa drömmar tog sin begynnelse när Josefs bröder kom till Egypten för att köpa säd, men det slutade inte där. Uppfyllelsen av drömmarna skulle sträcka sig flera tusen år framåt och den största uppfyllelsen är ännu mer än tusen år framåt.
 
Den första drömmen var om kärvarna. Kärvarna är de långt mycket vidare betydelserna än att Josef skulle bli den store skördemannen i Egypten och att hans bröder där skulle böja sig inför honom. Välsignelserna som Josef fick var både naturliga och andliga.
Kärvarna är först de naturliga skördarna i Egypten, de naturliga välsignelserna. Om du har läst och förstått brevet; ”…ditt folk Israels härlighet.”, så kan du även förstå att Josefs dröm om kärvarna, inte slutade med Josefs liv i Egypten.
 
Dessa välsignelser tillföll Josefs söner, Efraim och Manasse. Dessa två bröder är därför de främsta av de israelitiska nationerna, det Brittiska Samväldet och Amerikas Förenta Stater. 
Inga andra nationer har så kunnat förse en svältande värld med brödsäd, som dessa har kunnat. Så har Guds Ord genom Josefs dröm om kärvarna och Jakobs välsignelse av Josef, 1Mos.49:22-26 gått i bokstavlig uppfyllelse ända in i vår tid. 
 
De största välsignelserna var; ”… välsignelser från himmelen därovan, …” 1Mos.49:25, de andliga välsignelserna. Ej heller har några andra nationer så mycket spridit Guds Ord till en andligt svältande värld som dessa har gjort. Så har Jesu Ord gått i bokstavlig uppfyllelse;  
”Därför säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder (Juda hus) och givas åt ett folk, (Israels hus) som bär dess frukt.”  Matt.21:43, och Guds folk i vår tid har inte förstått detta stora, och vad än mer sorgligt är, Guds folk varken vill förstå eller tro denna stora uppfyllelse av Jesu Ord.
 
Drömmen om kärvarna slutar emellertid inte där. De naturliga skördarna är endast Guds omsorg om sitt folk Israel ty Jesus sade; ”… eder himmelske Fader vet, att I behöven allt detta.” och för att Israel skall lära sig att dela med sig, ty de har själva en gång lidit nöd, förebildat i liknelsen om den rike mannen och Lazarus, där Lazarus förebildar Israels hus och den rike mannen förebildar Juda hus, Luk.16, och även i liknelsen om de två sönerna, där den yngre sonen förebildar Israels hus och den äldre sonen förebildar Juda hus, Luk.15.
 
Dessa Israels folks lidanden, som Jesus talar om i dessa liknelser, skedde i verkligheten när Gud försköt dem ifrån sitt ansikte och folket blev bortfört i fångenskap till Assyrien omkr. 700 år f. Kristus. Och vid tiden då Jesus verkade i Palestina, så var det Israels hus som var den yngre, förlorade sonen, och Juda hus som var den äldre, hemmavarande sonen. Så var det även Israels hus som var de förlorade fåren, de ”andra fåren”, som skulle lyssna till Jesu röst, till skillnad från Juda hus som var; ”…detta fårahus,” som icke lyssnade till Jesu röst, Joh.10:16.
(Jag ber om undseende med upprepningar i brevet) 
                                                                                              ************                                                                                            

 
 
 

 

del 3/4

    Josef är även en förebild till den andliga, inre människan, medan hans bröder förebildar den själiska, jordiska, yttre människan. Den inre, andliga, och den yttre jordiska människan är alltid i strid med varandra.
Josefs lidande under sina bröder var därför en fortsättning av Abels lidande under Kain, Jakobs lidande under Esau, och skulle fortgå med Davids lidande under Saul och Jesu lidande under sina naturliga bröder, Juda hus. Detta lidande har sedan fortsatt genom hela kyrkohistorien där den yttre, jordiska kyrkan, har förföljt den inre, andliga församlingen, (2Tim.2:19) och därmed även förföljt Jesus själv, ty den sanna församlingen är hans kropp.
 
Josefs liv, hans bröder och hans dröm om kärvarna är något långt mycket mer än det som gick i uppfyllelse i Egypten. Det är först en uppenbarelse om Guds egendomsfolk Israel, deras ringa och ofullkomliga begynnelse, deras förvandling och deras upphöjelse. Det är även en uppenbarelse om en andlig strid som alla Guds barn har att gå igenom.
 
Vad var det bröderna sade efter att de hade hört drömmen om kärvarna? De sade; ".... Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?” Hade det stannat vid detta och de hade accepterat detta, tänk vilken frid och harmoni det hade blivit mellan Josef och hans bröder.
Det var inte Josef själv som hade utnämnt sig till att bli den som skulle råda över sina bröder, det var Gud som hade utvalt honom. Tycker du inte att det var märkligt av Gud att utvälja Josef till detta? De var alla betydligt äldre och Josef var endast en yngling. De äldre bröderna symboliserar den yttre, gamla adamsnaturen, den unge Josef symboliserar den inre nya skapelsen i Kristus.   
 
Bröderna förstod genast drömmens första betydelse;
”… skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?” Det blev ingen frid och harmoni, det blev strid.
Det var Gud som hade utvalt Josef till något mycket högre än endast detta jordiska liv. Josefs bröder tålde inte detta, de hatade honom; ”De sade till varandra: Se, där kommer drömmaren. Upp, låt oss nu dräpa honom och kasta honom i en brunn; ….”
 
När Gud har utvalt dej och mej och gjort oss levande i Kristus, då kommer vi att få uppleva det samma som Josef. Då begynner en strid; ”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra för att hindra eder att göra, vad I viljen.” Gal.5:17. Men Gud som hade begynt sitt verk i Josef, han var även mäktig att fullborda det till den dag då bröderna böjde sig och Josef var den som regerade över dem.
Och Gud som i dig och mig har begynt sitt verk, det är Kristi liv i oss, det är, såsom Josef, den yngsta, han är ock mäktig att fullborda det. Det är att den äldsta, den yttre människan, köttet, skall en dag helt böja sig och Kristus skall vara enväldig Konung i oss. Striden är över och det blir bestående frid och harmoni.
Ty; ”.... han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det intill Kristi Jesu dag.” Fil.1:6.
 
Josefs drömmar är som ringar på vattnet. Den första ringen är den historiska beskrivningen av familjens liv och leverne som vi alla kan läsa oss till.
Ingen av bröderna varken kunde eller ville tro den stora skörd/betydelse, som en dag, denna lilla ring, (Josefs dröm) skulle ge.
Så kan inte heller du och jag av oss själva förstå eller tro de större betydelserna, de vidare ringarna, som detta Ord redan har uppfyllt och den alltjämt största betydelsen som detta Ord en dag skall utmynna i. Därför beder vi åter; Fader, öppna du våra ögon, så att vi får nåd, att skåda undren i din lag, i dina vägar med ditt folk Israel.  
Något så stort och underbart att vi på samma sätt som bröderna, inte utan den Helige Andes hjälp, kan se och tro det som vida överstiger vad vi kan förstå eller tänka med vårt naturliga förstånd.  
 
”… ordet som utgår ur min (Guds) mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” Jes.55:11.
 
Josef och hans bröder är en profetisk uppenbarelse om Guds egendomsfolk Israel.
Först Israel och kärvarna i Egypten, därefter i den nuvarande världen och i centrum av detta, det är Jesu födelse, begynner drömmen om stjärnorna att uppfyllas och det sträcker sig även till den tillkommande tidsåldern, Ef.1:21.
 
För att vi skall kunna se och förstå mer av det som finns fördolt i detta Guds Ord, så måste vi först ödmjuka oss inför Ordet från Gud och inte ta emot det på samma vis som Josefs bröder gjorde. De slog igen sina hjärtans dörr och Gud kunde inte uppenbara något för dem.  Det finns två vägar; antingen ödmjukar vi oss under Guds mäktiga hand, såsom Josef gjorde, eller så får vi vandra i vår förstockelse, såsom Josefs bröder, till den dag då Gud ödmjukar oss, ty det kom en dag, då Gud ödmjukade Josefs bröder.  
 
När Gud förbereder något stort, så begynner han alltid i det lilla, i det enkla, med det minsta, ett senapskorn, han begynner med det svaga, med det ringa och föraktade, ja, med det som ingenting var, det utvalde Gud, 1Kor.1:26-28.
Ordet om Josef, om hans drömmar, om hans bröder, är den ringa begynnelsens dag, Sak.4:10, låt oss inte förakta den. Grundtextens innebörd av ordet ”förakta” är; ”Ty vem är den som vill trampa under fötterna….. ” Det är samma innebörd som Jesu ord i Matt.7:6.
Josefs drömmar var den mycket ringa och föraktade begynnelsens dag. Det var inte endast begynnelsens dag av drömmens första betydelse, den som gick i uppfyllelse när Josefs bröder kom till Egypten för att köpa säd. Även det var endast den ringa begynnelsens dag, även det förebildar något vida större och härligare, varav en del har gått i uppfyllelse under den nuvarande, Nådens tidsålder, och varav det allra största begynner att uppfyllas under nästa tid, efter Jesu återkomst. Såsom Josef regerade i Egypten, så skall Jesus regera över hela jorden. Josef är den profetiska förebilden om att Jesus skall komma för att regera;
”Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.” Ps.72:8.
”Och Herren skall då var konung över hela jorden; ja, på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.” Sak.14:9
 
Drömmen om kärvarna är de jordiska välsignelser som Gud har utlovat genom Jakob, till sin förstfödde son Josef, välsignelser som skulle komma först och främst alla Israels stammar till del, men även komma hedningarna till del, ty Josef var;
”… ett ungt fruktträd vid källan, dess grenar nå upp över muren.”  1Mos.49:22.
 
Josef var den som fick de största välsignelserna av sin fader och genom Josef, har Gud välsignat Efraim och Manasse, så att de tillsammans har blivit ett stort och mäktigt folk.
 
Drömmen om stjärnorna är de himmelska välsignelser som Gud har utlovat genom sin förstfödde son, Jesus, ty Jesus är; ”… den klara morgonstjärnan.” Upp.22:16.
”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelser, såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.” Ef.1:3-4.
Ty Jesus är såsom Josef var; den förstfödde, utvald och hatad av sina bröder.
 
Kärvarna är den första skapelsen i Adam, en skapelse som faller i jorden och dör.
Stjärnorna, (Fil.2:15), är den nya skapelsen i Jesus Kristus; ”Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.” 1Kor.15:22.
 
Gud visste det som Josef och hans bröder inte visste, vad som skulle hända många år efter det att Josef hade omtalat sin dröm för sina bröder. Så Gud hade en plan och Gud hade en utvald tjänare, Josef, genom vilken denna plan skulle bli fullbordad.
Gud visste även vad som skulle hända i den nuvarande tiden, det är tiden från Jesu uppståndelse och intill Jesu återkomst. Gud har en plan för denna tid och Gud har ett utvalt folk för denna plan. Om vi kan förstå att vår Fader har inte endast en andlig plan för sitt folk, utan även en jordisk plan, då blir det så mycket lättare för oss att förstå Guds omsorg om sitt folk. Vi har så lätt att förandliga Guds verk så att det till slut inte handlar om något annat än att människor skall bli frälsta och komma till en evig salighet i himmelen när de dör. Vid en första tanke så låter detta mycket andligt, men det är i verkligheten ett tecken på att vi inte förstår Guds plan, visdom och makt.
I verkligheten är det istället så att den som utför sitt arbete i hemmet, på fabriken, på åkern, på skolan eller på sjukhuset, utför ett lika andligt arbete som den som predikar Guds Ord, ty den ena såväl som den andre lever för och tjänar Herren, ty; ”Jorden är Herrens och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.” Ps.24:1.
 
Gud är inte endast med sitt folk i denna ”dödsskuggans dal”, Ps.23:4, han även leder sitt folk, Ps.31:4. Herren inte endast ger sitt folk andlig föda, ”Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” Ps.103:14. Jesus visar detta för oss när han säger till lärjungarna; ”Mina barn, haven I något att äta?” Joh.21:5.
 
Vi ser här två olika sinnen. Josef var öppen, mottaglig, lyssnande till Herrens röst.
Hans bröder var raka motsatsen, de föraktade både budbäraren och budskapet, de var själiska och därför kunde de inte ta emot eller förstå, ty budskapet var andligt och heligt. Budskapet var ifrån Gud, till och genom Josef, men hans bröder kunde inte ta emot det förrän många år senare. Så är det även med Guds utvalda nu, Guds Ord har blivit mottaget och levande i dem, men världens barn kan inte ta emot förrän deras stund/ordning kommer att få öppnade sinnen/bli levandegjorda i Kristus. Paulus förklarar denna Guds ordning i 1Kor.15:20-28.
 
Nu, i dag, är det inte Josefs bröder som står inför budskapet, nu är det Jesu minsta bröder, det är alla dem som till skillnad från Josefs bröder, som till skillnad från judarna, har trott den han (Gud) har sänt. ”Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.” Joh.6:29.
Hur tar du och jag emot budskap från Herren? Jag menar inte budskap som vi redan har hört och förstått, jag menar budskap som vi likt Josefs bröder, inte tidigare har varken hört eller förstått. Låt oss be vår Fader att vi må få samma sinne som Josef, på det att vi må få öppnade ögon, öppnade sinnen och skåda undren i Guds plan. Ja, Gud hade en plan för Josef och hans bröder, han lät dem inte bara leva ”vind för våg” och lika visst har Gud en plan för Jesu minsta bröder, en plan som lika visst skall uppfyllas, en plan som är så mycket högre än Guds plan med Josef och hans bröder, som himmelens stjärnor är högre än jordens kärvar.
Om vi skall kunna se och förstå något av ”Guds tankar” som är så mycket högre än våra tankar, som ”himmelen är högre än jorden”, Jes.55:9, så måste vi först överge den organiserade kyrkans läror, ty de gör Guds Ord om intet, såsom Guds folk, när Jesus var ibland dem, gjorde Guds Ord om intet, Matt.15:6.
 
Josefs drömmar var inte endast en uppenbarelse av en härlighet, nämligen den som vi alla känner till, den härligheten att Josef skulle bli sina bröder till räddning i den kommande hungersnöden.
Josefs drömmar är en uppenbarelse från Gud om ännu större härligheter. Det är minst två härligheter, kommande efter den första som Josef och hans släkt fick uppleva i Egypten. Och dessa kommande härligheter överstiger vida varandra i härlighet.
 
Josefs bröder kunde inte ta emot den första uppenbarelsen. Hur långt följer du och jag med, innan det själiska sinnet inom oss säger nej och vi stänger hjärtats dörr och Gud kan inte visa oss något mer av sin härlighets plan??? Du håller kanske inte med mej i detta påstående. Du säjer kanske; ”Vem av Guds barn skulle vilja stänga sitt hjärtas dörr när Gud vill uppenbara något nytt för dem?”
Ja, vem? Dock, Jesu ord då, är lika sant/giltigt idag, ty vi har med våra egna läror så begränsat Guds storhet för våra andliga ögon och sinnen att vi; ”… med seende ögon intet se och med hörande öron intet höra och intet heller förstå.” Matt.13:13.
 
Här är han nu, en gosse med tio vuxna bröder som hatade honom. En fader som väl älskade honom, men av vers 10 framgår det att fadern inte förstod honom, och ingen moder att få tröst hos. Josef var ensam och utgiven, kanske även uppgiven.
Vem var Josef och varför blev just han utvald till att bli sina bröders konung, varför skulle han överhuvudtaget bli konung över sina bröder?
Först, vem var Josef och varför blev just han en man med ett andligt sinne, till skillnad från sina bröder, som var jordiskt sinnade.
 
Låt oss gå tillbaka två generationer. Där möter vi Rebecka, en gudfruktig kvinna, Josefs farmoder. Min tro är att Josef var Guds svar på Rebeckas böner. Vi vet inte mycket om Rebecka. Jag tror att hon var en kvinna; ”… smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.” 1Petr.3:4.
För att förstå detta så måste vi här lämna bakom oss vårt naturliga förstånd och be vår Fader om nåden att få samma andliga sinne som Rebecka hade.
 ”Och Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och Herren bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande. Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till? Och hon gick bort för att fråga Herren.” 1Mos.25:21-22.
 
Har du någon gång undrat varför Rebecka sade; ”Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?” Du kanske kommer att tvivla på detta; men när det står; ”barnen stötte varandra i hennes liv,” så var det inte så oskyldigt som det låter i den svenska övers. King James översättning är här närmare grundtextens ord; ”And the children struggled together within her…” Fritt övers; ”Och barnen kämpade med varandra inom henne…”.
Rebecka förstod att barnen inom henne inte var eniga som bröder borde vara. Det var ingen frid, det var strid.
Kan du förnimma den sorg och oro hon kände inför dessa barns födelse och uppväxt. De var oense innan de ens var födda. Hur skulle det då gå när de blev vuxna? Det är därför hon säjer;
”… varför skulle jag då vara till.” och det är därför som; ”… hon gick bort för att fråga Herren. Och Herren svarade henne: Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skola vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.” 1Mos.25:21-23
När Rebecka sade; ”… varför skulle jag då vara till.”, så uppenbarar hon en andlig sanning som alla Guds barn har att gå igenom. Hon hade upptäckt att det var två ”viljor” inom henne och mellan dessa två var det kamp och det gjorde henne så bedrövad att hon ej längre ville ”vara till.”
Detta förebildar den kamp som är inom varje kristen. Två viljor, Esaus och Jakobs; ”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra för att hindra eder att göra, vad i viljen.” Gal.5:17.
Hur ofta är det inte som den andligt sinnade kristne finner denna kamp så svår att hon säjer med Rebeckas ord; ”… varför skulle jag då vara till.”
 
Vi vet inte om Rebecka redan då förstod att den ena skulle bli en andligt sinnad son och den andra en jordiskt sinnad son. Men vi vet att Rebecka var andligt sinnad, dels därför att hon hade Jakob kärast och dels därav att hon sade till Isak; ”Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?” 1Mos.24:3, 27:46.
 
Senare, när Esau och Jakob växte upp, skulle denna kamp dem emellan bli allt tydligare. Det var en kamp mellan den naturliga (själsliga) människan, Esau och den andliga människan, Jakob. Rebeckas längtan var att hennes barn, både Esau och Jakob, skulle vara andliga och vilja gå Guds vägar. Men när hon såg att Esau tog hustrur från Kanaans folk, ty det var inte efter Guds vilja, så blev hon, ”led vid livet.”  1Mos.28:1. Rebecka hade önskat att bägge hennes söner skulle vilja gå Guds vägar och därför när Esau gick sin egen väg, blev det en ”hjärtesorg” för Isak och Rebecka. 1Mos.26:35.  
 
Så Josef var säkert Rebeckas bönesvar, ty mellan Josefs två söner var det inte strid, utan Andens sinne, som ”är liv och frid.” Rom.8:6 och därför, till skillnad från tidigare, blev bägge sönerna välsignade.
                                                                                                ************

del 4

Det var ingen stor stark man med pondus och meriterande erfarenheter som Gud här hade utvalt. Josef var en yngling på endast ca. 17 år. Vad skulle Gud med en så svag och framförallt en så oerfaren tjänare till? Hade inte det varit bättre att utvälja den äldste och mest erfarne av bröderna till det verk som Gud hade planerat? Det var ju faktiskt inte vem som helst som Guds utvalde skulle konfronteras med, det var kanske den tidens mäktigaste härskare, Egyptens Farao.
Det var nog inte då, när Josef var 17 år, som Gud utvalde honom. Tror du inte att Gud hade utvalt honom innan han ännu var född; ”…såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.” Ef.1:4.
När Gud utväljer sina tjänare så låter han dem även förstå det. Så Josef förstod att Gud hade kallat honom till en speciell uppgift och därför förstod han även att hans drömmar kom från Gud. Josef var andligt sinnad, medan hans bröder var själiskt sinnade. Därför kunde de inte ta emot det Josef sade till dem. Det var med dem såsom Paulus säger i 1Kor.2:14, ”Men en själisk människa tager icke emot, vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.” 
Josefs drömmar/budskap var för bröderna ”en dårskap”, så de bemötte honom med köttets gärningar; ”… ovänskap, kiv, avund, vrede… ”. Konung David upplevde detsamma, som han uttryckte med dessa ord, ord som även är profetiska om Jesus; ”Min lovsångs Gud, tig icke. Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig med lögnaktig tunga. Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak. Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast. De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.” Ps. 109:1-5.
 
Har det inte alltid varit så med Guds budbärare. Guds folk har inte kunnat ta emot Ordet som han har sänt till dem. ”Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, … ” Jes.65:2, ”… Men I haven icke velat.” Matt.23:37.
 
Men märk väl, under av nåd, att dessa hårdnackade bröder var likväl Guds egendomsfolk; Abrahams, Isaks och Jakobs säd. De var den ringa begynnelsen till Guds folk Israel, genom vilket, en dag, alla folk på jorden skall varda välsignade. 1Mos.18:18.
 
Hur ofta är det inte så med Guds folk även i vår tid? Vi kan inte ta emot det som vårt naturliga förstånd inte kan förklara för oss, och så fördömer och förkastar vi det som Gud vill uppenbara för oss. Låt oss i stället lära av Josef, han hade ett sinne som inte sade nej, ett sinne som var förväntansfullt inför Gud. Josef trodde säkert att hans bröder skulle ha ett lika förväntansfullt sinne som han själv.
”Kärleken tror allting, den hoppas allting…. ” 1Kor. 13:7.
 
Vi vet inte när Josef hade denna dröm. Det kunde mycket väl vara flera år tillbaka i tiden. I denna dröm framgår det att Gud hade en speciell uppgift för Josefs liv. Gud hade utvalt just honom och jag tror att Josef hade en inneboende förvissning om detta. Denna dröm kanske hade levt i Josefs tankar under flera år.
Han insåg säkert, likaväl som bröderna direkt skulle komma att inse, innan han hade omtalat drömmen, …. skulle han råda över sina äldre bröder?? Josef hade säkert en kamp inom sej själv långt innan han omtalade drömmen. Dels undrade han nog om han själv var riktigt klok som hade sådana tankar och innan han vågade ta steget och omtala drömmen för sina bröder, hade han säkerligen en svår vånda, ty bröderna visste ju att han var faderns älsklingsson och nu skulle han dessutom tala om för dem att han en dag skulle stå i centrum och de skulle stå omkring och ge honom sin vördnad. Vilken vånda han måste ha haft innan han fick kraft att framföra denna dröm (profetia) inför dem.
 
Så en dag fick Josef både förvissning och kraft att omtala drömmen för sina bröder; ”Hören, vilken dröm jag har haft. …..”  
Vilken kalldusch, vilken total missräkning det blev för Josef. Inte ett uns av förväntan, inte den minsta genklang. Inte ett; ”Låt oss be vår himmelske Fader att han visar oss betydelsen i denna dröm, ty det är ju uppenbart att den berör oss själva.” Bröderna hade inte den minsta förnimmelse av att det var Gud som ville säga dem något, de kunde endast se en omogen, oförståndig och högmodig yngling framför sej. När Gud uppenbarar något, så böjer sig de ödmjuka och lyssnar, men med Josefs bröder var det tvärt om. De stod upp som en man emot honom; ”….. Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?”  ”Och de hatade honom ännu mer… ”
Så var Josef även här en förebild till Jesus; Folket skriade; ”Bort med honom!” och, …”Vi hava ingen annan konung än kejsaren.”
 
Josef var i trångmål. Kunde han tro att det var sant, hans egna bröder hatade honom. Hans fader som älskade honom, var inte där och försvarade honom, han var utlämnad. Kan vi förnimma hur Josef kände det inom sej? Han hade kommit, sänd av deras gemensamma fader för att se om det stod väl till med dem.
Det sorgliga är inte att Guds folk så ofta, likt bröderna, inte förstår budskapet, det sorgliga är när de inte har någon längtan, hunger, efter att få öppnade ögon och öron.
Så Josef blev säkert mållös inför denna totala brist på öppenhet. Han argumenterade inte emot bröderna, han försvarade sig inte, han var stum. Stum inför att bröderna inte kunde förnimma Guds finger i drömmen. Stum inför deras förkastelse av det budskap Gud gav dem. Josefs dröm ifrån Gud blev hårt prövad. Var det verkligen Gud som hade gett honom denna dröm/förutsägelse?
 
Förstå Josef rätt! Den tidens sedvänjor och traditioner var alltid att den äldre stod högst i rang och att den yngre skulle vara den äldre underdånig. Och här kommer Josef och säger tvärtemot denna starka sed; ”…edra kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.”
Kan du se denna syn framför dej; … Josef var en tonåring, hans bröder var alla vuxna men, ty Josef var född på Jakobs ålderdom. Josef var inte dum, han visste redan att bröderna hatade honom, och ovanpå detta lägger han till denna dröm, som han insåg vad den betydde i ett första skede. Det var ingen lätt stund för Josef, han blev ännu mer en främling för sina bröder, ännu mer utanför familjegemenskapen. I detta utanförskap förebildar han Jesus. Jesus föddes, levde, verkade Guds gärningar och dog såsom Jesaja hade profeterat;
”Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet.” 53:3.
 
Hade detta hat kommit från yttre fiender till familjen så hade Josef kunnat bära det tillsammans med sina bröder. Nu kom det från hans egna. Josef hade ingen egen styrka att stå emot detta hat, ty Gud utväljer det som; … i världen är svagt…” Josef var endast ett;
”… lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.” 2Kor.4:7. Såsom drömmen var ifrån Gud, så var även kraften till Josef från Gud. Så Gud var den som höll Josef upprätt i prövningens stund och Gud var den som skulle hålla ”kärven” Josef stående i de prövningens vindar som skulle gå fram över hans liv i kommande år. Josef fick säkerligen uppleva det samma som Paulus senare fick uppleva, läs 2Kor.4:7-18.
 
Det var ingen lät prövning Josef drabbats av. Att bli hatad av sina egna bröder måste ha varit en tung börda för en tonåring att bära. Han inte bara upplevde sig utgiven, han var det. Han stod ensam mot en mur av hat. Vilken vuxen person som helst kan bli knäckt av något sådant.
Förutom denna börda, gick säkert Josef och ”brottades” med Gud i sina tankar. Gud hade ju visat honom i drömmen att hans bröder skulle stå runt honom och buga sig för honom, och nu var det precis tvärtom. Kan du förnimma Josefs inre kamp i denna situation och kan du se hur mörka moln av tvivel angriper honom?  Var denna dröm från hans himmelske Fader, eller var det endast en vanlig naturlig dröm som saknar betydelse. Levde Josef i sin egen dröm och fantasivärld?
 
Som om denna prövning för Josef inte var nog. Han hade ännu en dröm, hur skulle han någonsin våga framföra den, inte endast till sina bröder, utan nu skulle han framställa sig själv som ännu mer högmodig än förra gången, nu skulle han tala om att även hans egen fader och moder och hans bröder ännu en gång skulle buga sig för honom.
 
Tror du att Josef förstod drömmens betydelse? Att hans bröder inte förstod drömmen är tydligt. Josef hade sagt sin dröm om kärvarna till bröderna och därefter var han väl medveten om deras hat emot honom. Mot den bakgrunden är det märkligt att han säjer dem ännu en dröm, hade han dåligt omdöme eller var han högmodig?
”Sedan hade han ännu en annan dröm, som han förtäljde för sina bröder; han sade: Hören, jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte, att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” 1Mos.37:9
Nej, Josef hade varken dåligt omdöme eller var högmodig. Han förstod säkert att drömmarna rörde inte enbart honom själv, utan något vida större som han då inte kunde förstå. Josef hade samma natur som hans fader Jakob hade. Jakob var en man som längtade efter Gud och hans vägar, han sade till Gud; ”Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.” 1Mos.32:26.  
 
Josefs bröder hade samma natur som Jakobs bror Esau, de hade den jordiska naturen. Dessa två naturer är oförenliga, de är i strid med varandra.
Kan du se denna strid, en strid som Jesus beskrev för oss; ”Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse, ända ifrån Abels blod intill Sakarias blod, hans, som förgjordes mellan altaret och templet. Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.” Luk.11:50-51. ”Voren I av världen, så älskade ju världen, vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.” Joh.15:19.
 
Så har världen, genom Guds eget folk, hatat och korsfäst härlighetens Herre, Faderns älskade son, Jesus, som liksom Josef var sänd till sina bröder, (bröder efter köttet, men inte efter Anden), Apg.3:13-15.
Så har världen, därefter, genom det bestialiska romarriket, så har världen genom den antikristliga påvekyrkan, så har världen genom den antikristliga kommunismen osv. osv., hatat, förföljt och dödat miljoner och åter miljoner av dem som Gud har utvalt i Kristus.  
Men, det skall komma en dag då Gud skall utkräva deras blod av jordens inbyggare. Upp.6:10, ty när Jesus kommer åter i makt och härlighet, då skall han regera med rättvisans spira; ”Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.”
Ps.45:7 och med maktens spira; ”Din makts spira skall Herren utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.” Ps.110:2.
 
Det var ingen mönsterfamilj som Josef växte upp i, långt därifrån. Vad var Guds plan i detta? Alla tolv bröderna var ju Abrahams säd och hade inte Gud lovat Abraham något mycket, mycket stort?: ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” 1Mos.22:16-18.
 
Hur skulle Gud kunna uppfylla ett sådant ofattbart stort löfte till Abraham? Här var Abrahams säd, här var grunden till det som Gud hade lovat, en familj full av hat och stridigheter och ut ur detta skulle komma den som alla folk på jorden skulle välsigna sig i. Skulle Gud kunna hålla sitt löfte till Abraham?
 
Så börjar Guds plan med att Jakob sade till Josef: ”Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem.” Han svarade honom: ”Jag är redo.” ”Då sade han till honom: Gå och se efter, om det står väl till med dina bröder….. Så sände han honom åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.” 1Mos.37:13-14.
     Jag vill inte forcera dig till att se den djupa innebörden i denna begynnelse. Min tro är att detta är förebildat i Abrahams utgivande av sin förstfödde son Isak och att när Jakob sände sin förstfödde son Josef till hans bröder, att han då utgav honom och det i sin tur förebildar Faderns; ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son,…..” och, ”Såsom du (Fadern) har sänt mig i världen,…..” Joh.17:18.
 
Jakob bodde i Hebron, där Abraham och Isak hade bott. Det var, bildligt talat, en himmelsk domän, ty Gud var med Abraham, Isak och Jakob och Gud var deras beskyddare. ”Frukta icke, Abram, jag är din sköld;…” 1Mos.15:1. Och det var ifrån Hebron som Jakob sände sin förstfödde son, Josef. Ja, du läste rätt, Josef var hans förstfödde son i den bemärkelsen att han var den förstfödde genom hans hustru Rakel. Ruben var Jakobs förstfödde endast efter köttet, ty Jakob hade inte utvalt Lea till hustru, det var hans svärfar Laban som bedrog Jakob. Så i den  bemärkelsen var Josef Jakobs förstfödde son.
 
Kan vi se något av denna situation och med dessa händelser i bakgrunden? Kan vi sätta oss in i Jakobs (Guds, Faderns) svåra situation? Nej, det kan vi inte, men Gud kan låta oss förnimma något av våndan i detta.
När Jakob sände sin älskade son Josef till Sikem, så var det till ”världen” han sände honom. Jakob visste att landets inbyggare hatade honom och hans hus för vad de hade gjort genom sin hämnd för systern Dina. Att Jakob likväl sände Josef till Sikem, var därför detsamma som att han utgav sin älskade son.
Vem skall jag sända? Josef var ung och oerfaren och Benjamin var endast en pojke. Jakob sade till Josef; ”… jag vill sända dig till dem, (till bröderna) ”Han svarade honom:” Jag är redo.”
Kan vi se något av djupet i detta svar? Josef var hemmasonen framför andra. Fadern var kärare för honom än för hans bröder. Josef kände väl till vad som hade hänt med sin syster Dina och brödernas hämndaktion. Det var ingen
”söndagsutflykt” det handlade om. Josef var väl medveten om att det var ett uppdrag med risk för sitt eget liv. Josef visste även en annan sak. Det var ingen självklarhet, att om han klarade sig igenom fiendeland och nådde fram till sina bröder, att han då var i trygghet, ty bröderna hatade honom.
Josef var nog ingen stor stark man med stort självförtroende. Var fick han kraften och viljan ifrån? ”Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske”.  
En vanlig yngling hade nog aldrig ställt upp på att riskera sitt liv för att gå och se om allt stod väl till med sina hatande bröder. Men Josef sade; ”Jag är redo.”
Kan du se hur han i detta är Jesu förebild?
”Ingen tager det (livet) ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja.” Joh.10:18.
Så med sitt självutgivande liv och sin vilja att göra sin fader Jakobs vilja, pekar Josef på den främste och den störste, Jesus, ty han sade;
”Se, jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra din vilja, o Gud.” Hebr.10:7.
Josef var sänd av sin fader till sina bröder, för ett speciellt uppdrag och så var även Jesus sänd av sin Fader till sina egna, för ett speciellt uppdrag.
Det var inte till invånarna i Sikem som Josef var sänd, han var sänd till sina bröder som var i ”världen”. Även här förebildar han Jesus, ty Jesus sade; ”Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.” 
Detta var den sorgliga men uppenbara bakgrunden. Så möttes dessa två oförenliga krafter, den jordiska naturen och den andliga naturen.
 
”När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit fram till dem, lade de råd om att döda honom. De sade till varandra: Se, där kommer drömmaren. Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi säga, att ett vilddjur har ätit upp honom. Så få vi se, huru det går med hans drömmar.”
Så förebildade Josefs bröder den högmodiga och hårda attityd som Jesu naturliga bröder skulle komma att visa gentemot Jesus; Matt.12:24, Mark.14:1, Joh.8:37, m.fl.
Så dog Josef, bildligt talat, hans kärve var slagen till marken, han, liksom Jesus, blev förkastad av sina egna.
Det var efter Josefs bildliga död och uppståndelse som Guds Ord om kärvarna i drömmen, började bli verklighet; Ovetande, drogs bröderna av Gud, till Josef och ovetande; ”…föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.” och då ovetande, fick de även se, hur det gick med hans drömmar.  
Sina onda gärningar till trots, skulle de finna nåd och barmhärtighet hos Josef. Vilken stor förebild till Jesus detta är; ”… Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” Rom.5:8.
Josefs dröm om kärvarna som bugade sig inför hans kärve hade blivit verklighet. Nu var det omvända roller, Josef som i ödmjukhet hade omtalat Guds väg för sitt utvalda folk, hade blivit upphöjd och hans bröder som hade föraktat Guds tilltal, hade nu blivit ödmjukade. Nu såg de upp till honom som de hade velat döda. ….
Josefs bröder kom till ånger över sin ondska och efter det blev de förvandlade;
”Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.”1Mos.45:15.
Det var Josefs bröder som först blev förvandlade och välsignade, ty de var Guds egendomsfolk. Det folk som Gud hade lovat Abraham; ”Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, …”, är den röda tråden i Guds handlande, för att Guds löfte till Abraham, en dag, skall uppfyllas; ” … och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.” 1Mos.18:18. Denna röda tråd i Guds handlande uppenbarade Jesus för oss när han sade; ”Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.” Matt.15:24. Och denna röda tråd – Guds plan – var det som skulle fortsätta ända till Jesus kommer åter, ty, Guds rike blev taget från Juda hus och blev givet till Israels hus, Matt.21:43. Det var Israels hus som skulle komma att lyssna till Jesu röst, Joh.10:16, och därför att de lyssnade och trodde, skulle det även bli dem som skulle bära Guds rikes frukt, de skulle få föra Guds verk framåt, det är, föra Guds löften till Abraham vidare, för att en dag alla folk på jorden skall varda välsignade.
 
Det skall snart komma en dag, då även Juda hus skall bliva ödmjukat och då skall de se upp till honom som de en gång har förkastat; Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja, ock deras som hava stungit honom; …” Upp.1:7.
 
Josef blev upphöjd till att råda över hela Egypten, det förebildar att Jesus en dag, såsom Konungarnas Konung, skall regera över hela jorden. ”Och Herren skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.” Sak.14:9.
Men det skulle ännu dröja flera tusen år innan Jesus kommer med den hela och fulla uppfyllelsen av Guds löften till Abraham. Det skulle bli en lång, lång väntan för Guds folk innan Jesus kom, först för att; ”… frälsa sitt folk ifrån deras synder.” Matt.1:21 och sedan komma åter för att regera; ”… till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter.” 1Kor.15:25. Under denna mellantid, mellan Jesu första ankomst och Jesu återkomst, har dock Guds löften och välsignelser till Josef och hans söner, Efraim och Manasse, gått i uppfyllelse.
 
Må Gud, genom sin Ande, visa dej, käre läsare, att dessa löften till Josefs två söner, har gått i verklig uppfyllelse, och må Guds storhet och trofasthet genom detta göra att Gud blir stor och mäktig för dej.
 
Det är djupt sorgligt att pga. de mänskliga traditionslärorna om att det är judarna som representerar Guds egendomsfolk idag, Guds folk har inte kunnat och kan inte se att Simeons profetia över Jesusbarnet i templet; ”… och en härlighet, som skall givas åt ditt folk Israel.” Luk.2:32, inte syftar på judarna, ty bland dem är Jesus inte en härlighet, utan syftar på det folk om vilka Jesus sade; ”… de skola lyssna till min röst.” Joh.10:16, det är de andra fåren som icke hör till ”detta fårahus”, (Juda fårahus) det är de förlorade fåren av Israels hus, som är de övriga stammarna i Guds egendomsfolk, och bland dem är det först och främst Josefs söner, Efraim och Manasse, som har lyssnat till Jesu röst, ty bland dem har denna underbara profetia gått i bokstavlig uppfyllelse och bland dem har Jesus blivit en härlighet och det är det folket, om vilket Jesus sade att de skulle bli givna Guds rike och som skulle bära dess frukt. Matt.21:43, det är dessa folk, inte judarna, som har spridit evangelium till jordens ändar. Apg.1:8.
 
Det har nu gått så långt, att upphöjandet av ett på Jesus icke troende folk, Juda hus, har blivit en ”religion” (den ”kristna” sionismen) vid sidan av den kristna tron, det har blivit en ”gökunge” i annans bo. Så fullbordas både Jesajas och Jesu ord; ”Med hörande öron skolen I höra och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se och dock alls intet förnimma.” Matt.13:14.  
 
Första delen av Josefs liv var ett lidande under sina bröder, ett lidande under den själsliga, jordiska människans herravälde.  Gud hade uppenbarat för honom Guds väg och plan för sitt folk i kommande tider och Josef var, ”… icke ohörsam mot den himmelska synen, …” utan omtalade drömmarna för sina bröder.
Det stannade inte vid att de ej förstod det profetiska budskapet, de förkastade budskapet och hatade budbäraren. Det har ett pris att framföra Guds budskap, och speciellt när budskapet inte är i linje med de etablerade lärorna och traditionerna bland Guds folk. Josef blev en främling för sina bröder, ingen förstod honom, han blev övergiven, ensam.
Profeten Jesajas ord gäller än idag; ”Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?” Jes.53:1.
 
Herren har ett speciellt budskap till sitt folk för varje tid. Idag är Herrens allvarliga budskap;

”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp.18:4.
Det är att draga ut ifrån det religiösa Babylon. Det religiösa Babylon är den sista tidens människostyrda församlingar, förebildat av församlingen i Laodicea, Upp.3:14-18, där Jesus är utanför och därför klappar på de enskilda
troendes hjärtedörr, v.20. Därför är Herrens kallelse till de troende idag att;
”… gå ut till honom (Jesus) utanför lägret…” och jag lovar dej att då får du också, ”… bära hans smälek.” Hebr.13:13, ty du kommer att bli en främling för dina syskon i Herren, ingen kommer att förstå dej, du kommer att bli övergiven, ensam.

 ”Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid din högra hand. Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.” Ps.73:23-25.
 
 Den dagen kom, när det som Gud hade uppenbarat för Josef i drömmen, blev verklighet. Då böjde sig de jordiskt sinnade bröderna inför den himmelskt sinnade Josef.
Första delen av Jesu liv på jorden (det är, Jesu första ankomst) var även det ett lidande under sina bröder, ty Jesus var av Juda stam och det var judarna som stod efter att döda honom. Joh.5:18
Men den dagen skall snart komma, då Jesu ord går i fullbordan; ”Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig intill den tid, då I sägen: Välsignad vare han, som kommer, i Herrens namn.” Matt.23:39, och då skall de böja sig, ty då skall de; ”… se upp till honom som de hava stungit.” Upp.1:7
 
En dag, och den är nära, skall det åter bli omvända roller. Då skall himmelen råda över jorden, ty så säger Herren; ”Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; Jes.66:1.
Såsom Josef blev given all makt i Egypten, 1Mos.41:41-44, så är Jesus given all makt över hela jorden; ”Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken. Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna. Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten. Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; …” Jes.42:1-4
 
Vi sade i inledningen att den andra uppenbarelsen är att Josef och hans bröder är den ringa men betydelsefulla begynnelsen av Guds egendomsfolk, Israels tolv stammar, en uppenbarelse som sträcker sig mer än tretusen år efter Jesu födelse, det är tusen år efter Jesu återkomst. Tusen år efter Jesu återkomst begynner en helt ny tid, det är den tid som Paulus skriver om; ”…en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet, att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.” Ef.1:10. Detta ofattbart stora verk skall ske genom den stad som är byggd med levande stenar ur Israels barns tolv stammar. ”Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud, med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten , den var såsom kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn, namnen på Israels barns tolv stammar.” Upp.21:10-12.
Det vi här har talat om Josef, hans drömmar och hans bröder är endast en rörelse på ytan av djupet som Gud har förborgat i detta ord. Må vi därför bedja vår Himmelske Fader, att öppna våra andliga ögon till att skåda undren i Guds vägar med Josef och hans bröder, vilket är undren i Guds vägar genom Jesus och hans bröder, först hans bröder efter köttet, sedan hans bröder efter Anden. Det är alla dem som har tagit emot Jesus i sina hjärtan; ”Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.” Matt.12:50.
 
Gud välsigne dej till att se;

”… vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.”  1Kor.2:9
                                                                                    *************