JESUS, ett tecken, del 1 - 2                                 
"Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: "Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken, som skall bliva motsagt."  Luk. 2:34.

Det är två mycket stora förutsägelser om Jesus i detta Simeons ord till Maria. Det första är;
”Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel och det andra är; ”… och till ett tecken som skall bliva motsagt.”  

”… denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel”, … är en felaktig översättning. Den rätta översättningen är; ”… denne är satt till fall och upprättelse igen för många i Israel”, ….. 
det är en avgörande skillnad och när vi förstår den då ser och förstår vi mer av vidden av Kristi försoningsverk, ty en dag skall hela Israel, både Israels hus och Juda hus, bliva frälst, även dem som förkastade sin Frälsare, Jesus, när han kom till sitt eget.

”Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara, intill dess hedningarna i fulltalig skara har kommit in; och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet:….” Rom.11:25-26.
Vad menar Paulus när han skriver; ”…. intill dess hedningarna i fulltalig skara har kommit in;”? Även här finner vi en översättning som gör att vi inte förstår betydelsen av det Paulus skriver. Ordet handlar inte om hedningarna, det handlar om de ”hedniserade” fåren av Israels hus, dem som Jesus benämnde, ”… de förlorade fåren av Israels hus.” Matt.10:6, 15:24. Det är dom som måste komma in i fulltalig skara för att hela Israel skall kunna bli frälst, eftersom dom tillhör Israel, vilket hedningarna ju inte gör.
Eftersom detta inte är brevets tema, så skulle det leda för långt att här förklara att det handlar om, ”de förlorade fåren av Israels hus” och inte om hedningarna, men läs gärna brevet, ”Paulus, hedningarnas apostel?”                                                   

I den nuvarande tiden är det dock endast en ”kvarleva” av Israel som blir frälst, se Rom.9:27 och 11:5. Denna ”kvarleva” är förebildad genom de sjutusen som icke hade böjt knä för Baal på Elias tid, Rom.11:1-6.

Dessa sjutusen var, såsom Elia, en skingrad skara utan några yttre synliga band som höll dem samman. De motsvaras i vår tid av den osynliga och skingrade skara som har hörsammat Jesu kallelse i Upp.18:4 och gått ut till Honom utanför det religiösa kristna lägret och där bär hans smälek, Hebr.13:13.  Det blir först sedan Jesus kommit åter som hela Israel skall bli frälst.

Jesus är satt till fall för många i Israel. Jesaja profeterade att Jesus skulle bli en; ”…. stötesten och en klippa till fall…”, 8:14, för Israels hus och för Juda hus. Petrus skriver om detsamma;
”För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tror ”har den sten, som byggningsmännen förkastade, blivit en hörnsten”, som är ”en stötesten och en klippa till fall”. Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.” 1Petr.2:7-8.  
Bibeln är en förbundsbok som i första hand är riktad till de två förbundsfolken, Israels hus och Juda hus, därför är detta Ordet riktat till just dessa två folk, (varav Sverige är en stam av Israels hus tio stammar)  alltså inte till hednafolken. Hednafolkens frälsning är inte Guds mål eller plan under den nuvarande tidsåldern. Vi förstår det bl.a. genom Jesu ord i Matt.15:21-28. Den stora inbärgningen bland hednafolken begynner först efter Guds rike på jorden, (efter 1000-årsriket). Hednafolken har däremot mycket stora framtida löften i Guds Ord,

”Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.” 1Mos.18:18 m.fl.  
För en övervägande majoritet av de folk som Ordet är riktat till har Jesus blivit en klippa till fall eftersom de icke hörsammat Ordet. Och för en minoritet (kvarleva) av dessa folk har Jesus blivit en ”dyrbar sten", en frälsningens klippa, i den nuvarande tidsåldern, eftersom de har hörsammat/trott Ordet.  

Jesus är satt till ett tecken, som skulle och som blir än i vår tid motsagt. Herren hade många hundra år innan Jesu födelse, genom Jesaja profeterat för sitt folk att Jesus skulle komma, inte uppenbart, utan som ett tecken.

”Därför skall Herren själv giva eder ett tecken: Se, en jungfru skall bliva havande och föda en son, och hon skall kalla hans namn Immanuel.” Jes.7:14. (Åkesons översättning, eftersom Sv. 1917 års övers. här är felaktig)
Ett tecken som skulle bli mottaget av dem som likt Petrus fick det uppenbarat från Fadern att Jesus är Messias, den levande Gudens Son, men också ett tecken som skulle bli motsagt av dem som både hörde Jesu ord och såg Jesu gärningar, men ändå inte trodde på honom. Matt.13:14-15  

”Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet.” Jes.53:1-3.
Så ser vi att det var pga. otro som Jesus blev motsagd av sitt eget folk, de trodde inte Herrens Ord till sitt folk, profeterat genom Jesaja, (7:14) trots att Jesus under 3,5 års tid verkade Guds gärningar mitt ibland dem.
Så är det även nu, i denna sena tid. Det är Guds folks församlingar som är de främsta att motsäga/motverka Jesus. Jesus är utanför det ”andliga lägret” och i tomrummet efter honom har världens ande kommit in och nu är där en annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium, 2Kor.11:4.

Guds folk, nu som då, är som den äldste sonen i Jesu liknelse i Luk. 15:11-32. Genom beskrivningen av den äldste sonen, avslöjade Jesus sinnelaget hos sitt eget folk, (Juda hus). Det var den äldste, hemmavarande sonen, som talade emot, (motsade) sin faders villkorslösa nåd gentemot den yngre, förlorade sonen, (Israels hus). Så motsäger, även nu, den äldste sonen, (läs den etablerade församlingen),  Guds gränslösa nåd genom att i sin lära och förkunnelse villkora Evangeliet för världens barn till att gälla endast under detta jordelivets tid. Fadern satte inget ultimatum till den yngre sonen när han lämnade fadershemmet. Faderns väntan på sin förlorade son skulle aldrig, aldrig, upphöra.

Jesus är inte endast ett tecken, han är ett hemligt, andligt tecken. Den naturliga människan vill se, innan hon menar sig kunna tro. Den andliga människan tror utan att se. Det är inte givet den naturliga (själsliga) människan att se och förstå vilket stort tecken Jesus är. Därför är det inte heller givet den nutida organiserade församlingen, (vilket innefattar allt av människor organiserat, från enskilda grupper till världsvida kyrkor) att se vilket omätligt stort och underbart tecken Jesus är. Och som en följd härav motsäger/motverkar de det tecken som Jesus är genom sina själsliga läror och förkunnelse.   
Vad betyder det att Jesus är ett tecken? Ett tecken är en antydan, en bild, en indikation, en signal eller en symbol. Jesus talade till folket i liknelser, men det var dem inte givet att förstå liknelsernas betydelse. Ett tecken är inte något som är uppenbart, det måste uppenbaras för oss. Jesus är Guds tecken i världen, men inte endast Jesus själv utan alla Jesu ord och gärningar är ett tecken till dem som tror på honom.
 

”Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom.” Det var Juda folk som var ”hans eget”, ty Jesus var kommen ur Juda stam. De hade förväntat sig att Jesus skulle komma i makt och härlighet och befria dem från ockupationsmakten, Romarriket, men Jesus kom i stället i svaghet och förnedring, inte för att befria dem från den yttre fienden, utan för att befria dem från den inre fienden, deras hjärtan av sten, Hes.36:26. Detta var ett för hårt budskap för ett folk som menade sig vara Abrahams barn, och därmed vara rättfärdiga. Så de kunde inte ta emot Guds tecken, Jesus, fastän dom väl kände till det profetiska ordet i Jes.7:14.
Jesus är ett tecken i Guds Ord, långt innan Jesaja profeterade om jungfrun som skulle föda en son.

”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” 1Mos.3:15.
Tecknet är först, att kvinnans säd, Jesus,  genom sin död på korset skulle söndertrampa ormens  huvud. Men tecknet är mycket större än så. När Paulus  skriver;

"Och fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edra fötter." Rom. 16:20, så förstår vi att tecknet pekar på något mycket större och djupare än det som uppenbaras för oss i 1Mos.3:15. Min tro är att Paulus ord handlar om de fötter som Johannes fick se i sin syn. 
"Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn." Upp.1: 13-18.
Kristi kropp i all sin makt och fullhet! 


”Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har Herren talat.” Jes.25:8.
”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som har döden i sitt våld, det är djävulen.” Hebr.2:14.
Det var tecken på vad som skall ske i kommande dagar och tider. Jesus själv är det första och överväldigande största tecknet som Gud har givit världen. När Jesus var på jorden bland sitt eget folk, så var det endast en ringa skara som såg Jesus som Guds tecken, ett tecken på vad som skulle komma. De flesta såg det inte, ty de såg honom med sitt naturliga sinne och då såg de endast det som Jesaja hade profeterat om att de skulle se. ”… med seende ögon skolen I se och dock alls intet förnimma.” Så var Guds tecken, Jesus, dolt för Guds folk då. Är Guds tecken, Jesus, dolt eller uppenbart för Guds folk i vår tid? Guds tecken är till allra största delen dolt även för Guds folk nu. Det gäller även Guds tecken genom Jesu ord och gärningar. Inte många kan ta emot de orden, men vill du se sanningen som den är så skall du förstå att Jesus är utorganiserad från församlingen och med honom har även den Helige Andes undervisning och uppenbarelse av Guds Ord försvunnit. Jesu ord i Upp.3:14-17 gällde inte endast den lokala församlingen i Laodicea, orden är även en förutsägelse över den sista tidens församlingar, (vilket är nutidens).

Jesaja profeterade; ”Därför skall Herren själv giva eder ett tecken: ….”. Hela Jesu liv på jorden var Guds tecken, från hans födelse till hans totala och slutliga seger över synden och döden i världen. Ett dolt tecken som har blivit motsagt, motsagt av både världen och den avfallna församlingen, som nu är en del av världen. Men ett tecken som uppenbaras för dem som älska Gud.
”Vi tala – såsom det heter i skriften – vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet.” 1Kor.2:9-10.
                                                                                 ****                                                                              
Jag tror inte det går att gradera alla tecken som Jesu liv och gärning är. Men Jesu födelse är nog ett bland de största tecknen. Ängeln Gabriel sade till Maria;

”Helig Ande skall komma över dig, och kraft från den högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son." Luk.1:35. Jesus är den förste som blev född genom Helig Ande, men tecknet är att det efter honom skall komma en oräknelig skara människor som blivit födda, också genom Helige Ande, blivit födda på nytt;
”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh.1:12-13. (ängeln sade till Maria; ”… därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds Son.” Vi läste ovan; ”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn.” I grundtexten står det inte, ”…makt att bliva Guds barn,. King James övers. är här riktig; ”But as many as received him, to them gave he power to become the sons of God, …”. …. att bli Guds söner. Kan du se vilket under av under detta är? Såsom Jesus är Guds Son, så har han givit den gåvan, till alla dem som tagit emot honom, att en dag också, bli Guds söner.
”Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denna skulle bliva den förstfödde bland många bröder.” Rom.8:29.
Detta är, som vi läste ovan,
”… vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.”
”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.” Luk.2:7.
Jesus födelse skedde i ett stall för kreatur och blev lagd i en krubba. Det kan synas vara ett obetydligt tecken, men det är ett stort och underbart tecken på Guds fördolda visdom. Det var ingen tillfällighet att det inte fanns plats för dem i härbärget, men att det fanns plats för dem i en byggnad för kreatur, ty det var Guds förutbestämda plan. Gud, i sin visdom, hade utvalt den ringaste platsen för Jesus att födas in i. Det var emellertid inte platsen där Jesus föddes som var det viktiga, det var endast ett tecken.  
Stallet och krubban blev inte förvandlat för att Jesus kom till jorden där, men det enkla och oansenliga rummet för Jesu födelse är ett tecken på de människor som Gud har utvalt till att bli förvandlade genom att låta Jesu liv ta gestalt i dem. Paulus har beskrivit det med dessa ord;

”Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud – ja, det som ingenting var – för att han skulle göra det till intet, som någonting var.” 1Kor.1:28.
Stallet var ingen värdig plats för Guds Son att ta gestalt i, men Gud utvalde det som ett tecken på de människor som ingenting var i världen, ty dem har Gud utvalt till att låta Jesu liv ta gestalt i. Kan du se Guds tecken i stallet och krubban? Stallet är vår kroppshydda och krubban våra hjärtan som Jesus har tagit gestalt i och vi är helt ovärdiga boningar för honom. Men Gud har, genom blodet på Jesu kors, gjort oss värdiga inför nådens tron. Det jordiska ”stallet” har blivit förvandlat och blivit ett himmelskt tempel; 

”Veten I icke, att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?” 1Kor.3:16.
Kan vi se hur undret i stallet och krubban har blivit ett långt större under i alla de människors liv som Gud har "smyckat" med frälsning? Ps.149:4.

                                                                             ****                                                                                                    
När Jesus var född i Betlehem stod en Herrens ängel framför några herdar som höll vakt om natten över sin hjord. Och ängeln sade till herdarna;

”Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.” Luk.2:12. Så uppfylldes Herrens tecken, som Jesaja, 7:14, hade profeterat om, inför några enkla herdar som vaktade sin hjord om natten. Märk att det inte var Guds folks andliga herdar som det blev givet att se den profetiska uppfyllelsen av Herrens tecken, ty de var inte herdar efter Herrens sinne;
”Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var det då icke för hjorden, som herdarna borde sörja?” Hes.34:2.
Det lilla barnet, lindat i en krubba, uppenbarades först för de jordiska" herdar som var trogna i det som ringa var, som vaktade sin hjord mot farorna i denna världens mörker. Det är Guds tecken, ty Jesus, efter sin uppståndelse, skulle bli;
”…. den store herden för fåren.” Hebr.13:20. Jesus skulle bli den store Herden för sina får i den natt som nu råder i världen. 
”Jag beder icke, att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Joh.17:15.

                                                                    ************                                                                                 

                                                                          Jesus ett tecken, del 2                                                                                 

”På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där. Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet. Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: ”De hava intet vin.” Jesus svarade henne: ”Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.” Hans moder sade då till tjänarna: ”Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.” Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var. Jesus sade till dem: ”Fyllen krukorna med vatten.” Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han till dem:”Ösen nu upp och bären till övertjänaren.” Och de gjorde så. Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke, varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen och sade till honom: ”Man brukar eljest alltid först sätta fram det goda vinet och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du ha gömt det goda vinet ända tills nu.” Detta var det första tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.” Joh. 2:1-11.

”På tredje dagen ….”, har en långt större betydelse och framtida uppfyllelse än att bröllopet i Kana var just på tredje dagen. På bröllopet i Kana uppenbarade Jesus sin härlighet, men det var endast ett ringa tecken, ett tecken på en långt, långt större härlighet som Kristus skall uppenbara på en kommande ”tredje dags” bröllop. Bröllopet i Kana skedde i slutet av Lagens tidsålder, den andra dagen blir nu, i slutet av Nådens tidsålder och den tredje dagen blir i slutet av Guds rike, som kommer efter den nuvarande tiden. Då skall det tecken som Jesus uppenbarade på bröllopet i Kana uppfyllas i en obeskrivligt mycket större härlighet. Jesus sade de i sammanhanget märkliga orden till Maria, sin moder;
”Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.” Senare sade Jesus; ”Fyllen krukorna med vatten.” Var Jesu stund kommen då? Nej, jag tror inte det. Vilken ”stund” talade Jesus om här? Inte den närvarande stunden som Maria, hans moder, talade om. Nej, Jesus talade om en annan stund, om ett annat bröllop, då Jesu stund blir kommen och tecknet från bröllopet i Kana blir uppfyllt i en härlighet så stor att det vida övergår vår tankeförmåga.
När är Jesu stund kommen? Här är den kommen; ….....

”Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tiden är inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo. Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och rent. Det fina linnet är de heligas rättfärdighet. Och han sade till mig: Skriv: Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Upp.19:7-9.
 
Undret med vattnet i de sex stenkrukorna var ett tecken i miniatyr. När Jesu stund är kommen, då skall han uppenbara sin härlighet i en sådan omfattning att undret på bröllopet i Kana framstår som obetydligt. Min tro är att de sex stenkrukorna symboliserar de sex tidsåldrarna från Adam och till och med den nuvarande som är den sjätte och sista innan den sjunde vilodagen. Gud sade ju till människan; ..........
”Sex dagar skall du arbeta och förätta alla dina sysslor;…..” 2Mos.20:9. Människan ser den lilla veckan om sex arbetsdagar, men vår Fader ser även människans strävan på jorden under den långa stora veckan där var dag utgör en tidsålder som tillsammans blir en vecka om sex tusen år, räknat från Adam och intill Jesu återkomst då den sjunde dagen begynner; ........
”Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Gud folk. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.” Hebr.4:9-10.     
 
Människans strävan på jorden handlar inte endast om hennes lilla ”arbetsvecka” utan framför allt om hennes ofullkomliga och misslyckade strävan på jorden under den stora ”arbetsveckan”. Om vi kan se det andliga perspektivet, såsom konung David kunde; ........

”Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.” Ps.39:6, så förstår vi att det har varit sex tidsåldrar av idel tomhet, såsom de sex stenkrukorna var tomma innan Jesus sade; ”Fyllen krukorna med vatten.”
I den kända sången sjunger vi, … ”Han kan förvandla allt.”… Jesus, genom vilken allt har blivit skapat, han kan även förvandla allt, han kan förvandla all den tomhet och vedermöda som de sex tidsåldrarna har inneburit, inte i första hand pga. kampen mot markens törne och tistel, 1Mos.3:17-19, utan i första hand pga. det törne och tistel som växer i den jord, som den alltsedan Adam, fallna människonaturen är, törne och tistel genom vilket den jordiska människan har blivit sin egen största fiende under den sex tusen år långa ”arbetsveckan”, fylld av, inte endast vedermöda, utan än mer, av sorg, lidande och död.
Så låt oss inte mer se oss tillbaka på den långa och mörka tid som de sex tomma stenkrukorna symboliserar; ........ 

"Ty Jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss."  Rom.8:18, låt oss istället i tro och i väntan se fram mot den stora och underbara dag då Jesu stund är kommen, …..... 
”Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Upp.19:9, ty de skall få se, det som gästerna på bröllopet i Kana endast upplevde i miniatyr, de skall få se Jesus uppenbara en obeskrivlig härlighet. Då blir det inte övertjänaren, (den Helige Ande) som skall säga de välsignade orden, då blir det den stora skaran av bröllopsgäster som skall säga till Brudgummen, Kristus, såsom övertjänaren i Kana sade; ........ ”Du har gömt det goda vinet ända tills nu.”

”Och Herren Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, väl klarat. Och han skall på detta berg göra om intet det dok, som höljer alla folk, och det täckelse, som betäcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten och skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har Herren talat.” Jes.25:6-8.
                                                                                                       ************