Inledning                                                 

   Kära andligt hungrande läsare, det alltigenom allvarligaste budskapet i Kristna brev är Jesu sista kallelse till sitt folk i den andligt mycket mörka tid som den kristna församlingen nu befinner sig i, en tid som är förebildad genom Jesu ord till församlingen i Laodicea;
"Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse. Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun." Upp.3:14-16. 
Den som kan taga emot dessa Jesu ord, han tage emot det. 
Jesu sista och allvarligaste kallelse till sitt folk är därför att skilja sig ifrån, draga ut ifrån, den andliga fångenskapen i ett religiöst system som Guds Ord benämner "Babylon", (ett namn med hemlig betydelse, Upp.17:5), men som Guds folk kallar, "Församlingen". Jesu sista kallelse till sitt folk är därför given; 
"Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor." Upp.18:4. ........ "Älsken I mig, så hållen I mina bud." Joh.14:15. ........
Såsom Jesus då, i slutet av Lagens tidsålder, var utanför den etablerade/organiserade församlingen, så är han även nu, i slutet av Nådens (församlingens) tidsålder, utanför den etablerade/organiserade församlingen och så kallar han idag, dem som tror på honom, att; ".... gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek".

Jesu kallelse riktar sej inte till hela församlingar, den riktar sej till enskilda troende,
till "någon", som lyssnar till hans röst och till dem säger han;
"Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig." Upp.3:20.
Det är när Jesu röst och kallelse blir dyrbarare för oss, än att stanna kvar i traditionens församlingar, som nu har blivit som Laodicea, som Jesus klappar på enskilda troendes hjärtedörrar. Vilken ofattbar nåd, att Konungarnas Konung, Jesus Kristus, vill klappa på våra hjärtans dörr för att med oss dela livets ord, som är livets bröd.  
 
Genom dessa brev ber och önskar vi att i djupet av din andliga hunger och längtan, du skall få möta djupet hos  Gud, "Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet." 1Kor. 2:10, .... ett djup som går långt, långt, utöver vad någon människa, någonsin har kunnat tänka.  Detta i väntan på den stora och underbara dag då Jesus skall härska; 
".... från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar." , Ps. 72:8. 
.... i väntan på den stora och underbara dag då Jesus;
".... har lagt alla sina fiender under sina fötter. Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;" 1Kor.15:25-26.

”Se, dagar skola komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.”  Amos 8:11.
Upplever du, kära läsare, att detta ord stämmer in på dej, då kanske denna sida kan bli dej till vägledning och hjälp. Här vänder vi oss i första hand till dej som hungrar/ längtar efter en djupare förståelse av Guds Ord och Guds plan med sin skapelse, och, särskilt till dej som är andligt villrådig i en kristenhet som i vår tid har blivit ett Belsassars gästabud, (Dan. kap. 5), där det heliga dras ned till det världsliga, ..... till dej som upplever att djupet i din ande, ropar till djupet hos Gud; 
"Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig."  Ps.42:8, och ..... Må vi vara förvissade om att vår himmelske Fader ger sina barn levande ord/bröd när de av hjärtat hungrar och beder därom, Matt.7:7-10.
”Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.”  Matt. 5:6
Är du ännu inte ett Guds barn men har en inre längtan att bli det, en längtan efter livets källa, efter din Gud och skapare, då kanske denna sida även kan bli till hjälp och vägledning för dej till att finna;
”Vilken vän vi har i Jesus…”, som sade; ….. ”Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.”  Matt. 9:13.

På Herrens ord vill vi här; .... ”lägga ut på djupet”, Luk.5:4, inte för att få den föda som förgår, utan för att få den andliga ”stadiga maten” och ”Guds hemliga visdom” som aposteln talar om i Hebr. 5:14 och  i 1Kor. 2:7.
Vi ber vår himmelske Fader om nåden att få se och förstå mer av vad Guds Ord  förmedlar till dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet, såsom bl.a. Petrus fick göra, och vi kommer att inse att även vi behöver falla ner för Jesus och bekänna att vi har inte trott Herrens ord, Luk. 5:8-9.
Många av Guds barn är idag andligt svältfödda och de; " .... färdas hit och dit för att söka efter Herrens ord, men man skall icke finna det.” Amos 8:12.

 ( När vi läser och citerar Guds ord i dessa brev, så använder vi oss först och främst av 1917 års svenska översättning, men vi har även följande översättningar som referenser; Helge Åkesons fr. 1911 och den engelska King James fr. 1611, och Robert Youngs, Literal translation of the Holy Bible. fr. 1898. ) 
 
   För att du lättare skall kunna förstå dessa brev, så är det önskvärt att du först läser denna inledning.
Aposteln Paulus uppmanar oss att ta lärdom av det som förr har varit; Rom. 15:4 och 1Kor.10:11.
När Jesus kom till jorden och till sitt eget folk, så var det i slutet av Lagens tidsålder och på tröskeln till Nådens tidsålder. Den andliga situationen bland Guds folk var mycket mörk och de var; ”... lika får, som icke hava någon herde.”  Men Jesus var och är; ”… ljuset som lyser i mörkret…” och han var och är;
”… den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.”
 
   Det fanns då den gammaltestamentliga församlingen, (även om det fanns flera grenar av denna, så var det dock en församling i den bemärkelsen att det var människor som styrde, det var inte Gud som var deras överhuvud.) vi kallar den för den etablerade eller organiserade församlingen. Vi kan även benämna den som församlingen innanför portarna eller ”lägerförsamlingen”, till skillnad från dem som hade, ”… gått ut till honom, Jesus, utanför lägret…”.
Den var ledd av dem som Jesus anklagar i bl.a. Matt. 23:e kap., de hade sina egna läror som Jesus bestraffar i Matt. 15:1-9, och de tålde inte Jesu undervisning, se Mark. 11:18, Joh. 8:45.
 
   Det fanns även en skara troende ”utanför lägret”. Den bestod av dem som hade fått nåden att tro och förstå att Jesus var den utlovade Frälsaren, Messias, Herren, och som ”lyssnade till hans röst”.  Det var Jesus som var deras andlige herde och det var Jesus som undervisade dem i en lära som var väsensskild ifrån de läror de tidigare hade blivit undervisade i, Matt. 16:12.
”Jesus svarade dem och sade: Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.” Joh. 7:16. Med de orden är det underförstått att den då etablerade församlingens läror var deras egna läror och icke Guds lära.
 
”Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” Joh. 8:31-32.
Kan du se vilken enorm kontrast detta var, att under en öppen himmel, fria från de äldstes stadgar och förordningar, fria från konstlade ceremonier och ritualer, fria från fariseernas och saduceernas surdegslära,  fria att ta emot förvandlande och livgivande ord ifrån honom som själv är Guds Ord.
Det var det Ordet som i begynnelsen, när; ”... mörker var över djupet…”, sade;
”Varde ljus; och det vart ljus.” och det är det Ordet, Jesus, som idag kan säga, och säger, över mörkret  i djupet av människors hjärtan; ”Varde ljus; och det vart ljus.” 1 Mos. 1:3, det Ordet, Jesus, kan ge ljus till liv i deras hjärtan som ännu vandrar i syndens och dödens mörker, och det Ordet kan låta;
”… ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.” 2 Kor. 4:6.
Ljus till Guds barn, att se, se långt, långt mycket mer av Guds gränslösa kärlek och nåd och Guds ofattbart stora plan med sin skapelse och till att förstå Jesu allvarliga kallelse till sitt folk, nu, i slutet av Nådens tidsålder.

Jesus levde och verkade mitt ibland ett mycket religiöst släkte. Det borde därför ha varit dem som i första hand trodde och tog emot honom, ... men så var det inte. Jesu sade dem den bistra sanningen;
”… Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.” Matt. 21:31. Jesu budskap var därför riktat till de ringa bland folket;
”Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.” Matt. 11:28. ”Kommen till mig…” var även Jesu budskap till de troende, Joh. 7:37,  underförstått; lämna detta religiösa sammanhang och kom till mig, ”utanför lägret.”, lämna det gamla och förstelnade och kom till Jesus, ty det är genom honom som Gud gör allting nytt, han gör människor till;
”… nya skapelser i Kristus…” 2 Kor. 5:17 och Gud gjorde en ny och levande församling i Kristus, Kol. 1:18.
Detta var i slutet av Lagens tidsålder och i begynnelsen av Nådens (församlingens) tidsålder, det var en mycket mörk tid, andligt sett.
När så Kristi församling växte genom alla dem som tog emot Ordet, så lyste även ljuset i mörkret.
”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.” Joh. 1:5.
  
   Guds folks historia är en historia om fångenskap, men också om befrielse ur fångenskap. Om vi kan förstå att fångenskapen för Guds folk, genom alla tider, var inte endast naturlig fångenskap, såsom fångenskapen i Egypten, Assyrien och Babylonien, utan är även andlig fångenskap. Den andliga fångenskapen tog sin början i och med att kristendomen "upphöjdes" till statsreligion i Romarriket på 300-talet, när församlingen började organisera sej efter världens principer. Härefter följde de mörka århundradena, under de förutsagda 1260 år, då Guds folk inte endast var i andlig fångenskap, utan även fick ge sina liv för tron på Jesus Kristus. Historiker har uppskattat att dem som då blev martyrer för sin tro på Jesus, uppgick till 50 - 60 miljoner. Genom reformationen på 1500-talet, (Andens svärd, som genom reformatorernas mun, sårade ett av vilddjurets huvuden såsom till döds, Upp. 13:3.) kom så befrielse ut ur detta andliga mörker och Guds folk kunde åter fröjda sig över nyvunnen frihet ifrån det religiösa  
Babylons fångenskap. Den allvarliga frågan i vår tid är; .... har reformationens andliga frigörelse för Guds folk bestått, eller är Guds folk åter på väg till andlig fångenskap? 
 
   Såsom det var då, i slutet av Lagens tidsålder, så är det även idag, i slutet av Nådens tidsålder. Den andliga situationen bland Guds folk är mycket mörk, se bl.a. 2Tim. 4:3-4. Det är viktigt att vi förstår detta, ty annars har vi inte lärt av det som, ”… blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.”
   Det finns en etablerad, organiserad församling, (även om det finns många grenar av denna; grupper, sekter,  församlingar, samfund, kyrkor etc., så är det dock en församling i den bemärkelsen att det är människoverk och dito styre och inte Kristus som är dess huvud.)  Såsom de är många, så är det även många läror, läror som delar Guds folk i olika läger, läror som skymmer den andliga sikten för Guds folk, så att vi inte kan se hur stor och mäktig Gud är.
Undervisningen i den organiserade församlingen är begränsad till de läror som respektive församling, sekt, samfund eller kyrka har fastställt och därmed är Guds ord där bundet.

  Så finns det även i vår tid en skara troende utanför den etablerade, organiserade församlingen. Den består av dem som i sin ande har hört Herrens kallelse och gått ut till honom, .... ”utanför lägret.” Hebr. 13:13, Detta är Herrens allvarliga och sista kallelse till sitt folk nu, i slutet av denna tidsålder;
”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Upp. 18:4.
Dessa är inte längre bundna till den organiserade församlingens läror och undervisning, utan har funnit att Gud är så långt, långt mycket mer väldig i makt, outgrundlig i visdom, obegränsad i kärlek och omätbar i nåd än vad de tidigare har blivit undervisade.

   Låt oss inse att genom alla århundraden, efter Jesu och Apostlarnas undervisning och intill denna dag, så har den rena och sunda läran blivit uppblandad med människoläror. Det är väldigt lätt att vi fastnar i dessa läror, ty vi har blivit ”matade” med dem så länge att de har upphöjts till Guds ords sanning med stort S. Om vi tar lärdom av judarna i Berea, så har vi börjat väl;
”Dessa voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna för att se, om det förhölle sig, såsom nu sades.” Apg. 17:11.
Så uppmanar vi dej, kära läsare,  att såsom judarna i Berea, läs Guds Ord och bed om den Helige Andes ledning och vittnesbörd, ....."för att se", om det förhåller sig, såsom här skrives i Kristna brev. "..... pröven allt, behållen vad gott är, ...."  1Tess.5:21.
 
 Kristna brev innehåller undervisning, obunden av alla församlingar, sekter, samfund och kyrkor, och vår bön är att den Helige Ande skall få öppna våra sinnen till att se mer och mer av; .......
”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outrannsakliga hans vägar!”  Rom. 11:33.

   Ett litet råd till dej som är andligt hungrande och som läser något/några av breven.  Om du erfar den Helige Andes vittnesbörd till innehållet, men ändå inte förstår mycket av det, så lägg det åt sidan och läs det om igen efter tex. 2 - 3 månader, gör så några gånger, så kommer du att förstå mer och mer för varje gång, ty; .......
    ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” Ords. 4:18.
Välkommen i Jesu Kristi dyra namn och Guds rika välsignelse, nåd och sanning till dig! 
Anders
Kontakt; kristnabrev@gmail.com