Belsassars gästabud                                       

     Vad har Belsassars gästabud gemensamt med vår tids kristna församling?

"Medan de så drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten. Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade väggen i konungens palats; och konungen såg handen, som skrev. ........ Och så lyder den skrift, som här är tecknad: Mene mene tekel u-farsin. ..... ... Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det." Dan. 5:4-5, 25-26.

Såsom Belsassar tog in det heliga och ohelgade det i sin världsliga fest, så tar, omvänt, vår tids kristna församling in det världsliga i sina sammankomster och ohelgar dem. 
"Det är ju skrivet: I skolen vara heliga, ty jag är helig." 1Petr.1:16.

Aposteln Paulus skrev att allt vad som fordom var skrivet (i det Gamla Testamentet) var skrivet   till undervisning, för oss som har tidernas ände inpå oss, Rom.15:4, 1Kor.10:11.
Belsassars gästabud, beskrivet i Dan. kap. 5, var därför ingen enskild händelse som inte angår den kristna församlingen i vår tid, det är i högsta grad till lärdom och varning för den kristna församlingen idag. 
Belsassars gästabud blev inte endast hans sista fest, det blev även hans sista dag i livet och det blev slutet för det mäktiga babyloniska riket. Vad var det som blev Belsassars fall? Konung Belsassar hade all rätt att ha en världslig fest med sina 1000 stormän, men, … under denna fest gjorde han något som är en styggelse för Gud, han blandade det heliga med det världsliga. I sin världsliga fest blandade han in de heliga kärlen från Guds hus, därmed förhävde han sig mot himmelens Herre, … och det hade han inte rätt till, det blev hans fall. Vad kan detta lära oss i dag?
 
Belsassar var Babylons sista konung, efter honom upphörde detta mäktiga rike. Det babyloniska riket är nu historia, men vi bedrar oss själva om vi tror att Babylons ande/sinne också är historia. Det babyloniska sinnet är ännu verksamt i världen, såväl inom den politiska som i den religiösa/kristna världen. Det är därför som Herren uppenbarade för Johannes denna hemlighet;

”Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: ´Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och styggelserna på jorden.” Upp. 17:5.
 
Belsassars styggelse, att blanda det världsliga med det heliga, är med oss ännu i dag. I Belsassars världsliga fest, blandade han in de heliga kärlen från Guds hus. Kärlen i Guds hus i det Gamla Förbundet förebildar dem på Jesus troende i det Nya Förbundet, se 2Tim.2:20-21. Såsom Guds kärl blev ohelgade på Belsassars fest, så blir de nu ohelgade i den moderna kristna församlingens verksamhet som mer och mer liknar Belsassars festmåltid, .... blandning av det heliga med det världsliga.  
 
På den vitmenade väggen framför Belsassar lät Gud skriva domen över honom och hans rike;

”Mene mene tekel u-farsin.” Daniel uttydde texten för honom;
”Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort en ände på det, du är vägd på en våg och befunnen för lätt, ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.”
Detta var Guds domsord över det babyloniska riket och dess konung.
Men, ….. som vi ser i Uppenbarelseboken kap. 17 – 18 – 19, så är Babylon kvar i världen intill den allra sista tiden.
Belsassar blandade in Guds heliga kärl i sin världsliga sammankomst, i dag är det tvärt om, Guds folk (de heliga kärlen) blandar in det världsliga i sina heliga sammankomster. Därför är Guds dom över vår tids kristna församling uttryckt i brevet till Laodicea, Upp. 3:14-22. Men det är inte endast domsord, det är även Guds kärlek bakom domsorden;

”Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag. Så gör nu bättring med all flit.”

Domen över Belsassars Babylon gäller även vår tids Babylon. Gud har räknat vår tids Babylons
 (det är både det politiska och det religiösa Babylon, det är hela denna världsordning) dagar och änden på det är nu nära. Guds finger kommer inte att skriva domsorden, ”Mene mene tekel u-farsin”, på vår tids Babylons vitmenade väggar. Domen är redan skriven och den inkluderar modern till skökorna, den Katolska kyrkan, och alla hennes protestantiska döttrar, Upp.17:5 
 
"Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar." 
Upp.18:2.

Därför, den som har öra, han höre Jesu kallelse och varning till sitt folk;

”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor."  Upp. 18:4