Jesu två vittnen                                                         
 

  ”Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg. Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar, som stå inför jordens Herre. Upp. 11:3-4.
   
    Vi säjer åter igen att Ordets andliga mening är gömt under bokstaven, ”… för att de som icke se (”de enfaldiga”) skola varda seende och för att de som se (”de visa och kloka”) skola varda blinda.” Matt.11:25, Joh.9:39.

  Den allmänna läran om Upp.11:3, är i korthet, som du säkert känner till, att de två vittnena är två av det Gamla Förbundets profeter, Moses och Elias eller Enok och Elias och att deras gärning, mer eller mindre bokstavligt, skall uppfyllas i framtiden under en tidsperiod av 3,5 år. Om du, kära läsare, har den Helige Andes vittnesbörd inför denna lära, så är det här inte min avsikt att försöka överbevisa dej om något annat. Min bön och önskan, med dessa enkla rader, är att den andligt hungrande själen skall få öppnade ögon till att se att Jesu vittnen, i det Nya Förbundet, är något långt, långt mycket mer än Moses och Elias.
  Min övertygelse är att budskapet i Upp.11:3-13 är en andlig uppenbarelse från Jesus, ”… det trovärdiga vittnet”,  till den  kristenhet som är symboliskt beskriven som den yttre förgården i Upp.11: 2.

  ”Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske.” Upp.1:1  
 
  När jag här skriver om Jesu två vittnen, så gör jag inte anspråk på att förstå budskapets hela vidd, utan här vill jag dela vad jag tror är den djupare andliga meningen i Ordet.

Budskapet i Upp.11:3-13 är mycket allvarligt och mycket sorgligt, ty det uppenbarar den kristna församlingens andliga förfall, hur församlingen, från att ha varit bärare av Jesu två vittnen, till att nu,
 i andlig bemärkelse, strida, övervinna och döda dem.
  Kan du se bilden framför dej? Såsom Jesus hade fiender, mitt ibland Guds folk, så har Jesu vittnen, under hela församlingens tid, fiender, även det mitt ibland Guds folk.

”Ty det är, såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors.” Fil.3:18.  
”Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” Joh.8:31-32.
Sanningen skall då göra oss fria från det som Jesu fiender har bedragit Guds folk med. Jag ber dej, käre läsare, att du enl. Jakobs ord i 1:5 må utbedja dej vishet och Andens vittnesbörd till att skilja mellan vad som kommer från människor och vad som kommer från den Helige Ande, ty i den andligt mörka tid vi nu lever i är det viktigare än någonsin att få nåd att lära sig skilja mellan vad som kommer från jorden genom människor och vad som kommer från himmelen genom den Helige Ande.

  Den allmänna läran om Jesu två vittnen har, av Jesu fiender, tagits ut ur sitt sammanhang och placerats i framtiden, för att inte störa/väcka den sovande församlingen till att se vilken andlig ödeläggelse ”vilddjuret” har åstadkommit i den kristna församlingen.
 Ordet om Jesu två vittnen beskriver ingenting nytt som skall ske i framtiden, utan hör starkt ihop med och är en fortsättning och fördjupning av Ordet i Upp.11:1-2. Det har pågått under hela församlingens tidsålder, det pågår här och nu och det tilltar ju närmare Herrens dag (Jes.2:12, Joel 2:31 m.fl.) vi kommer.

  Jesu vittnen är det Nya Förbundets vittnen och Upp.11:3-13 begynte att uppfyllas i Jesu liv och gärning under de 3,5 åren han verkade och betydelsen är att det har allt sedan dess fortsatt att uppfyllas i hans kropp, den levande Gudens församling, (tempelförsamlingen i vers 1.) Jesu liv och gärning under de 3,5 åren var ett profetiskt tecken, att såsom de två vittnena, Anden och Ordet, verkade i Jesus, så skall de fortsätta verka i och genom hans kropp, den sanna församlingen, under hela församlingens tidsålder.
Ordet är en återspegling av Jesu tid bland Guds folk, det beskriver fortsättningen av den kamp, av den konfrontation och motstånd som Jesus fick genomlida under den tid som han var Guds trovärdiga vittne bland Guds folk. Det andliga motstånd som mötte Jesus, som huvud för sin kropp, det har genom alla århundraden fortsatt, både fysiskt och andligt, mot hans kropp, den sanna församlingen. Det pågår nu, i en andlig dimension, och beskrivs i Ordet om Jesu två vittnen (templets kristendom), visavi den yttre förgårdens och den heliga stadens kristendom. Det är förebildat genom bl.a. dessa ord; Matt.23:37, 24:24, Apg.3:15, 7:51-53, Rom.11:3, 1Joh.2:18-19.
 
   När Jesus sade;
”Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar.”, då var det ulvar som Jesus själv hade blivit sänd av Fadern mitt in ibland, ulvar som till slut dödade honom. Det är samma vilddjur (ulvar) som har och skall ”stiga upp ur avgrunden” och giva sig i strid med Jesu två vittnen och övervinna dem och döda dem, vers 7.  Och Paulus talade om samma vilddjur när han sade;
”Jag vet, att sedan jag har skiljts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden.” Apg.20:29. 
Det är dessa ulvar som har skingrat hjorden,  bedragit och vilselet den så svårt,  att den inte längre är bärare av Jesu två vittnen, utan har blivit dess fiender.

 
  När Jesus tillsammans med Petrus, Jakob och Johannes var på förklaringsberget, Matt.17:1-9, visade sig Moses och Elias för dem. P.g.a. att Moses och Elias, under sin respektive levnad, gjorde de tecken och under som det står om i Upp.11:5-6, så är den allmänna läran att Moses och Elias är de två vittnena i vers 3. Moses och Elias var Herrens trogna profeter, tjänare, vittnen, i det Gamla Förbundet, de var Herrens vittnen i ”bokstavens gamla väsende”, men Jesu vittnen tjänar i ”Andens nya väsende”, Rom.7:6, 2Kor.3:6. Moses och Elias har fullbordat det verk som Herren hade kallat dem till och de kommer inte att bli eller vara Herrens vittnen i det Nya Förbundet. Låt oss vara helt förvissade om detta, ty denna människolära har dolt/begravt sanningen om Jesu två vittnen för dem som hungrar efter Jesu ord, som är ande och liv, Joh.6:63.

”Och se, medan han ännu talade, överskyggde dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst, som sade: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom.” Matt.17:5.
Fadern, (”rösten”), sade inte; ”… hören mina två vittnen, Moses och Elias”, nej, utan; ”… hören honom”, Jesus. Lärdomen för lärjungarna var att de skulle lämna bakom sej det som hörde till det Gamla Förbundet och den lärdomen gäller i högsta grad Guds folk i vår tid, att det inte är Moses och Elias som är eller kommer att vara Guds vittnen i det Nya Förbundet, utan nu, att vi skall endast höra och lära känna Jesu röst;
”Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.” Joh.10:4.
Vilken tröst att veta att Jesus, som den gode herden, inte bara går framför oss, utan även, …..

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Ps.139:5,
……. i en kristenhet, full av ulvar i fårakläder, (många falska profeter) som söker, ”… om möjligt förvilla jämväl de utvalda.”  Matt.24:11, 24.


  ”Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.” Matt.12:41-42. 
Om vi ber Jesus om nåd att få öppnade sinnen, såsom i Luk.24:45, så vill han låta oss se att, …
här är vad som är mer än Moses och Elias.  
Genom det som skedde på förklaringsberget vill Fadern lära oss det allra viktigaste, … när lärjungarna;
”… lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.”
Detta var den stora uppenbarelsen för de tre utvalda lärjungarna, och detta är den stora uppenbarelsen, som den Helige Ande vill levandegöra för Guds utvalda, i den andliga förvillelsens och förvirringens tid som nu är, att Jesus fortfarande, men nu genom sin kropp, den sanna församlingen, Ef.1:23, är det enda och sanna vittnet från himmelen. Därför, när du, liksom de tre lärjungarna, lyfter upp dina andliga ögon, (Matt.17:8), kan du då se att det finns ingen Moses och ingen Elias, ingen, utom Jesus allena i Upp.11:3?

  Jesus ord till Pilatus;

” Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” Joh.18:37.
”Johannes hälsar de sju församlingarna ……. från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, ….” Upp.1:4-5.
”Och skriv till Laodiceas församlings ängel: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.” Upp.3:14.
 Jesus allena är Guds vittne i det Nya Förbundet, och att vi skall höra honom, ty såsom Jesus var Guds vittne på jorden till Guds folk då, så ÄR Jesus, genom sina två vittnen, vittne till Guds folk NU, inte i en påhittad kommande 7-årsvecka, utan vittne till Guds folk, här och nu, alltifrån Pingstdagen för två tusen år sedan och intill Jesu återkomst.
Såsom Jesus var Faderns vittne till sitt folk, när Jesus var ibland dem, så är tempel-församlingen (vers 1) Jesu vittnen i kristenheten.

  Om Jesus står det, sedan han hade kommit till jorden;

”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, …” Joh.1:14.
Att ORDET är ett av Jesu två vittnen förstår vi genom hans ord till judarna;

”… och hans (Faderns) ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, (Jesus/Ordet) honom tron I icke. I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa, som vittna om mig.” Joh.5:38-39.
För dem som låter Ordet förbliva i sig och tror den som Fadern har sänt, Jesus, för dem gäller detta underbara löfte;

”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom.” Joh.14:23.
Så har Fadern och Sonen sin boning, fördolt, på jorden, i dem som älskar Jesus och
Ordet är, ett av Jesu två vittnen i dem.
Att
 ANDEN är det andra av Jesu två vittnen, förstår vi av Jesu ord till lärjungarna;

”Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.” Joh.15:26, … och;
”Men när den Helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och sedan intill jordens ända.” Apg.1:8.

  Såsom ”... vi, fastän många, utgör en enda kropp i Kristus”, Rom.12:5, så är det även med Jesu vittnen, de är två, men likväl många, det är alla dem som är levande stenar i templet som mätes i vers 1.
Jesu två vittnen,
Anden och Ordet, verkar i den sanna församlingen, som nu, då den stora skökan ”tronar såsom drottning”, Upp.18:7, är en skingrad, dold skara, förebildad av de sju tusen, under Elias tid, (1Kon.19:18), som inte hade böjt knä för Baal, då Isebel, (förebilden till den stora skökan), tronade såsom drottning. Denna skingrade skara är det som nu är höljda i säcktyg. Säcktyg symboliserar fattigdom.
Jesu ord;
"Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till." Denna skingrade skara, utanför det "andliga" lägret, är raka motsatsen till vår tids Laodicea-församling som; "är rik" och "intet behöver" och som Jesaja profeterade om med dessa ord; 
"Och på den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och säga: "Vi vilja själva föda oss och själva kläda oss; låt oss allenast få bära ditt namn och tag så bort vår smälek." 4:1 ("sju" står för fulltalighet och "kvinnor" står för samma betydelse som kvinnor i Upp.14:4, den stora skökans dotter-
församlingar)

 
  Olivträdets olja symboliserar den Helige Ande, och ljusstakens ljus symboliserar Ordet.

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps.119:105.
Såsom olivträdets olja gav ljus till ljusstaken, så ger Anden ljus över Ordet. Så vittnar Anden med Ordet i dem som håller Jesu ord.
Såsom Ordet var ett Herrens vittne i det Gamla Förbundet, likväl var det många vittnen, ty dem som höll Herrens Ord var Herrens vittnen;

 ”Men I ären mina vittnen, säger Herren, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, … ” Jes.43:10.

  Så är Jesu vittnen, i det Nya Förbundet, två, men likväl många, ty,
"... alla dem som togo emot honom (Ordet) gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;” Joh.1:12.
 
”Jesus svarade dem och sade: Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.” Joh.7:16.
Om vi kan se och förstå att så är det även nu. Jesu vittnens lära är icke deras, utan hans som har sänt dem.

”Efter sitt eget (Faderns) beslut födde han oss till liv genom sanningens Ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.” Jak.1:18.
”Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus och den som har smort oss, det är Gud, han som har låtit oss undfå sitt insegel (vittne) och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.” 2Kor.1:21-22.

  Så förstår vi att templet som mätes i vers 1, utgörs av många levande stenar och att i var och en av dessa stenar är Jesu två vittnen, Anden och Ordet.

  ”Allt lade han under hans fötter. Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting – åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.”  Ef.1:22-23.

”Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom.8:31-32.
Kära läsare, kan du nu se att Gud har skänkt oss Anden och Ordet, Jesu två vittnen, ....... 
allt med honom, Jesus, som är uppfyllelsen av all Guds fullhet?

                                                                                                  *************