Har människan en fri vilja?                                

               Det är en allmän lära inom kristenheten att människan har en fri vilja,                 
                men, ..... är den läran biblisk?


”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv – för att sedan taga igen det. Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.” Joh. 10:17-18.

  I Jesus ser vi vad fri vilja och fri makt är. Jesus är den enda människan, (Jesus är sann Gud och sann människa) hittills, som är skapad i Guds avbild, därför är Jesus den enda människan, hittills, som har fri vilja och handlingsfrihet.
Pilatus trodde att han hade fri vilja och handlingsfrihet, men Jesus sade honom sanningen;

”Då sade Pilatus till honom: ”Svarar du mig icke? Vet du då icke, att jag har makt att giva dig lös och makt att korsfästa dig?” Jesus svarade honom: ”Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig.” Joh. 19:10-11.

Traditionens läror förkunnar att människan har en fri vilja, men Paulus förkunnar oss sanningen, .....
 att vi har en bunden vilja;

”Ty jag kan icke fatta, att jag handlar, såsom jag gör; jag gör ju icke, vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.” ”Ja, det goda, som jag vill, gör jag icke; men det onda, som jag icke vill, det gör jag.”  Rom. 7:15, 19.

Den allmänna läran och förkunnelsen om att människan har en fri vilja är inget oskyldigt missförstånd, det är att upphöja en natur som genom syndafallet vandrar i syndens och dödens mörker, upphöja människan till en nivå som endast Jesus hittills har uppnått, såsom den,
".... förstfödde ifrån de döda."  
Kol.1:18. I verkligheten är det den gamla ormnaturen inom människan som försåtligt ifrågasätter Guds totala suveränitet över sin skapelse, inklusive människan. Det är ett "andligt"  trots, det är att resa sig upp mot Gud själv genom att förkunna att människan har en fri vilja gentemot sin Skapare. Det är att säga om/till Gud att han är bakbunden av sin egen skapelse, att han inte längre är allsmäktig, m.a.o. har inte längre all makt.

Den fria viljans lära är ett förnekande av Guds Ord som tydligt förkunnar motsatsen; 

"Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet." .......... "Kan väl någon stå emot hans vilja?" Rom.9:16, ..... 19.
"I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd. Ef.1:11.
Aposteln Paulus hade, innan sin omvändelse, en synneligen stark egenvilja när han förföljde den kristna församlingen och därmed förföljde Jesus. 
Men när han mötte Jesus på Damaskusvägen då fanns det inget spår av den s.k. fria viljan, som skulle avgöra om han ville eller icke ville bli omvänd och tjäna Jesus. Det är ett tydligt exempel på att Gud är suverän och utväljer vem han vill utan att fråga om lov. Läs Apg. 9:1-19 och förstå att Gud handlar helt efter sin visdom och makt med sin skapelse och inte efter människans vilja.

"Har icke krukmakaren makten över leret, ........?  Rom. 9:21.

Den allmänna läran är att människan väljer själv om hon vill ta emot och tro på Jesus, men, ....... det är en stor villfarelse. 
Den bibliska och sunda läran är att det är Gud som utväljer, ur folken, vilka som skall bli frälsta under den nuvarande Nådens tidsålder. Denna bibliska lära konfronterar och raserar den vitt spridda antievangeliska läran om människans två utgångar ur detta jordelivet; evig himmel eller evigt helvete.
"Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock." Rom.8:30.

"Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?"  Jes. 40:18.
Det är den gamla ormen (1Mos.3:1-7), som  har smugit in i kristenheten den falska och självupphöjande  läran om människans fria vilja. Låt oss bekänna vårt högmod och vilsenhet inför Herren, att vi har lyssnat till och trott på en lära som  upphöjer stoftet (människan, Ps. 103:14), i stället för att tro Guds Ord och därmed upphöja Honom som har all makt i himmelen och på jorden. 
"Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem." Ps. 89:10.
"Havet" är här ett symboliskt ord för folken, folkhavet.


Vi måste lära oss att skilja mellan vilja och fri vilja. Gud undervisar oss ofta genom våra egna erfarenheter. Var och en som har/har haft barn, vet genom erfarenhet, att barnet har en vilja, ofta en obändig, jordisk vilja. Men, … och det är viktigt att förstå när vi talar om vår vilja i förhållande till vår himmelske Fader, … barnet har ingen fri vilja i förhållande till sina föräldrar, det är föräldrarnas vilja som råder över barnet, intill den dag barnet blir myndigt. Människan är inte myndig inför Gud, det är endast Jesus som har kommit till den ställningen. Jesu ord;
”Jag och Fadern är ett.”  
Efter Jesus, så är det barnen, som Gud har givit åt Jesus, (Hebr. 2:13) som först blir myndiga inför Gud.


”Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom, sådan han är.” 1Joh. 3:2.
Då, först då, blir vi inte bara, som nu, Guds barn, utan då har vi blivit vuxna, myndiga, Guds söner.  Och först då, när vi såsom Job, blivit fria ifrån vårt kött och får skåda Gud. (Job 19:26, Gal. 5:17)  först då, när vi har blivit Jesus lika, har vi fått en fri vilja, Jesu vilja, Guds vilja.